måndag 29 december 2014

Evert flyttar

Det här gör ont, men vi har fått problem på torpet. Vår lilla katt-klan har problem.

När Evert flyttade in trodde vi han var en röd hona. Det är han inte. Han är en stöddig och galet gosig kille.

Det funkade länge bra med Larsson (hane) och Quisling (hermafrodit). De två hanarna gjorde upp om utomhusreviret så att hemkäre Evert alltid fanns i trädgården och vandraren Larsson slog en cirkel runtom ägorna. Larsson kom hem med jämna mellanrum och Evert och Q var alltid här.

Evert är, som bekant för er som har träffat honom, katten som kräver uppmärksamhet, gosar med allt och alla och helst vill vara i händelsernas centrum.

I somras flyttade Larsson, delvis i protest mot en alltmer ansträngd relation med "brorsan" Evert, hem till en "granne" (en dryg km över skogen härifrån). Hon vill inte ha honom där, men har betett sig minst sagt klantigt kring det hela och bl a matat honom, så han går dit direkt när han får chansen. Grannen klagar på oss för detta, men lockar Larsson med godis samtidigt. Jag har hämtat honom där ett otal ggr och vid nästa besök kommer det att bli regelrätt bråk mellan mig och tanten som inte förstår den skada hon gör. (Det finns fler delar i hur hon betett sig illa, men det är inte en grannfejd det här ska handla om.)

Larsson och Q funkar ihop. Ingen konkurrens på samma sätt där alls. Eller tja... Lite tjafs om att Larsson är fåfäng och inte vill dela låda ens med sin syster, men det har vi löst förr...

Evert och Larsson kan dock inte vara inne tillsammans några längre stunder. Och nu är Evert så svartsjuk och i behov av uppmärksamhet att han skriker konstant efter att få komma in, samtidigt som jag försöker rädda vår relation med Larsson och håller honom hemma. Evert har redan innan av ren svartsjuka hoppat upp i famnen på folk med klorna först om de inte svarat fort nog på hans inviter och nu litar jag inte på honom längre när det är en bebis på gång...

Kort sagt: Vi har inte möjlighet att vara världens bästa hem åt Evert i vår flock längre.

Jag älskar vårt Evert-lejon och att skriva det här gör ont långt ner i maggropen, men det gör ondare att stänga Evert ute från torpet så mycket som jag måste just nu, när han inget hellre vill än komma in i värmen. Så idag flyttar Evert hem till en ny flock.

Efter lite efterlysning via Facebook tror vi att vi hittat bästa familjen och flocken åt vårt röda lejon. Lättnaden är stor för att han får fortsätta ha det himla bra, men det är klart att det känns alldeles förfärligt - också. Jag tänker allt hälsa på honom när jag kan, för hjärtat släpper inte Evert. Där kommer han alltid att bo.

6 kommentarer:

  1. Härligt att de löser sej med Evert. De är tuffa beslut att ta , mycket att älta fram och tillbaks.
    Må så gott på er :-)
    Eva

    SvaraRadera
  2. Och jag är aningen orolig själv .., vi ska ta hand om dotterns jack-russel-tik som tycker om att jaga katter och här finns ju fine sigge, som äntligen - efter fem år -, börjar bli lite social.
    Det blir till att fostra hunden. Om det nu går.

    SvaraRadera
  3. Det är inget lätt beslut att ta, men ett klokt beslut.
    Vi har haft min dotters katt här hos oss en tid, för hon har fått en bebis. Men i förrgår så flyttade han hem och det har gått bra.
    Vad är det med röda katter? de gillar att bossa.

    SvaraRadera
  4. Förstår att det känns i hjärtgropen. Aldrig enkelt att mista ett husdjur. Men bra ändå att ni verkar ha hittat en bra lösning.

    SvaraRadera
  5. Anonym6:52 em

    Evert får det bra. När syrran fick bebis blev jag med katt (hennes katt). Fick kissen i julklapp...hon bodde hos mig tillfälligt trodde jag. Blev överlycklig och även kissen blev en glad katt. Inte roligt men nödvändigt. Lycka till! Kitty

    SvaraRadera