provlapp

Steg två i Stickameras KoftKAL släpptes igår morse och föga förvånande handlar det om provlappar. För att få ett plagg som passar perfekt är det liksom A och O att man har koll på sin stickfasthet och på sina detaljer. Så igår testade jag mina idéer för min kofta på en provlapp.

Den lapp jag till slut tvättade och blockade är lapp nummer två, som jag rivit upp och stickat om kanterna på ett antal gånger. Och nu när den är färdig vet jag vad jag vill ändra i den färdiga koftan.

Jag kommer att sticka min kofta i Cascade Eco+ på stickor 4mm. Jag kommer att göra detaljer i den mörka färgen och större delen av koftan i den ljusa.

Det blir lite stelt och tätt på 4mm och i en lång kofta kommer det nästan bli som en stickad jacka. Jag får en stickfasthet på 18 maskor och 27,5 varv på 10x10 cm. Mitt första försök var på 4,5mm och det såg fint ut, men var för sladdrigt för uttrycket jag vill ha i mitt plagg. Faktum är att skillnaden i stickfasthet och när jag vägt min lapp gör att jag beställer en härva garn till för att säkert kunna göra koftan så lång som jag vill ha den (Edit: Aaargh! Färgerna jag har valt är slut hos Garnkorgen, så  jag kan inte beställa mer... Nu stickar jag så långt jag kommer och sen kommer jag att efterlysa garn över världen är jag rädd!). Jag stickar min slätstickning med vridna aviga som jag vrider upp genom att sticka i bakre maskbågen på rätsidan (Combination knitting). För mig blir det jämnare, men också tätare. Jag provade också att inte göra så och skillnaden var stor! Så som jag stickar den nu blir maskorna lite kortare och bredare och jag gillar hur det ser ut och känns.

Jag håller mig till skissen jag gjorde och kommer att göra en skorstenskrage i den mörka färgen och jag börjar med sex rillor (12 varv) rätstickning för att få en stadig kant. Rätstickningen överst kommer jag också att låta gå ut över knappkanten som jag plockar upp med det mörkare garnet och rätstickar. Alla kanter kommer att ha den mörka rätstickningen och jag har provat uppläggningar och avmaskningar under provlappsstickandet för att få den hårda kant jag vill ha. Sen har jag ett par idéer som jag kommer att prova direkt i koftan, men precis som med provlappen så gäller regeln att "blir det inte bra, så gör jag om". Men tack vare provlappen blir det väldigt mycket mindre repande och ångrade beslut än det hade blivit utan den. Jag var länge en av dem som aldrig gjorde provlappar, utan snarare började om ett par gånger. Nu vet jag bättre och provlapps-stickandet är en stor del av hur jag väljer detaljerna, inte bara vilken sticka jag ska använda.

Jag provade även en ny knapphålslösning i min provlapp, men jag tror jag gör knapphålen som jag gjort dem förut snarare än den här varianten då jag inte blev helt nöjd. Eller så blir det inga knapphål i knappkanten alls och jag använder hyskor i stället. Den detaljen har jag inte bestämt. Något jag också såg till att lära mig på provlappen är hur mycket den rätstickade knappkanten drar uppåt i slätstickningen. Jag kommer att behöva öka några ynka maskor i den för att hålla ut den till koftans mått.

Medan jag stickar kommer jag också att göra små experiment för att göra min runda, knasiga ficka så snygg som möjligt. Detaljerna är viktiga där, så blir det inte bra som jag har tänkt mig, så får jag göra den annorlunda.

Den här gången bekräftade min tvättade provlapp allt jag redan trodde. Vid tvätt ruggades ytan en aning och det blev ännu viktigare att hörn och möten mellan rätstickning och slätstickning var så rena och snygga som möjligt för att inte bli alltför uppmjukade i tvätten. Efter tvätt gör det att jag tänker experimentera lite till med vilken minskning jag använder där knappkanten möter den övre rätstickade kanten, för där blev det lite suddigt och utdraget. 

start på koftKAL

Stickamera i samarbete med Dödergök startar idag sin Koft-KAL. Det här är ett projekt som jag fått följa planeringen av lite och jag ser så fram emot hela processen. Gökens koft-tänk är något som hon och jag ofta diskuterar och jag ser KALen som en chans att bryta mina egna tankemönster lite och verkligen försöka utveckla min stickning genom att försöka tänka "gamla tankar i nya banor".

Idag kom första "uppmaningen" i KALen och det ska skissas och tänkas garn. Jag har fortfarande bebisfilten som prioritetsprojekt nr 1, men jag ska verkligen försöka hinna lite koftstickning emellan också. Här är min skiss på vad jag vill göra:

Kommer ni ihåg min grå kofta med skorstenskrage? Det gör jag och jag sörjer den. Den blev precis som jag tänkt mig, men jag provade den lite snålt, alltid med en för tunn tröja under och axeln passade så precist att den i slutändan inte passade alls. I alla fall inte när jag hade en vettig tröja under. Så den koftan har jag gett bort till en den passade bättre på.

Nu vill jag alltså göra om den, men ändå på ett nytt sätt. Raglan den här gången och i ett annat garn (Jag återkommer till det). Dessutom vill jag göra två olika sorters fickor. En osynlig i vänster sida och en blaffig och lite knasig ficka på det större höger framstycket. Ja, jag vill göra den asymmetrisk, för jag tycker att jag passar i det. Jag vill dra in den lite högt i svanken och jag vill göra bakstycket lite längre, som jag brukar för jag tycker det är snyggt.

Garnet då? Ja, jag letade lite i skåpen och jag har ett svart mysterie-garn med lite tweedeffekt i. Det verkar vara nån form av ull-silke. Jag funderar på att sticka med det och en tråd tunnare mörkgrått (entrådig ull eller kanske en alpacka), men om provlappen inte blir bra kanske jag tänker om alldeles. Kanske ljusgrått igen, men med detaljer i grönt eller rött. Så jag har inte valt klart ännu...

att leva i nuet är att vänta

Det är november. Min födelsedagsmånad. Andra år har november handlat mycket om vädret (Är det en fin höst, tidig vinter eller grådaskig skit?), men i år har november hittills varit väldigt inomhus. Jag har haft hosta och inte riktigt haft lust eller ork med nånting och vädret... Ja, det har varit nåt som berör andra. Över huvud taget känns stora delar av det som var viktigt för ett tag sedan som om det inte är lika viktigt längre, för jag går och väntar på nåt viktigare. Så är det ju.

Jag mår bra. Hostan har gått över och även om jag är obekväm, trött och inte så aktiv så mår jag väldigt bra. Magen är ofta i vägen och det sparkar och har sig, men även om det är obekvämt och ömt och uttröttande, så är det så klart mest fantastiskt. Jag går och småler och klappar mig på magen även när jag mår illa eller är öm och trött. Jag växlar mellan att vilja göra allt på en gång och att göra absolut ingenting. Det blir mest av det senare, för när jag sätter igång med mina projekt så orkar jag inte så länge... Allt är en väntan på nästa steg i livet, även om det finns massor att göra här och nu.

Vi hade besök i helgen som gick. Fina Gökvännen och hennes fina karl var här och vi fick lite tid att bara prata inspiration, livet, garn och glädje. SÅ himla fint besök. Dessutom bjöds det på rena rama julaftonsstämningen då jag blev överöst av presenter jag inte vet hur man ens tackar för! Det är så fint att ni kan inte tro! Kolla mattan som Rolff ligger på... Den Har Göken Vävt! Och färgat trasorna till! Hur tackar man för nåt sånt?

Och som om det inte var nog har hon stickat allt det här till den kommande Bomble-bebisen! En väst med matchande byxor i ull och alpacka. En mössa. Och inte mindre än FYRA par tossor och strumpor för pyttesmå fötter. Hur tackar man för nåt sånt här? Jag har sagt tack på alla sätt jag kan, men det känns futtigt ändå...

En del presenter köper jag åt mig själv just nu. Eller... Det var ju inte sant. Jag köper grejer till den kommande bebisen så klart. Det mesta lyckas vi ärva eller köpa begagnat och på det temat köpte jag en av de finaste sakerna - En ekobabyeko-påse! Det är en fenomenal idé där hantverk i returmaterial och återbruk ger en påse av unika, fantastiska, ekologiska saker, som kontrast till den "välkommen till världen-påse" full med reklamprodukter som bebisar tydligen får på BB. Extra fin tycker jag att påsen är för att min älskade Johanna har stickat vantarna som är med!

Det största vi skaffat är en vagn. Köpt begagnad. Först skulle vi inte köpa nån vagn förrän senare. Låna en och fundera på vad vi behövde, men när vi fick jämföra och titta lite på ett par vänners vagn så var det en sån vi ville ha och via blocket hittade vi dessutom en tjusigt lila! Det var inte bara vi som uppskattade den, för så här hittade jag Evert nedbäddad häromdagen... På kudden sitter Tobbes första present till sitt blivande barn - en gose-Cthulhu.


Och så har jag äntligen hittat tillbaka till stickmojon! Och det i ett projekt som jag har planerat i månader! Jag dubbelstickar en bebisfilt! Det är ett galet projekt, men det blir så fint, så fint! Mönstret heter Perianth och var ett par vantar i Twist Collective. Pinneguri tolkade mönstret till en (enkelstickad) bebisfilt och om man köper vantmönstret kan man få det förstorade diagrammet, så det följer jag nu, över 162m/ sida och varv. Det blir inte många varv per dag, men minst två en vardagskväll och fler på helgerna. Garnet är Easyknits Deeply Wicked DK, där jag fick köpa några härvor ofärgade och några härvor har Jon färgat lila åt mig.

Så i väntan på nästa fas i livet så fortsätter jag dubbelsticka, boa lite och vänta lite. Jag ska fylla år och jag ska vara med på en finstickeri-helg i Göteborg och jag ska vara med i Stickameras Koft-KAL. Jag ska försöka njuta av både resten av november och december, men i ärlighetens namn så väntar jag bara... på nästa fas.