fredag 13 juni 2014

dramatik och fantastiska internet!

Jag håller på med ett bloginlägg om London-resan, men först måste jag få berätta om igår och några av de oroligaste timmarna nånsin.

Rolff går lös här hemma. På somrarna står ytterdörren ofta öppen och Rolff varierar mellan små turer runt tomten, komma och sova intill mig, sola tills han nästan får värmeslag... Men han är alltid i närheten. Inte igår.

Igår lockade något iväg Rolff på äventyr. Det kan ha varit ett rådjur eller en räv, men plötsligt var Rolff inte i närheten. Jag ropade och ropade. Klockan var strax efter 10. Så mycket litar jag på den här vovven att jag var helt säker på att han skulle vara tillbaka inom en kvart. Han har jagat räv ett par gånger förut och han går hem så fort han börjar tröttna... men minuterna gick.

Kl 12 var jag tvungen att åka iväg på ett läkarbesök och det gnagde och gnagde i mig att jag inte visste var min magiska kompis Rolff var nånstans. Strax efter 11 tror jag det var som jag lade ut en efterlysning i gruppen "Tollered" på Facebook. Det är en öppen grupp och både bybor och vänner delade efterlysningen. Jag fick tips på sidor för efterlysningar av hundar och många var väldigt snabbt engagerade i att få hem Rolff.


Det blev eftermiddag. Vänner ringde och frågade hur det gick. Grannar jag inte känner smsade och lovade hålla utkik. Andra grannar hjälpte till att leta. Plötsligt dök det upp flera sms, facebook-meddelanden och två tfnsamtal nästan samtidigt. Polisen i Alingsås hade lagt upp en bild på en upphittad hund på sin Facebooksida och kunde det möjligen vara Rolff. Det var det! Upphittad ca 4 km härifrån!

(Titta så ynklig han såg ut när han satt i finkan hos polisen! Busiga rymmarhund!)

Kolla texten i polisens inlägg. Sjutton minuter efter att de lagt ut bilden ringde jag. Är det nåt sociala medier har effektiviserat så är det nog jakten på förrymda husdjur! Jag är helt överväldigad över all hjälp, välvilja och engagemang jag fick från medmänniskor jag inte ens känner! Tack igen - alla!

Klockan var 16 innan jag väl fick Rolff i famnen igen. När jag väl hade honom i bilen och stängde förardörren om mig så släppte hela dagens oro. Jag storgrät. Hulkandes. Tårarna sprutandes. Samtidigt skrattade jag. Total känslostorm. Och Rolff verkade förstå och pussade ömsom tröstande, ömsom jättelyckligt sprallig. Folk som gick förbi måste ha trott att det satt en kvinna och blev uppäten av en pitbull i den där bilen... Men det var bara ett pusskalas.

Rolff har sovit i min famn i natt och idag har han inte vikt från min sida. Alls. Jag tror att även han var glad att bli hittad så han fick komma hem igen. Älskade Rolff, gör aldrig om det där!

7 kommentarer:

  1. Igenkänning. Vi hade en cocker som rymde .., sprang på hårt trafikerade E65:an mot Ystad .., i en rondell blev han upplockad och forslad till polisstationen - det här var före detta med facebook - och exet fick åka till sitt jobb, polisstationen, och hämta ut den glade krabaten som fått god mat och INTE ALLS ville lämna detta förnämliga hotell :)
    Men åååå, så jag förstår din glädje! Så härligt att det slutade bra! Hälsa Rolf.

    SvaraRadera
  2. Men herre Gud vilken tur! Jag fick puls nu, förrymda husdjur ger mig sån jäkla ångest.

    SvaraRadera
  3. Såg din efterlysning. Detta är bland det värsta som kan hända en hundägare. Roligt att se att polisen var så engagerad. En av mina hundar var borta i fyra dygn för några år sedan. Då hade jag inte Fb men hade polisen brytt sig hade han varit hemma igen efter ett dygn. Men känslan när han blev återfunnen var obeskrivlig!

    SvaraRadera
  4. Så otroligt skönt att det gick bra! Fick en klump i magen när jag såg din efterlysning på fb, kan bara föreställa mig vilka tuffa timmar du upplevde.

    SvaraRadera
  5. Slutet gott, allting gott!

    SvaraRadera
  6. Det är så fantastiskt med sociala medier ibland. Och människor som engagerar sig!

    SvaraRadera
  7. Underbart att det slutade så väl!
    Men om jag läser rätt är han chippad men chippet är inte registrerat? Så min uppmaning är att regga chippet på stubinen! Fall om han hittar på att gå ut på äventyr igen!
    /Henrietta

    SvaraRadera