lördag 25 januari 2014

att improvisera uppifrån

Jag får ibland frågor om hur man gör egentligen...

Jag stickar en del på frihand. Inget mönster. Bara min egen kropp (eller Tobbes, eller mottagarens...) att utgå ifrån. Och så stickar jag tröjor och koftor uppifrån och ner, mer eller mindre tillkrånglat, dekorerat eller detaljerat. Så hur gör jag?

Jag tänkte försöka ge en kort och lite övergripande förklaring på hur jag tänker då. Men det finns fler sätt att göra, många mönster med detaljering och fiffiga lösningar, runda ok, raglan-ok, mönstrade ok... Ja, ni fattar.

Det här är ett tankesätt - inte ett tröjmönster.

Jag börjar med att bara bestämma hur halsringningen ska se ut. Båtringat, rundringat, urringat? Jag står med ett måttband framför spegeln och funderar på hur lång överkanten på min stickning (halskanten) ska vara. Eventuellt lägger jag upp med nån variant av tillfällig uppläggning, så kan jag avsluta med en kant eller extra intagningar allra sist om jag vill.

Okej, min halsringning ska totalt vara X cm lång. Nu får jag ta en provlapp, eller ett garn jag känner till väl och räkna ut hur många maskor den där uppläggningens mått innebär. Sen lägger jag upp och börjar sticka...

För en rund halsringning räknar jag med att 1/3 av maskorna är framstycke, 1/3 är bakstycke och ärmarna delar på sista tredjedelen. För båtringat kan ärmarna utgå från 1-3cm. Jag sätter markörer för att skilja styckena åt.

Kanske stickar jag en ribbad krage innan jag börjar öka alls. Kanske börjar jag öka direkt. Det beror på plagget jag har tänkt mig. Ganska ofta stickar jag ett par till sex korta varv över bakstycket och axlarna, för att höja nacken en aning. Då sitter tröjan än bättre på kroppen.

Om jag ska sticka en kofta delar jag framstycket i två och börjar varvet på mitten där och stickar fram och tillbaka. Stickar jag en tröja börjar varvet vid en av markörerna. Vid markörerna startar raglan-ökningen (som är mitt vanligaste sätt att sticka uppifrån och ner). Man kan sticka runda ok också, och då är tänket lite annorlunda (jag räknar ut antal ökningar och sprider ut över ett antal ökningsvarv).

För mig passar det med ökning i 45 grader - dvs en ökning på var sida om "raglansömmen" varannat varv. Det här går att räkna ut på andra sätt, men starta med 45 grader, så kan vi ta mer komplicerad matematik i nån fortsättningskurs nån gång...

Man kan välja i det oändliga hur man vill dekorera dessa ökningar kring ett antal maskor. Man kan välja olika ökningar, eller sticka ett mönster över ett antal maskor med ökningar på var sida (en fläta till exempel). Sen stickar man på så här tills längden börjar närma sig armhålan... Plocka över hälften av maskorna på en extra rundsticka, så kan du prova ditt plagg allt eftersom utan att plocka det av stickan. Kanske upptäcker du att fram- och bakstycke är lagom breda redan, men att ärmen fortfarande behöver några ökningar. Ja, då gör du så - slutar öka på fram- och bakstycke, men stickar ett par ökningsvarv där du bara ökar ärm-maskorna. Till exempel.

När oket passar ner till höjden av armhålan är det dags att dela upp det. Sätt ärmmaskorna på hållare och sticka ihop bak- och framstycke och fortsätt sticka nedför kroppen. Eventuellt vill du lägga upp några maskor extra precis under armen. Då lägger du upp motsvarande många när du sen ska sticka ärmarna, och så blir det över dessa som du syr den enda lilla sömmen i plagget sen.

Du formar ditt plagg efter din kropp bäst du vill. Du kan minska lite på kroppen ner mot midjan och klocka ut den lite på slutet till exempel. Du kan prova så ofta du vill för att komma på precis hur just du ska ha det. När kroppen är lagom lång och avslutad som du vill så går du tillbaka och stickar vidare på ärmarna, vars maskor bara sitter där och väntar.

Du kan sticka ärmarna raka och vida, eller minska ihop dem lite efter den passform du vill ha. Eftersom du stickar ärmarna sist och direkt på plagget är det lätt att prova och sticka ärmarna precis så långa, tajta, vida, korta som du vill då du kan prova allt eftersom.

Så här många variabler är det när jag stickar uppifrån och ner. Jag improviserar vilt. Det har hänt att jag kollar hur många maskor man maskar av på en barnkofta stickad nerifrån och upp i ett visst garn, och så stickar jag en helt annan sorts barnkofta uppifrån och ned, bara utifrån det maskantalet. Så det handlar inte om vilket mönster som är bäst här... Det handlar om att våga och att liksom få syn på vad stickningen gör i ens händer.

Vill du ha lite tydligare instruktioner än de här så tipsar jag gärna om de svenska mönster på "uppifrån och ner" som finns: Stickamera har ett och Tant Kofta har ett annat.

Bilderna i det här inlägget föreställer olika plagg som jag stickat utan mönster efter den här principen. Jag upptäcker till min fasa att jag inte ens fotograferat alla plagg jag stickat på det här viset...

7 kommentarer:

  1. Intressant! Jag tycker uppifrån och ner verkar så bökigt på nåt sätt men ska nog prova det nån gång :)

    SvaraRadera
  2. Hej, Tack för underbar principbeskrivning. Exakt detta ville jag veta efter att jag nu är nästan klar med en uppifrån-och-ner-tröja á la Tant Kofta. Gillar också att improvisera utifrån vissa givna tekniker. Tack för det :-)

    SvaraRadera
  3. Anonym5:50 em

    Tack för din beskrivning. Precis vad jag behövde. Snart dags att börja med en långkofta till mig själv.
    Mvh Lotta

    SvaraRadera
  4. Å vilken bra beskrivning. Jag måste testa med allt Kaunigarn som blev kvar efter Fanakoftan. Bara att sticka så långt som garnet räcker, smart.

    SvaraRadera
  5. Anonym4:45 em

    Så himla bra inlägg, har läst det förut men först nu (ihop med dödergöks koftrecept) vågat mig på det! Jah undrar bara om du med båtringade tröjor gör så att du mot slutet bara ökar på ärm-sidan av raglanmaskorna eller hur du får tillräckligt många ärmmaskor? För i mitt huvud blir det liksom för lite ärm och för mycket tröja.... Med vänlig hälsning, Ämma Pettersson

    SvaraRadera