onsdag 6 november 2013

uppdatering

Här sitter jag med en gipsad fot i högläge. Kanske läge att blogga lite av allt jag har att blogga om.

Jag har funderat mycket på den här bloggen på sistone. Vad är den egentligen? Många verkar tycka om den... Vad är det man tycker om?
"Alltid personligt, aldrig privat" är ett motto jag alltid haft om bloggandet. Och jag tror det är i det perspektivet som det inte blivit så mycket bloggat på sistone. En hel del av vad som tänkts och funderats den här hösten är helt enkelt mer privat än vad bloggen vill vara. Så då har det varit lite tyst här, trots att så mycket har hänt.

Andra saker har helt enkelt varit andras historier att berätta, men nu har en del saker ramlat på plats, så jag kan få berätta också. Så var börjar jag?

Tja, jag kan ju börja med att förklara den gipsade foten. Det är så fånigt. Jag skulle gå från vardagsrummet till köket i förrgår kväll... Det var inte mer än så. Men vardagens små handlingar kan bjuda på oanade äventyr. En katt svansade runt mitt ben, och jag ville ogärna kliva på henne. Så jag tog ett snubblande steg framåt ut ur rummet, lade vikten på höger fot och drog vänster fot efter mig. Det var en tröskel i vägen. Nog för att det gör så in i hoppsan ont att slå tån i en tröskel, men det här... blev värre. De där allra ondaste sekundrarna då man skriker svärord gick liksom inte över. Det visade sig att jag brutit stortån. Och eftersom mina fötter ska vara så jävla speciella hela tiden, så var det inget enkelt litet brott rakt över, utan ett vridet, diagonalt brott som gjorde att tån skevade. Efter nästan en heldag på akuten med två besök hos röntgen, en lokalbedövning och lite brottning med bruten tå, så satt jag där med gips till knät. Jag måste skratta åt det. Det är ju bara en stortå...

Men den brutna stortån gör att jag inte kommer iväg till ett stickcafé i kväll, som jag hade sett fram emot. Nu kommer den där historien som jag ville att den skulle börja hos någon annan innan jag berättade den. Mina svärföräldrar har flyttat till ett mindre hus och med i köpet var också "Ingers garnbod" som numera heter "Kirstens garnbod", då svärmor tagit över den. Vi har alltså fått en garnaffär i familjen!

Nej, det är svärmors äventyr det här, så ställ inte frågor om garnboden till mig! Ni kan kontakta boden via Facebook och via bodens blogg. Där finns också telefonnummer.
Och på bloggen syns en del av sortimentet. Det är jag som tagit bilderna, så jag snor ett par och visar här också.

Garnboden är etablerad sedan länge och Inger som hade den innan brukade stå på Nosebro marknad och sälja garn bland annat. Det ska inte svärmor göra, men i övrigt kommer den lilla butiken att vara sig ganska lik, men, antar jag, bli mer och mer Kirstens allt eftersom.

Till den här historien hör också en av mina historier om hösten, som jag inte tänker berätta i sin helhet. Men jag blev sjukskriven på 25% i ett par månader, för att hjälpa mig komma på fötter och framåt på ett bättre sätt än innan. Innan ni frågar, så hände många saker samtidigt och jag hann inte riktigt med att bearbeta det på ett bra sätt och det är allt jag kommer att säga om det. Hur som helst ledde sjukskrivningen till en ledig dag i veckan, och jag använde den till att åka till svärföräldrarna och hjälpa till. Men de får ursäkta, då min hjälp var nästan mer för min skull än för dem, men om de kände sig hjälpta av den så är det en bonus. Jag har sorterat deras böcker in i deras bokhyllor och jag har sorterat garner, band och knappar i garnboden. Rent terapi-arbete. Fokus och koncentration på här och nu. En begränsad, tydlig uppgift i händerna. Alla borde ha böcker att sortera i rehabiliteringsprocesser!

Garnboden har många skatter och knappskatten är den jag nästan förlorat mig i. Wow! Här finns kappar från hela förra seklets olika modeperioder och familjen har haft riktigt roligt åt mig där jag stått och plockat och sorterat. Och jag har fått en födelsedagspresent som heter duga... Min knappsamling är inte en knappsamling längre, då en liten (som inte är liten) utsorterad del av knappsortimentet har flyttat hem till mig. Så fint är det att det är mycket möjligt att jag har med en liten knappbutik på stickevent framöver!

8 kommentarer:

  1. Krya på dig på alla sätt och vis, både tå och resten!
    Gillar din beskrivning av att alla borde ha en boksamling att sortera, tror det stämmer helt och hållet men det måste kanske inte vara böcker. En gigantisk legosamling funkar fint det med kan jag intyga.

    SvaraRadera
  2. Krya på dig både psykiskt och fysiskt!
    Och vilken härlig samling du har fått :-) Kommer du verkligen att kunna skiljas från några av alla dessa knappar?

    SvaraRadera
  3. Anonym5:12 em

    Heja dig!
    Heja dig!
    Heja dig!
    /Carin

    SvaraRadera
  4. Det finns en liten award till dig inne på min blogg hoppas det kan pigga upp. Din blogg lyser upp min tillvaro.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nejmen TACK så gulligt!
      Jag kanske svarar med 10 saker om mig själv snart, men jag hoppas du inte blir ledsen för att jag skippar award-bilden? Kram

      Radera
  5. Men oj! Kram till dig och krya på tån och vila.... Sortering är bra för sinnet!

    SvaraRadera