tisdag 20 augusti 2013

varav hjärtat är fullt

Rolff. Mitt hjärta är fullt av denna magiska vovve.

I söndags kväll upptäckte vi två knölar på Rolffs hals. Vi var hos veterinären igår. Knölarna visade sig vara inflammerade talgkörtlar och min älskade vovve går nu på en antibiotikakur som förhoppningsvis läker ut det helt. Eller som jag behöver formulera det: Det är ingen fara.

Det skulle vara enkelt att säga att det är "läbbigt" att hitta knölar på halsen på sin hund, men det skulle inte på något sätt beskriva känslan. Nu är jag redan en sån där person som oroar mig för mycket, och jag har redan drömt mardrömmar om hemska saker som kan drabba min hund många gånger... Men att få den där knölen i handen och tänka "Det här är fel" kändes verkligen i hela kroppen. Det högg i hjärtat, sög i magen och snurrade i huvudet. Många tankar på en gång.

Hålla sig lugn. Säkert ingen fara. Cancer?! Hunden känner av din oro. Andas. Lugn. Han är sjuk! Hur sjuk? Säkert ingen fara. Kanske jättefarligt! Lugn nu. Lilla gubben! Säkert ingen fara. Cancer?! Det är söndag! Akut? Är det värre i morgon? Säkert ingen fara... 

En del tankar tvingar man fram för att hålla andningen stadig, men de där oroliga tankarna slår igenom.

Hos veterinären är Rolff världens bästa hund. Han är verkligen helt övertygad om att människor vill hans bästa och han lät sig undersökas och petas på helt utan krumbukter. Febertermometern och sprutan som de dränerade knöl med var lite läbbiga, så då fick jag hans nos tryckt mot mig... Vi fick beröm. "Den här hunden och du har verkligen fin kontakt!" Inte alltid den där väluppfostrade "kolla med matte vad jag ska göra nu"-kontakten kanske, men den känslomässiga, trygga kontakten som betyder att han vänder sig till mig för trygghet och lugn. Lite som han läker mig när jag har det jobbigt.

Älskade hund! Det gör ont i mig att inte kunna trolla bort de inflammerade talgkörtlarna åt dig. Men du vet att jag och husse gör så gott vi kan. Älskade hund.

13 kommentarer:

  1. Du är så fin Lisa! Varma kramar till dig, Tobbe och Rolffen <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är lika fin du! KRAM!

      Radera
  2. Det gör ont i hjärtat när Rolff inte mår bra och när du har det tufft. Kram <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. KRAM tillbaka fina du!

      Radera
  3. Vet precis hur det är med den där oron. Den är verkligen hemsk. Jag upptäckte en knöl på min ena hund för några veckor sedan, precis bredvid ena juvret, och fick verkligen panik. Efter veterinärbesök dagen efter så bestämdes det att den skulle tas bort, så hon var in för operation igår. Kunde knappt sova alls natten till igår, och var hemskt jobbigt att behöva lämna iväg henne hos veterinären på morgonen. Allt gick bra igår iaf, och knölen var väldigt liten, så det är ett minimalt sår. Väntar bara på analysen av knölen nu, för att få veta om den var godartad eller inte.
    Hoppas att er fina Rolff läker snabbt så ni kan slappna av mer allihop och bara njuta av varandra länge länge till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh då håller jag tummar och sänder varma tankar för att provsvaren ska vara så snälla som möjligt!

      Radera
  4. Usch ja när saker kan vara läskiga men man vet ännu inte.

    Å så skönt när det visar sig vara "nåt litet fjant".

    Vår förra hund kom inte långt in i veterinärens lokaler förrän han fick munkorg. För allas skull ... ja och så nån sorts happyhappy som Mullehästens matte kallar det ... fast han hade ont de gångerna vi var där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. I vårt fall går jag in i förväg och försäkrar mig om att vi inte träffar några andra (han-)hundar som kan stressa upp Rolff, men så länge det är lugnt på mottagningen har jag en lugn hund. (Och då hjälper det såklart att ha vänt sig till en lite mindre veterinärstation)

      Radera
    2. Andra hundar var vi aldrig fundersamma kring hos veterinären. Det var mer fingrar och annat som sitter på folk, både veterinärer, assistenter och hussar och mattar.

      Radera
  5. Förstår din oro och rädsla. Har vänner ifrån gymnasiet som hittade knölar på halsen på sin rottweiler, bara någon vecka senare var de tvungna att låta honom gå, han hade sådana smärtor och kunde knapp andas.
    Skönt att Rolffs besvär gick att behandla och att han blir helt frisk snart

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det var ju sånt jag fruktade... Men det går åt rätt håll nu i alla fall.

      Radera
  6. Men usch Lisa! Du vet ju vad vi var med om i fjol. Tänker på er!

    SvaraRadera
  7. Lilla Rolffen. Hoppas han blir bättre snart!
    Och du, han vet att ni gör så gott ni kan. Han är så trygg med er och det märks så väl när man ser er ihop :)

    SvaraRadera