fredag 5 april 2013

Kan man sticka lugn?

Nu har jag också sett den: Cirkus Cirkörs Knitting Peace. Jag fick i julklapp av mamma att vi skulle se den på Dansens Hus i Stockholm på Påskaftonen. Det gjorde vi.

Föreställningen dyker upp i bakhuvudet ibland och jag har funderat mycket på den. Och jag har funderat en hel del på mig själv och hur jag tittade på den. Såklart såg jag stickning och stickinspiration.  Men utifrån mina erfarenheter såg jag även scenografi, planering av scenografi, rumsligheter, förvaringslösningar, fiffiga byten och utnyttjande av teknik och material och...  Och plötsligt såg jag en massa olika sätt att titta på föreställningen!

Jag satt och såg att alla fotografer måste se ljussättning och perfekta ögonblick. Hur alla som tränar yoga såg kroppspositioner och vighet. Hur alla musiker såg och hörde timing och komposition och stil och skicklighet. Hur alla modeintresserade såg kostymlösningar och fina små stilistiska symboler som gjorde en helt naturvit kostym till en viss epok, modetrend... Och så såg jag såklart hur skickigt hopfogat det var. Hur många kockar som kryddat den här magiska soppan. Och jag såg hur mycket träning som låg bakom de fenomenala rörelserna. Dans och akrobatik och cirkus och... Jag rördes till tårar av alltihop tre gånger innan paus.

I pausen stod vi i kö till kaffet och jag var fylld av intryck. Jag ville dela dem med mamma och mammas väninna M som var med oss. "Och vackert och bra och såg du och tänkte du på och..."

"Äh, jag bara njöt." sa M. Slappna av. Sluta tänk. Bara njut.

Är inte att låta tankarna rusa att njuta? Är inte att bli inspirerad att slappna av? En tankeställare.

Knitting Peace har hela tiden handlat om fred - Kan man sticka fred? Men kanske jag för egen del vill översätta peace med stillhet. Kan man sticka stillhet? Lugn? Vila?

Under andra akten lät jag intrycken komma som under första, men jag tittade lite på min egen tankeprocess också och såg plötsligt hur spretigt det var. Hur stort och smått inspirerade och associerade, födde idéer, formulerade små meningar, anknöt till en gammal tanke... Är jag sån här? När slappnar jag av? Hur slappnar jag av? Oj så svårt det var, för nej, inte slappnade jag av. Hjärnan gick ju i spinn av allt som hände på scenen. Menade M att hon kunde vila i det? Kan jag inte vila i det?

Jag gick från Knitting Peace inspirerad och berörd. Men frågan är om jag inte tänkt mer på mina egna tankar och stressen i mitt huvud än på föreställningen i sig. Det är lite synd, för jag hade gärna vilat tanken ett tag till i det där ojämna nätet, i de där skickliga, vackra ögonblicken, i den där magiska världen av vitt garn och akrobatik jag fick hälsa på i en stund.

1 kommentar:

  1. Visst är det så att ibland kan man inte slappna av och njuta för intrycken tar överhanden. Om man kan sticka lugn beror nog på vad man gör, tänk dig en stickning (eller virkning/väv) som inte kräver att du ständigt håller koll på mönster, färger maskor och allt vad det är. Då tycker jag att man kan känna hur pulsen går ner och man kan känna hur stressen och surret i huvudet ger vika för stillheten och handens arbete.
    Ha det gott!

    SvaraRadera