fredag 1 mars 2013

efit

Ett Foto i Timmen idag alltså? Jag är inte helt säker på att det här är en bra idé. Jag är inte direkt fotogenisk idag. Jag jobbar hemma och har bråttom med en text (som vanligt), som verkar ytterst motvillig och inte vill bli skriven. Så denna första timme har sett ut så här:

8.30 - Jag har inte kammat mig. Inte klätt mig. Men vid jobbdatorn sitter jag.
9.30 - Sällskap på jobbet. 
10.30 - hämtar mer kaffe och skämmer bort Larsson med en skvätt laktosfri grädde. Så glad att han är inne.
11.30 Frusna tår i trasiga tofflor. Letar strumpor.
12.30 Lite lunch. Och den nattarbetande maken har klivit upp. Hej älskling!
13.30 Lite paus med annan sorts jobb i en kvart.
14.30 Hunden surar. Matte är tråkig.
15.30 Ahhh... Den här promenaden behövde vi.
16.30 Polarna gosar i soffan.
17.30 Och... vi är tillbaka till "Matte är tråkig".
18.30 Nej, nu får det räcka ett tag.

16 kommentarer:

  1. Kram..... Og solstråler er sendt din vej

    SvaraRadera
  2. Det är väl skönt att vara hemma och slippa kamma sig. Det andra ska väl förhoppningsvis komma.

    SvaraRadera
  3. Trevligt att ha sånt sällskap när du jobbar. Kommer in lite senare och kollar mer ...

    SvaraRadera
  4. Tänk att jag får följa dig under dagen :) Jag saknar dig liiiite mindre då. Fast bara lite.

    SvaraRadera
  5. Fina fina Rolf. Jag vill liksom bara köra ner mitt ansikte i rynkorna mellan hans öron när jag ser honom!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kom och hälsa på så får du gosa på honom hur mycket du vill!

      Radera
  6. Du ser ut ungefär som mig när jag försöker plugga å det bara står still i huvudet. Hoppas det löste sig med texten. Din svarta kisse liknar vår Sotis :-)

    SvaraRadera
  7. Texter får man många gånger värka fram, men du ser ut att ha fint sällskap under tiden. :)

    SvaraRadera
  8. Oj vilken dag. Hoppas du blev klar med texten.

    SvaraRadera
  9. Hihi, ni är söta hela bunten. :-)

    SvaraRadera
  10. Ha ha. Klart du är en mycket tråkig matte när du stirrar på datorn. Hoppas din hund inte snarkar lika högt som våra. Då skulle texten aldrig bli klar

    SvaraRadera