hemväg

Allra sista backen upp till Torpet är brant. Den är grusad. Här har många gäster spunnit loss och grävt gropar i gruset med snurrande hjul. En del kommer inte upp. På vintern kånkar vi matvaror uppför den, för ganska många dagar klarar inte vi det heller i halkan. Den har blivit gropigare och kan delvis liknas vid en puckelpist. Vi borde göra något åt vår branta, knöliga backe. Men samtidigt är det samma mys-trygga känsla jag har i maggropen varje gång jag skumpar upp här: Hemma.
Bilden är mycket medvetet tagen så att backen är som fulast och i fokus, men Torpet kan anas där uppe i allt det gröna, i det vackra ljuset. Där uppe - Hemma.


Mer om Ulrikas fotoutmaning kan du läsa här.