tisdag 26 april 2011


Nu är det kväll och så sitter vi här igen jag och papegojan Evert.
Godnatt på er alla!

Evert goddag goddag


Det blir inte lättare, men lite roligare att försöka sitta instängd vid datorn och jobba trots vädret, när det här händer så fort jag sitter lutad över arbetet... Evert är en så kallad papegojkatt.

söndag 24 april 2011

bästa kompisarna





dagsverke

Idag har jag rensat växthuset och byggt en planteringsbänk. Och så har jag petat ner lite i krukor också... Fönstren ska inte bara putsas - De ska målas om också.

Och så har jag klippt ur och ned vinrankan enligt instruktion.

Jag har skrapat färg.

Och jag har möblerat om lite i ladan, snickrat en bänk där man kan lösa korsord i kvällssolen, hängt upp hängstol och hängmatta...
Och så har jag gallrat ur svartvinbärsbusken och lagt potatislandet i träda och... en massa mer.
Älskling har jobbat lika hårt med andra saker. Byggt staket, satt upp röken och massa massa mer. Huj vad det går!

Tillägg: Vi kräver inte av några som gästar torpet att de ska göra mer än att ha det bra. Så är det sagt. Nu är min mor en fantastisk gäst som inte bara kan lösa korsord på en nybyggd bänk, hon envisades även med att hjälpa till. Så, inte för att jag vill skrämma framtida torpgäster, men hon rensade två rabatter, räfsade gräsmattan samt försåg oss andra med kaffe och vatten vid behov.
Efter råd från tre gurus är nu rankan decimerad till ca en tredjedel. Knopparna växte framför ögonen på mig och växthuset är rensat som bara den.

trädgårdshjälp

Hej alla ljuvliga läsare av min blog!
Idag tänker jag be om råd lite, för jag är novis på det här med trädgård och även om jag lär mig i rasande fart får jag ibland så motstridiga råd att jag står lite handfallen inför vissa problem. Här är ett sådant:

Vi har ett skojigt växthus som är byggt av husets gamla innanfönster. I växthuset växer en enorm vinranka, men den växer in i växthuset genom väggen och rötterna står utanför. Vinrankan växer in i växthuset i fyra tjockare stammar och klättrar sedan i hela växthusets tak. I fjol gav den otroliga 8 liter vindruvor... (bilden är från i fjol)

Men vintern har varit hård. Även om jag täckte rötterna med ett par stora grankvistar för att skydda dem lite har vintern kanske varit lite för lång. Det är inte ens hälften så mycket knoppar på rankans grenar i år som det var förra året. Förra året var jag på ett trädgårdsforum och fick rådet att klippa av de grenar som inte hade några knoppar alls, och var jag skulle klippa vid knän och så vidare, men i år tvekar jag. Samma råd skulle minska växten med hälften ungefär - långt mer än vad som behövde klippas bort i fjol... Och jag är lite sentimental inför det. Hur tycker ni jag ska sköta om min vinranka+ Bladknopparna har precis börjat visa sig...
Tacksam för goda råd!

fredag 22 april 2011

Så här ser våra familjehögtider ut...



crazy dog lady

Surfar in på egna bloggen bara för att titta på hur söt egna hunden är på bilden i senaste inlägget. Igen. Hunden ligger med nosen i mitt knä och jag tittar på bilder av honom för att han är så söt. Jamen titta då! Han är ju så söt! Älskade Rolff.

onsdag 20 april 2011

bra.

Röj i trädgården. Två kvällars jobb syns knappt, men det känns i kroppen. Skönt trött.
Det luktar blöt jord och vårfräsch grönska. Nya röda stövlar gör det ännu lite roligare. Hunden lyckas vara i vägen hur han än gör, för han vill ju vara med, vara nära. Räfsa löv och bära grenar. Vi samlar till en påskbrasa. Den blir rejäl.
Såna här dagar, och kanske framför allt kvällar, vill jag ha fler av. Jag känner mig hemma.
Nu film, pannacotta, gos och stickning i soffan. Det är inte synd om mig alls.

måndag 18 april 2011

skala 1,5:1

Man tänker inte på hur normalstor man är förrän man ser någon som är "för kort" eller "för lång". Idag såg jag en "för stor". Han var inte för stor för hans egen skala, men han såg för stor ut för världen i den skala vi valt att bygga den...

På håll såg han ut att vara 1,75 m lång, lite fyrkantigt byggd. En kompakt man i grön sportjacka i lite retrostuk och ett par jeans. Inga konstigheter. Men när han kom närmare var han inte alls enochsjuttiofem, utan en bra bit över två meter... Det var som om perspektivet skevade lite när han kom emot oss. Som om stan bakom honom backade snarare än att han gick framåt.
Vi stod bredvid varandra på busshållplatsen. Hans armbåge var i ögonhöjd för mig.

Jag har träffat långa personer förr och blir alltid lika fascinerad över hur världen måste se ut för någon där uppe på tvåochtio... Men det som gjorde den här mannen Större var att han inte hade proportionerna av en lång man. Alls. Han var stor åt alla håll. Nej inte tjock. Proportionerlig. Som om något helt enkelt hade modellerat honom i skala 1.5:1. Han var en och en halv stor. Jag såg ner på våra fötter. Mina kängor i storlek 37. Hans slitna gympaskor i... specialbeställd storlek 52 kanske? Hans fot var dubbelt så lång som min.

I bussen fick han sitta själv på ett par säten. Han fick nästan luta hakan mot knäna för de långa benen fick inte plats. Den röda sportbagen försvann i hans famn. När han skulle gå av fick han precist plats i bussens dörr, så för säkerhets skull duckade han lite. Den lille killen på cirka sex år som stod utanför bussen tappade hakan. "Wow!" sa hans läpprörelser, men han var tyst när bjässen till karl passerade honom.

Mannen gick bakåt längs med bussen. Den röda sportbagen han bar såg för liten ut för att vara en sportbag. Men det var inte väskan som var liten. Det var han som var "för stor". Eller så var det vi, och bussen, som var för små.

söndag 17 april 2011

lördag 16 april 2011

hon som låg på mage

Jag har ett par väldigt blog-vänliga berättelser jag inte skrivit ännu i bakhuvudet. Alltså behöver jag skriva ner åtminstone en av dem. Det här hände alltså varken igår eller i förrgår men för ett par veckor sedan... Men när man är med om sådan vardags-action måste man ju passa på att berätta! (Den som har bäst story när han/hon dör vinner!)

Jag kommer rusande till pendeltåget hem. Som ni vet sedan tidigare bloginlägg betyder det att det är nån enstaka minut kvar tills tåget går, men jag rusar som om det redan håller på att stänga dörrarna. Vagnen jag hoppar upp i är nästan full och jag får stanna i trappan upp till blippa-kortet-maskinen medan jag fiskar upp plånboken för att hålla fram kortet mot blippomaten. Om det här vore en actionfilm hade det nu slagit över i slow motion så att ni i publiken hade fått se varje smärtsam hundradel av fumlande och snurrande som slutar med att plånboken... rullar... över... min... hand... ner... på... trappsteget... så att jag dessutom snöpligt och irriterande nog petar på den med tån och hur den sedan ramlar... ner... mellan... tåget... och... perrongkanten!

Nej!

Jo. Plånboken ligger en halvmeter ner, på spåret, i det decimeterbreda glappet. Och tåget ska nu verkligen väldigt snart avgå! Så jag gör vad jag måste. Ner på huk med vänster fot på perrongen, höger fot ner i glappet. Jag lyckas peta den öppna plånboken mot perrongkanten med foten och börja skjuta den uppåt... Då läggs en hand på min axel: "Är du okej!?" säger en orolig röst och den snälla damen verkar tro att jag drabbats av hjärtinfarkt alternativt har ramlat i den märkligaste ställning nån kan råka snubbla sig till någonsin... Tyvärr gör hennes omtanke att jag rycker till av förvåning... och tappar plånboken. Jag får ur mig ett par ord. Kanske "Plånbok" och "Tappade". Jag petar vidare med tån och lyckas få tag på den! Men för att nå den har jag nu fallit framåt. Långsamt och stilfullt har jag alltså lagt mig på mage på perrongkanten med ena foten på spåret, precis framför den dörr på det avgående pendeltåget som alla stressade pendlare skulle vilja rusa in genom. Jag har alltså något av en publikskara som jublar när jag ställer mig upp med plånboken i handen.
Tack och bock.

Jag är alltså inte bara "den där färgglada med prickiga kläder" på Alingsås-pendeln. Jag är även "hon som låg på mage". Heja mig.

Förresten mötte jag en kvinna i knallgrön kappa med lila basker på pendeln i förra veckan. Vi log mot varann i färgglatt samförstånd. Det var fint.

fredag 15 april 2011

tidspessimism

Det här är historien om "Varför Lisa alltid står och väntar i stället för att komma sent" eller
"Hur 5 minuter egentligen är 9"...

Klockan är 8.07.
Tåget går 8.16. Lisa börjar få lätt panik för tåget går ju om fem minuter!
Men, säger du kanske, det är ju nio minuter mellan 8.07 och 8.16? Ja, det skulle man kunna tro, men Lisas tidsuppfattning fungerar inte riktigt så.

Tiden man själv befinner sig i avrundas alltid framåt, så att man räknar med lite mindre tid än vad man egentligen har för då får man avrundningsminuterna till godo när man kommer fram. Avgångstider och mötestider avrundas alltid bakåt, så att man räknar med lite mindre tid än vad man egentligen har för då får man avrundningsminuterna till godo när man kommer fram.
Är ni med?

Alltså:
Klockan är 8.07. Det avrundas så klart till "tio över åtta".
Tåget går 8.16. Det avrundas så klart till "kvart över åtta".
Vips så har nio minuter blivit fem och detta exempel förklarar varför Lisa så ofta rusar upp på perrongen med andan i halsen klockan 08.13. För då är ju klockan kvart över åtta - och när gick tåget? Just det. Kvart över åtta. Alltså är tre minuter innan avgång nästan för sent...

Nästa gång vi bestämt träff så står jag antagligen och väntar på dig när du kommer fram. Var inte orolig, det betyder inte att du är försenad. Men det kan betyda att jag kom dit med andan i halsen och klump i magen, "bara" fem minuter innan utsatt tid - alltså precis i tid och nästan för sent.


Det är dags att rösta på vantar i StickaMeras mönstertävling! Jag är med i juryn och ser det som en stor ära, men den största makten över vem som vinner har ju alla ni som kan välja den vante ni tycker är finast och rösta! Så gör det!

onsdag 13 april 2011

måndag 11 april 2011

Finaste fina Therese har öppnat butik där hon kommer att kränga fina grejer och roliga idéer! Hon firar lanseringen med en utlottning! Kolla! Och jag vill vinna en av hennes resajklat-tyg-påse-med-stickcitat-på!

Pepperberry Kashmir!

Pepperberry Knits säljer sitt resajklade garn i diverse garnbutiker i USA, men via hennes etsy-butik kan man få köpa härvor ganska billigt. Idag kom MIN kashmirhärva. Den är helt ljuvlig! Den doftar av nåt snällt ulltvättmedel, den är mjuk, tre olika blåfärger bygger tillsammans ett helt ljuvligt, mättat blått garn. Så här beskrevs garnet när jag köpte det:

"This is 100% CASHMERE upcycled hand plied yarn. Recycled and renewed from high quality 100% cashmere garments in great condition. This cashmere was gently disassembled, organically reconditioned then hand plied on my spinning wheel - producing a high quality upcycled yarn from the most luxurious fiber at a fraction of the price of factory cashmere".

Väldans lyxigt tycker jag!
Jag stickar tydligen en humla...
Lycka är en Zeunerts must i trädgården...

söndag 10 april 2011

prototypkofta

Jag har stickat en kofta.


Den är precis den hemmakofta jag behövde! Tillräckligt lång, med korta ärmar som inte är i vägen, tillräckligt varm, men tillräckligt tunn...

Jag vet inte vad jag ska kalla den, mer än prototypen... För om jag bara rättar till ett par små missar och lyckas skriva ner precis hur jag gjorde kan det här vara en fantastisk grund till ett fantastiskt koftmönster, för jag är oerhört nöjd med detaljerna! Så nu ska jag sticka en till, fast en kortare, men längre, bredare fast smalare... Det blir bra det här!

fredag 8 april 2011


Det är vår.
Det är äntligen vår!

Vi har besök i helgen, annars skulle jag se fram emot Stora Röjartagen i trädgården. Det ska städas, räfsas undan lite höstlöv, slängas tonvis med visset årsgammalt på komposten och det ska luckras här och var så att det kommer igång än mer än alla de gröna skott som tittar fram ÖVERALLT.

Och så ska jag fixa en bänk där jag satt idag och drack kaffe i solen, så jag kan göra det igen, och igen och tillsammans med fina vänner. Fram med handskarna - Det är VÅR!

Och ni som ville läsa om odling... Jag är inte så bra på sånt ännu, och är himla glad att jag har en trädgård som blir fin ändå, men det ska beskäras lite, planteras lite och fixas lite... så småningom.


lördag 2 april 2011

grått och färgglatt

En grå dag. Igår kröp dimman som famnande armar av rök mellan träden, men idag var det jämngrått. Ett tunt grått täcke av löst kardad fukt som bäddade in torpet och skogen. Jag vaknade tidigt och väntade vid brevlådan på skjuts till loppis-lördag. Blå bil hämtade vid orange brevlåda och min lila jacka lyste i den grå morgonen. Kalhygget var extra vackert när jag såg hur mycket gult och ockra som lyste genom dimman i morgonljuset. Den lilla sjön är fortfarande frusen och ser ut som en pöl med spilld mjölk i landskapet.

Loppis. En lång, ringlande kö med förväntansfullt folk innan öppningsdags. En lång ringlande kö som plockar kundkorgar och sipprar ut bland kaffekoppar, 80-talsmode, virkade dukar och slitna vinterdäck till en gammal Fiat. I jakt på Fynd. Vi gjorde inte många fynd idag, men mina två är jag glad för. Ett fat som är finare än finast för en hundring och en bok om knyppling för 5 kronor. En dam försökte locka fatet ur mina händer. "Är det plast eller?" frågade hon snäsigt om fatet i min famn. "Nej, verkligen inte. Ugnsfast och fint från Rörstrand" svarade jag glatt. "Men nån Lindberg är det inte!" sa tanten triumferande. "Nej, det är det inte, men det är precis vad jag vill ha!" svarade jag glatt. Då kunde hon inte hålla minen längre utan skrumpnade ihop och dröp iväg. Surt muttrande. Fatet är mitt och tanten var bitter.
Finaste sällskapet J ordnade en lista på saker man inte vill köpa begagnat på loppis i sin Facebook-status. Med lite hjälp från vännerna ser listan just nu ut så här:
1: Läppglans
2: Trosa med fläck
3: Skor för en låghalt
4: Kamouflagemönstrade platåsandaler med sjöstensimitation på sulan
5 : Begagnade fotbad
6: Napp....
7: Beg. amnings-BH. Även den med fläck...

Sedan åkte vi hem. Katter mötte mig med jamanden och ville in för att torka sina blöta tassar. Skorna sa tjip tjipp på gräsmattan. Jag bytte till kängor och gav mig ut igen. Hunden fick rusa ett par varv i skogen. Hans bruna färg matchar den nyvakna skogen precist. Som en liten barkbit som flyger runt med vinden ser han ut där han rusar av sig mellan tallstammarna.

Senare på eftermiddagen åkte jag iväg igen. Denna gång till stickcafé i mysig bokhandel. Pendeltåget och jag kom till perrongen samtidigt. Tillsammans med en massa grå- och svart-klädda människor rullade jag mot Göteborg. Jag kände mig lite som den där stunden vid brevlådan i morse. Min lila jacka lyste verkligen mot allt det grå, svarta, beiga... En man med en elefantmönstrad väska fick mig att le. Trots att elefanterna var vita mot svart botten kändes det färgglatt i sammanhanget. Mitt emot mig satt en liten skrynklig dam och tjuvläste över axeln på en medpassagerare. Han läste en Aftonbladet och skrynkliga damen skakade på huvudet åt världens hemskheter. Förbi mina fötter går ett par gröna kängor med röda skosnören, och trots att jag inte hann titta upp för att se hans ansikte ler jag åt att jag fått en färgglad vän på tåget.

Stickcafét var mysigt. Jag stickade grå och röda ränder. Latten var god. Efter en lång stunds garn-lycka i trevligt sällskap åkte jag hem. Jag var färggladast på tåget den här gången också.

fredag 1 april 2011

dagens prickar...

...kommer från lollopard! Och jag känner mig jättefin!
Men inte lika fin som Rolff. han är alltid finast.

Ett bibliotek

Man känner nästan doften av trä och papper...

Världens största foto taget inomhus föreställer ett tjeckiskt bibliotek (Strahov) från 1800talet.
Det här är ett rum jag skulle kunna meditera i. Leva i. Vara lycklig i. Ibland undrar jag varför jag pysslar med det jag gör när gamla grejer, lukten av gammalt papper, eller bara den digitala upplevelsen av ett sådant här drömrum gör mig alldeles glad inuti.


Vill du själv leta dig runt i biblioteket finns hela bilden att zooma omkring i här.