tisdag 18 oktober 2011

ända in i själen

Trötthet av fel sort. Oro och väntan som kryper längst ut i nervtrådarnas ändar och lägger känslorna utanpå. "Trött ända in i själen" brukar man säga, och sitter den i diafragmatrakten så är det själen jag är trött i. Det är där varje andetag darrar till i väntan på nästa. Som om jag har bråttom att ta ett till.

Jag längtar efter fysisk trötthet, sömnighet, utmattning. Alla de där sköna sorterna som vilas bort i älsklings famn, i mjuk säng eller i varm bastu. Jag längtar efter tunga fötter, svettig hud och en uppfriskande dusch.

Osäkerheter och väntan på besked om allt möjligt världsligt tränger sig in i andra tankar. Takten i stickandet störs och det syns i min slätstickning att jag tänkt på annat. Sömnen rubbas igen och trots att varje fiber i mig längtar efter sömn, vinner orosmolnen som sveper i mig och rastlösheten kliar i benen.

En kort promenad och jag andas häftigt. För häftigt. Inte trött eller ansträngt, bara stressat. Stannar. Andas. Försöker mig på ett sånt där ögonblick som brukar hela. Ett sinne i taget. Ett andetag för alla dofter. Ett andetag för alla ljud. Ett andetag med våt, mjuk mossa i handen. Ett djupt andetag genom munnen och hela tillvaron smakar höst.

De små sinnespauserna brukar vara balsam för själen, men idag avbröt jag mig i den stunden med tanken: "Det här har jag inte tid med" fastän det är just det jag behöver.

Först skrev jag det här. Nu ska jag lasta av lite oro i en annan sorts text som kanske kan ställa rätt fråga, så att jag får ett lugnande svar.

7 kommentarer:

  1. Skickar en kram till dig

    SvaraRadera
  2. Skickar en stärkande kram till dig!
    hoppas vi ses snart igen <3

    SvaraRadera
  3. Lugn. Det ordnar sig. Tänk på att vi ägnar 90 procent av vår energi åt att oroa oss för saker som inte händer.
    Koncentrera dig på hur bra det kommer att bli när allt faller på plats. För så bra kommer det att bli.
    Kram

    SvaraRadera
  4. KRAAAAAM!

    Du är superbäst, glöm inte det!

    Älsk!

    SvaraRadera
  5. Så där känner jag också just nu. Eller nja jag har gjort det rätt länge. Trött ända in i själen. Min mamma säger att jag ska bita ihop, men om det är det enda man gör då?

    Kram!!!

    SvaraRadera