torsdag 22 september 2011

vardagsdrama

Det är lätt att skapa panik. Även för sig själv, om man tycker vardagen behöver lite drama...

Jag stod mitt emot min jacka i morse. Den hängde på en galge och jag lade nästan rituellt över "sakerna jag måste ha i jackfickan" från regnjackan jag hade igår, till snyggjackan jag har idag.
Nycklar till hus, bil och kontor. Halstabletter. Lurarna till telefonen. Telefonen.

Sen kollade jag en extra gång att jag packat det jag skulle i väskan också. Klockan var 6.15 och jag får bannemej göra det ordentligt om jag ska förstå vad jag gör vid den tiden.

När man sedan har tagit sig in till stan och står framför sin låsta kontorsdörr och stoppar handen i fickan och nyckeln inte finns där; Då blir det spännande. Kallsvett, hjärtklappning och svaga knän i ett enda andetag. Vardagsaction!

Det tar några sekunder innan man tänker En Gång Till och inser att man kan stoppa handen i andra fickan och hitta nyckeln där. När man väl står där med nyckeln i handen inser man också att kvart över sex på morgonen förstår inte min trötta hjärna att en jacka som hänger mitt emot mig på en galge har höger ficka på vänster sida och tvärtom.

Nu har jag druckit kaffe och håller reda på höger och vänster igen. Heja.

9 kommentarer:

  1. Hihi. Du är rar. :)

    Älsk!!

    SvaraRadera
  2. Haha ja du gums det är inte lätt att få det rätt vid den tiden på morgonen :-)

    SvaraRadera
  3. Du som är välutbildad kanske kan göra en lättförståelig ritning med pilar o dyl som du kan hänga i hallen... /Liisa

    SvaraRadera
  4. Haha! Så skönt att veta att man inte är ensam om att vara vimsig på morgonen!

    SvaraRadera
  5. Höger och vänster har jag svårt att skilja på även om klockan inte är 6 på morgonen.

    SvaraRadera
  6. Anna-Karin8:15 fm

    Att tappa nycklarna har varit min skräck hela livet, fast jag aldrig har gjort det. Vet precis vilken känsla du pratar om när de inte är där man tror.

    Jag bodde ett tag med en yrkesmilitär. Han hade en rutin som genomfördes varje gång han skulle gå hemifrån. Han klappade med händerna på fickorna i ett visst rörelsemönster, då visste han att allt var med. Så väldigt kul ut, men inget man vågade skratta åt.

    SvaraRadera
  7. Hihihi...känner igen mig. Hittar jag inte plånboken i väskan inom ett par sekunder så vimlar tankarna iväg på spärra kort osv!

    SvaraRadera