det händer saker ibland

Vi bygger snickarbod. Taket och en vägg är klara.

Stolt snickare beundrar sitt verk.

Vindruvorna är mogna och jag funderar på vad det ska bli av dem.

De växer sida vid sida med sena, gröna, små och få tomater.

Och Balsaminen fortsätter att blomma fastän allt annat bara är blött, brungult och höstigt.

närhet

I vår lilla familj tycker vi om varandra.

skogens drottning

Igår höll jag kurs på Vuxenskolan. Det var jätteskoj och jag vill återigen tacka de som var med för en toppentrevlig kväll, där jag hoppas ni lärde er saker både av mig och av varandra!

Men det var inte därför jag öppnade bloggen idag, fastän jag skulle skriva massor om just att hålla kurs... Det får bli en annan gång.

För igår på vägen hem mötte jag "vår älgko".

Sedan vi flyttade till torpet har jag sett älg tre gånger och det har alltid varit en ensam älgko, så jag väljer att tro att det är en och samma. Igår stod hon alldeles intill vägen, precis i en kurva, så jag kunde stanna alldeles bredvid henne. Hon stod kvar en stund och vi tittade på varann en stund, innan hon sakta gick framför bilen över till andra sidan vägen och majestätiskt klev ut i spenaten och försvann. Hon var så nära, så stor och så fantastisk!

Det är få saker som imponerar på mig som stora djur, stora växter, stora väder (storm, åska, ösregn) och stora landskap.

ett rör

Det låg ett mystiskt rör i brevlådan. Rolff trodde det var till honom, och försökte först stjäla det, men aja baja, det är mattes mystiska rör.

Jag lättade på silvertejpen och hittade en grön tuss. Mystiskt. Mycket mystiskt.

De gröna tussarna garn verkade vara "fyllnadsmaterial", men kommer väl till pass! Jag håller ju på att virka en drake, och jag tror jag vet hur de här gröna tussarna passar in...

Men när jag tömde röret på sitt innehåll dök ett nystan och en härva rött ullgarn upp! (Jag vann tre härvor av samma garn under sticklägret, och donatorn Johanna lovade generöst att jag skulle få resten av garnet också som hon hade hemma.) Men det är inte nog med det! Ser ni vad hon skickade med?! De ligger där, antagligen väl omskakade i varsin plastpåse... Norrlands-champagne! Zeunerts Trocadero! Johanna förstår verkligen en exil-norrlännings behov! Tack Johanna!

Jag tror nästa projekt till mig själv blir en röd-grå-randig Lisa-kofta...

stolthet på flaska

Jag har ångat saft i saftmajan. Det är första gången, och jag lyckades! Två flaskor ångad saft och en flaska kokad på resterna i majan efter ångsaften. Svartvinbär och lime blev en fantastisk kombination, och jag vågar påstå att det är den godaste saft jag druckit sedan jag var liten!

Och jag har hälften av bären kvar i frysen, så kanske blir det en omgång till i vinter nån gång. Hemångad mumma kanske...

figurer

En hel vecka har jag gått har jag sett nästan sagofigurer omkring mig. Allt och alla jag sett omkring mig har blivit klädda i ord, men jag har inte lyckats få ut dem här. Men jag har antecknat små korn av vardag här och var, så här kommer tre figurer som korsat min väg i veckan som gått:

- Mannen mitt emot mig på pendeln har snuva, men har glömt att ta med sig näsdukar. Alla märker det, men han gör allt för att dölja sin förkylning. Han letar förgäves, febrilt, men försiktigt i alla fickor i den mörkgröna jackan efter en räddande pappersbit. Det är en jacka med många fickor, och han hinner hoppas många gånger innan han ger upp och snörvlar till. Jag önskar jag kunde hjälpa honom, men jag har inte heller några mjuka papperslappar med mig. Stackarn. När tåget bromsar in i Aspedalen har han lärt sig tajma sina snörvlingar med tågets bromsar. Till slut har han krupit ihop med blicken i knät, korslagda armar och det ena benet uppdraget på det andra så långt hans smala kropp kan. Han är en spenslig, snörvlande knut i sitt säte. När vi väl kliver av på Centralstationen ser jag honom rusa till korvkiosken för att be om en servett. Han var verkligen snytnödig.

- Hon vill inte synas, men står ju alltid i centrum. I klarröd kappa, grön tröja, lila kjol och färgglatt randiga strumpbyxor står hon verkligen ut i mängden av höstruskigt gråklädda människor längs gatan. Hon väntar på någon och trampar nervöst på stället. Förbipasserandes blickar dras till henne lika självklart som blommor mot ljuset. Hennes långa, svarta halsduk bryter av dramatiskt mot alla bjärta färger och i hennes naturligt blonda hår sitter två stora, gröna hårspännen. Hennes ögon är hårt sminkade med rosa ögonskugga över en skarp, svart eyeliner. Men trots att läpparna är läppglans-glansiga i en glad, jätterosa färg, pekar mungiporna nedåt och de blålila, trötta påsarna under ögonen matchar inte hennes färgglada och uppseendeväckande yttre. Hennes inre är tydligt mindre sprudlande än hennes klädsel. Hon döljer det väl i glada färger, men ögonen är ledsna. Jag tänker att det inte är så lätt att vara den som alltid syns, när man så tydligt inte vill synas.

- En äldre kvinna ska kliva av fyrans spårvagn vid Drottningtorget. Vi står på kö vid sidan av dörrarna och väntar för att få kliva på medan kvinnan tar sig ned. Hon erbjuds hjälp av en mörkhyad man med dreads och trasiga skor som tar lätt i kvinnans armbåge och frågar om han får stödja henne ner. "Nej tack", säger damen, "Det var snällt av dig, men den dag jag inte kan ta mig av vagnen själv är jag rädd att jag ger upp ser du, så jag klättrar gärna själv!". Alla omkring skrattar vänligt till, och det är med beundran vi ser damen hänga i ledstången och klättra baklänges nedför trappan, ett långsamt steg i taget. En annan dam, något yngre, böjer sig fram ur vagnen och ropar nedför trappan med hög röst: "Ring när du är hemma mamma så jag vet att allt gick bra!". Då ser jag att de är lika varandra. Den äldre kvinnan viftar avvisande till sin dotter. "Har jag klarat att ta mig hem själv i 96 år klarar jag det nog idag också" säger hon skrockande och börjar gå längs trottoaren. Alla vi som står och väntar tar ett steg åt sidan för att ge henne plats, och alla liksom drar efter andan. Nittiosex. Jag ser hur alla tittar efter henne och liksom kommer av sig i vardagens vanliga brådska. Sekunder senare har vi alla ramlat ombord på vagnen i en enda klunga fötter som plötsligt har bråttom igen. Vagnen skramlar iväg.

Det är dags.

Dagens självporträtt:

Jag är arg. Och ledsen. Det är ju så dags. Jag inser att det borde ha varit dags för länge sen.

Alltså är det dags nu.

Dags att tydligare stå upp för åsikter och värden jag tror på.

I min värld är människor lika värda. I min värld får människor en andra chans.

Nu ska jag upp på nån barrikad nånstans. Nu ska jag vara med och förändra - inifrån. Men även en människa i taget om det behövs. Jag tänker ta debatten, samtalet och kampen.

Det är så dags. Så det är dags nu.

Först ska jag gråta klart. Sen ska jag sova. Sen ska jag leta reda på ett sätt att klättra upp på en barrikad och slåss för det land jag vill bo i. För det land jag vill bo i är inte ett där Alliansen regerar och där SD får nära 6% av folkets röster.

Jag försöker blogga, men backspace-knappen äter inlägg efter inlägg.

Jag lyckas inte alls formulera det jag vill.

Snart så.

För det som vill bli skrivet kommer nog att ta sig ut och dansa i takt på tangentbordet till slut, men inte just nu.

Just nu går jag i otakt. Tack tick. Tack tick.

epic fail

Jag ska hålla föredrag. Och jag är fantastiskt stolt över att jag fått förfrågan om att hålla mitt föredrag om att sticka enligt engelska mönster för Föreningen Stickas årsmöte i Göteborg. Men det blev lite tokigt.

Jag vet inte om det står 9 i stället för 10 i något av mailen om saken, och jag valt att läsa bara där det står fel, eller om jag missförstod Susanne i telefonen, men jag var ju helt säker på den där nian. Jag hade förberett mig grundligt och var riktigt peppad över att få hålla ett riktigt bra föredrag! Heja mig!

...

"Men vad gör du här idag?" sa Ulla.
"Men..." sa jag.

Igår var det den 17e september och jag var beredd!
Det är bara att årsmötet är den 17 oktober. Oj då.

Men nu har jag å andra sidan en månad på mig att bli ännu mera beredd.

(Ulla skvallrade att det finns platser kvar i framför allt spetssticknings-kursen - där det alltså handlar om att förstå hur spetsstickning fungerar så att man efter kursen vågar sig på vilket spetsmönster som helst! Länk till anmälan finns två inlägg ner i den här bloggen.)

Award igen!

Åh vad söta och snälla alla är i blogvärlden!

Den här "utmärkelsen" har ju gått några varv nu, och jag har fått den förr nån gång förra året, och jag blev lika smickrad då. Jag poängterar återigen att jag oftast inte skickar vidare saker som är uppbyggda som kedjebrev, men såna här är faktsikt bara en massa snällhet och välvilja som skickas runt, och det har jag förstås ingenting emot. Jag väljer dock att inte skicka den vidare till några särskilda, utan vill att alla ni som vet att jag läser era bloggar ska känna att jag gör det för att ni alla är inspirerande och fantastiska! Och jag klarar inte att länka till alla 173 jag har i min bloglista en och en...

Den här gången har jag blivit länkad till från Clara, Call Design och från Tyg och Otyg och de platsar alla tre i min lista över härligt inspirerande bloggar. TACK!

Utmärkelsen ber mig också avslöja sju saker om mig själv, och det gjorde jag sist också, så med risk för upprepning kommer här sju nya saker:

1. Jag sorterar gärna saker i bokstavs-, färg- eller storleksordning. Det som inte går att sortera på det viset blir ofta stökigt.

2. Jag kan vara en mycket osäker liten själ, men döljer det genom att antingen inte visa mig för folk, eller genom att ställa mig på scen och synas ordentligt.

3. Jag levde mina första sex år i Järfälla utanför Stockholm och gick på Råstensstugans dagis.

4. Jag har hittat hem hos min sambo och i vårt hus och lever det liv jag vill leva.

5. Jag kunde prata franska ganska bra, men måste snart hitta en ursäkt att verkligen använda franskan snart för jag håller på att tappa den.

6. Jag är forskare inom arkitektur och planering. Vissa dagar är det det häftigaste som finns medan jag andra dagar vill ge upp helt.

7. Prestige är det fulaste ord jag vet. Äkta är ett av de finaste.

ja, jag är rödgrön

Vi har det väldigt bra i det här landet. MedelSvensson har jobbat upp sig, och de flesta har det väldigt bra. Det gör att de flesta har fått det bättre de senaste fyra åren, om man med bättre menar några extra hundralappar i den egna plånboken.

Men vi ser också varifrån de där extra hundralapparna kom. Vi har förlorat i välfärd och medmänsklighet. Och de som inget hade när det började, fick inget extra. Många har sagt mycket bra i den här valrörelsen, samtidigt som andra sagt mycket dumt. Jag tänker koncentrera mig på några som jag tycker säger det bra.

Jag tänker nu länka till några saker som förklarar varför jag röstar rödgrönt. Då så många sagt det bättre än jag, hänvisar jag direkt till dem:

Börja med att lyssna på Stellan Skarsgård i Kungsträdgården. Sen kan ni läsa siffror kring de utförsäkrade så som Arbetsförmedlingen själva presenterar dem. Om ni orkar kan ni läsa om en kvinna som berövats på allt.

Men om ni kom hit för att ta reda på vad jag vill säga så ska ni läsa Ung Tants bloginlägg. Hon har lyckats formulera det jag försökt skriva i flera dagar nu.

platser kvar

Jag håller kurs på Studieförbundet Vuxenskolan i höst, och det finns platser kvar för den som är intresserad! Därför tänkte jag att jag skulle tipsa er som läser här om att kurserna finns:

Helgen den 9 och 10 oktober håller jag två kurser.

Lördag den 9e heter kursen "Våga prova på spetsstickning"

Här kommer jag att gå igenom uppbyggnaden hos många spetssjalar och ett par uppläggningar, men tyngdpunkten kommer att ligga på att "läsa sin stickning" och att sticka enligt diagram.

Det kostar 400 kronor och kursen pågår mellan 10.00 och 15.00 (med lunchpaus)

Här anmäler man sig.

Söndag den 10e heter kursen "Små ändringar, stora effekter"

Här kommer jag att visa små variationer i stickning, så att man själv kan välja detaljer i sina projekt. Vi kommer att gå igenom olika minskningar, ökningar, uppläggningar, avmaskningar och kantmaskor.

Här anmäler man sig.

sockgarn

Jag var, överraskande nog, med i StickaMeras sockgarnsbyte. Jag köper faktiskt sockgarn rätt ofta, men ganska sällan för att sticka sockor. Nu tänkte jag att jag ville få garn jag inte valde själv, även om det skrämmer mig lite... Jag är rädd för småmelerat, alltför mönstrat garn. Jag gillade ju inte alls Drops Delight som ju är ett sockgarn. Det här kunde gå hur som helst.

Igår kom paketet:

Jag hade specificerat att jag just nu gillar rött och grönt bäst, och att jag inte ville ha melerat och jättemönstrat, och ner i lådan dimper bredrandigt, rödgrönt Järbo miniraggi och ett raggsocksmönster.

Jag ska erkänna att jag först tänkte "Hjälp!" - för det här är ett garn jag nog bara skulle gå förbi i affären. Men ju mer jag klämmer (Det är jättemjukt!) och tittar (Färgerna är jätteKLARA och snygga!) desto fler idéer dyker upp! Och det var ju precis därför jag anmälde mig till bytet!

Så TACK Therese E! Du gav mig en utmaning, men precis på det vis jag önskade mig! Och färgerna och breda ränder är ju klockrent min sort!

Är det någon som stickat med det här garnet och kan avslöja ungefär hur färgövergångarna i garnet ser ut stickade? De är just nu vad som får mig att vackla mellan olika sorters idéer...

knappfest

Det låg ett paket i brevlådan idag. Och så hade jag fått ett meddelande på Facebook ungefär samtidigt.
I meddelandet på Facebook stod det så här:

"Som du såg så fanns ingen plats för brev :)
Rensade och trodde att de skulle få ett bra hem hos dig.
Må så gott och krya på dig.
Kram U"

I paketet låg det här:

Vilken gåva! En knökfull påse med knappar! I mängd motsvarar det en fjärdedel av den knappsamling jag redan hade! Och U har förstått precis hur jag letar knappar på loppis tydligen, för det här var samma upplevelse. En salig blandning av ALLT i knappväg. Bästa sortens knappsamling behöver ju sorteras. Det är ju halva nöjet!

Jag har nu kunnat lägga min hostande sjukdag på att pyssla och sortera och välja och lägga i burkar och... Jag har njutit bland knappar helt enkelt!

Jag har inte fotat alla var för sig, men några favoriter lade jag upp för kameran...

En del knappar verkar riktigt gamla. Det fanns både porslin och pärlemor i mängder, men vad kan det här vara för material? Det är varken plast eller porslin:

Det fanns ett helt gäng stora, härliga "knappen gör hela koftan"-knappar.

Extra häftiga är de gröna, fyrkantiga löven tycker jag.

En hel del glada färger hittade jag, och det här gänget verkar höra ihop på nåt härligt retro-vis fastän de är så olika.

Här är mina absoluta favoriter just nu. De gula är i glas.

Den grågröngula familjen blev en liten hög som verkade sortera ihop sig själv till en grupp. Jag vet inte varför, men de här känns som en egen kollektion.

Ett innerligt tack U! Jag vet inte vad jag gjort för att förtjäna alla knapparna, men jag är väldigt tacksam för att jag fick dem!

De senaste dagarnas vänliga ord och knappar, samt Elins inlägg idag om att säga tack och ge uppskattning har inspirerat! Akta er alla snällingar där ute - snart kanske jag vill tacka just Dig!

stum med ljusglimtar

Det är tur att det finns pennor och tangentbord, för idag har jag ingen röst. Eller, det har jag säkert, men den gör ont att använda, så jag låter bli. Jag har alltså väldigt ont i halsen. Men inte skrapigt som förkylningar brukar vara, utan "bara" svullet. Min bästa liknelse är att mitt huvud just nu sitter på ett stycke telefonstolpe. Tjock. Stenhård. Kompakt. Och öm.

Och huvudet är inte riktigt med. Småfebrig med bultande tinningar tänker man inte de smartaste tankar alla gånger.

Så jag har spelat dataspel idag, och väntat på snilleblixtar som aldrig kommer.

Sambo mår lite bättre än jag, så han tar han om mig. Gulle han.

Men så kom posten, och livet blev lite lättare. Jag kunde inte jubla högt, men jag studsade lite!

Jag hade ju beställt garn! Och ett sånt garn sen... Titta vilka härvor jag köpte!

(bilder från Babylonglegs)

Båda är silke-merino-blandningar, men det röda har mer silke än det gröna.

Jag har länge älskat Etsy. Men aldrig gillat fraktkostnaderna från USA förstås. Nu har jag hittat Folksy. Som Etsy fast inte lika stort (än) och i Storbrittanien. Och på Folksy hittade jag Babylonglegs. Och hos babylonglegs hittade jag dessa garner. Mumma!

Sen kom ett mail som avslöjade vem min hemlis-kompis är, och åh så roligt det ska bli att skämma bort just dig!

Sen åkte Sambo och handlade lite, och kom hem med en bytta Ben & Jerrys Cookie Dough Ice Cream att svalka min ömma hals med! (Nej, han är min och du får honom inte.)

Jag må ha ont i halsen, men jag har det så bra att det ändå inte är särskilt synd om mig.

mina paket...

...i både sockgarns- och stickpåsebytet har kommit fram.

Thereses snälla ord fick mig att gråta en lång stund när jag hittade dem i morse, och Ninas hyllning till Sverige gjorde mig alldeles fnittrig. Jag är så glad att ni gillade vad jag hade tänkt ut!

Det är de här leendena som gör att jag vill vara med i en massa byten igen! (Och så ser jag förstås fram emot paketen som hamnar hos mig också!)

stickcafé-gruppen

Fantastiskt!

Under kvällen var över 160 personer med och inspirerade varandra i ett Facebook-event jag hittade på vid lunchtid! Nu har Online Stickcafé blivit en Facebook-grupp som över natten fått 140 medlemmar! Den är öppen för alla som vill vara med. I gruppen annonseras både riktiga stickcaféer så att man kan hitta ett ställe att umgås på, men via den kommer jag också att bjuda in till fler events som igår! ÅH vad roligt det var!

online stickcafé

Idag mår jag pyton. Jag tror jag har feber, men vågar inte kolla.

Eva tröstade mig i en kommentar på Facebook med att då får vi sticka ihop online... Och så blev det som det blev. Det blev ett Online Stickcafé (Facebook-länk)! Du är också välkommen!

Vi stickar ihop online mellan 15 och 22. Det betyder inte att du måste sitta och sticka alla dessa timmar i sträck. Det betyder att andra stickerskor pratar stickning och stickar under dessa timmar, men att man kommer och går som man vill. Berätta på cafésidan vad du stickar, vad du fikar och vilka garner som tänder glimten i ditt öga just nu!

armband

Anna visar tokfina armband i sin blog, så jag var tvungen att prova. Tog de småbitar som fanns, och finishen blev inte den bästa, men jag fattade hur man gjorde! Nästa kanske blir nästan lika fint som Annas...

ett ganska tråkigt inlägg

Jag stickar en, för vissa bloggläsare, hemlig stickning. Därför blir det glest med bilder på ett projekt som jag tror jag blir väldigt nöjd med. Mottagaren är dock inte med på Ravelry, så det finns nu en bild på ett påbörjat projekt där för den som är nyfiken.

När jag inte stickar tittar jag på hösten som kommer krypande, med varma, röda toner och kalla, våta dagar. Det blir en stickningshöst. Det ska bli mycket stickat. Hittills idag har jag inte stickat alls. Det kliar i halsen, bultar i huvudet och rinner i näsan. Inte alls bra tecken inför en arbetsvecka jag verkligen såg fram emot.

I fönstret sitter en katt, i ladan byggs det en snickarbod, i datorn springer en dvärg (Jag spelar WoW), på torkställningen hänger det tvätt, i fåtöljen snarkar en hund, i magen kurrar det.

Dags att fixa något att äta. Något varmt.

shoppingsnubbel

Idag råkade jag köpa garn. Sen råkade jag köpa film. Sen råkade jag köpa två koftmönster.

Nu ska jag inte råka köpa nåt mer idag.

Det här med Paypal är farligt.

Jag har ju inte varit i en enda affär idag. Rent fysiskt.

Jo, en. Där postade jag paket, men handlade inget.

nattskärrad

Vi gick ut i natten under en klar stjärnhimmel. Hunden rusade ett varv, bajsade en klutt och hittade en enorm padda att studera en stund. Under tiden hittade ficklampans ljuskägla ett rådjur mitt på gräsmattan, bara några meter ifrån mig. Paddan blev minst chockad. Vi andra for skärrade åt alla håll en liten stund.

hemlisfrågorna

Jag går plötsligt med i allt stickrelaterat...

Så nu är det dags att svara på hemlisfrågorna igen! Det tycker jag i och för sig är ganska roligt, men roligast är att gå och klura på paketet man får pyssla ihop faktiskt. Så här är mina svar den här gången:

1. Vilken sorts garn tycker du mest om? (Ull, akryl, bomull osv.) Är det något material du absolut inte tycker om?
Svaret är självklart ull. Ull, ull, ull. Men även andra naturmaterial. Just nu är det olika kombinationer av olika sorters ull och silke som varit roligast ett tag. Precis som många andra stickar jag inte alls i akryl. Det känns obehagligt i händerna, och jag har inte tid att tycka illa om stickning...

2. Vilka är dina favoritfärger?

Mitt standardsvar är "allt du kan hitta i skogen". Från lingonröd, ljunglila och barrgrön, till lav-gul och barkbrun. Men på sistone har det varit många nyanser av grönt, gärna knallgrönt, gräsgrönt. Knalliga färger är just nu väldigt roligt, och ju gladare desto bättre.

3. Är det någon färg du absolut inte tycker om?
Jag klär mig inte i solgult eller orange, men många ockravarianter gör gult till en härlig färg ändå.

Däremot har blaskigt vattniga färger inget att göra hos mig. Inga pasteller alltså...

4. Vilken sorts stickor tycker du bäst om/använder du helst? (Trä, metall, plast? Rundstickor, raka, strumpstickor?)
Jag är fast i KnitPro. Jag har två lyxiga ebenholz-stickor jag älskar, men förutom dem är det nästan bara KnitPro som gäller. Nästan bara rundstickor och nästan bara i trä. Men jag använder en del fina strumpstickor också.

5. Hur länge har du stickat? Anser du dig vara nybörjare, avancerad eller mittemellan?

Jag började sent, men provar nåt nytt i nästan varje projekt och måste nog kalla mig en avancerad stickerska i flera tekniker nu. Mycket för att jag gärna provar nya saker just inom stickning.

6. Dricker du kaffe? Te?

Mycket kaffe och gärna te. Men te är en humörsdryck som passar vissa mysiga stunder, medan jag mycket sällan tackar nej till kaffe.

7. Är du allergisk mot något?

Jag kräks av jordnötter. Även av lukten av jordnötter.

8. Vilken slags musik tycker du om?
Musik är ofta "bara bakgrundsljud", medan favoritlåtarna gärna håller i år efter år. Jag gillar allt, utom möjligen de poplåtar som spelas mest på Mix Megapol och sånt. Jag är inte så intresserad av topplistor och storsäljare.

9. Favoritgodis?

Marabou mjölkchoklad och Malacos colaflaskor. Enkelt och toksött.

10. Håller du på med någon annan "skapande hobby", förutom stickning? (Spinna, scrapbooking, virkning osv.)

Jag virkar lite amigurumis, men inte mycket mer än så. Jag har just börjat våga leka med symaskinen lite, och jag har alltid tecknat och skrivit.

11. Vad tycker du är roligast att sticka? Mössor? Sjalar? Tröjor? osv...
Det blir många sjalar. Spetssjalar. Men jag har alltid minst en tröja eller kofta i bakhuvudet. Och just nu försöker jag hitta på ett par vantar. Det blev många mössor ett tag, och de kommer tillbaka i perioder då jag bara hinner sticka lite ibland.

12. Prenumererar du på någon sticktidning?

Nej. Men jag köper lösnummer då och då, när nåt särskilt är intressant.

13. Har du något drömprojekt på önskelistan?

Jag vill sticka kappan Sylvi nån dag, och det är många tröjor som kommer tillbaka om och om igen på önskelistan.

14. Använder du pulsvärmare/handledsvärmare? I så fall, vad är ditt handledsmått?

Jag använder de jag har, men kommer mig sällan för att sticka några själv. Varför vet jag inte. Mina handleder är 17 cm i omkrets.

15. Tycker du om att sticka pulsvärmare?

Jag gillade de två par jag gjort, men gör det mycket sällan.

16. Stickar du sockor?
Nej. Det har inte blivit så ännu. Jag gillar inte mina fötter, så det kan ha med det att göra.

17. Vad har du för fotstorlek? (T.ex. längd, omkrets på tjockaste stället.)

Höger fot är 22, vänster 23 cm långa. Vristerna är ganska kraftiga. Precis i fotvalvet är de 23,5 cm i omkrets.

18. När fyller du år?
27 november.

19. Stickar du med pärlor?
Jag har gjort två projekt med pärlor, och de blev fina... Men det är inget jag tänker särskilt att jag vill göra för sakens skull.

20. Vilken slags böcker (ej stickning) läser du helst? (Deckare? Fakta? Romaner?)

Svårt. Jag doktorerar just nu och har haft svårt att läsa skönlitteratur ett tag. När jag verkligen fastnat i en bok har det varit riktiga klassiker, eller något med lite magi i. Jag älskade Harry Potter-böckerna, men fastnade även i "Jonathan Strange och Mr Norrell". Jag antar att jag gillar att fly verkligheten ordentligt när jag väl läser om fiktiva världar...