ny utmaning

Jag har fifflat och pysslat ett bra tag nu, för att planera och fixa inför en ny sorts stickutmaning.
NU öppnar jag för anmälningar!

Våga utmana dig själv i höstens stora stickutmaning!
So You Think You Can Knit

VM-sjalen blev färdig till slut.

Bilder på när jag stolt hänger den över axlarna kommer så fort den har torkat...

Ur led är tiden. För att spara pengar ger nu Kungsbacka Kommun alla dagmammor sparken och barnen får gå in i allt större förskolegrupper.

Barnomsorgen sparar inte bara kronor och ören, jag tror de sparar in på barnskratt också, och att förlora barnskratt måste vara långt värre än att nån kommunekonom får några extra gråa hår.

citat

Som dotter till två journalister hade jag ohemult roligt åt detta citat:

"I don't read comics. They're seldom funny. I read the editorial page, which is highly humoristic since it's written under the assumption that the world would be a better place if it was ruled by journalists"
- Sir Terry Pratchett

nybakat

När vinden ligger rätt doftar hela området där vi bor av nybakta frallor. Pågens bageri får det att vattnas i munnen på varenda hundägare som travar runt på morgonpromenad. Idag var en sådan dag, och tre timmar senare drömmer jag fortfarande om nybakat bröd. Med smör som smälter. Med en svag doft av kardemumma...

SVT rapporterar.
TV4 spekulerar.

Det är stor skillnad på friidrotts-VM och friidrotts-VM. Det stör mig.

Medan TV4 berättar hur nära stjärnorna deras reporter står innan de bryter för reklam, rapporterar SVT på ett sätt som får mig att studera kulkastarnas teknik med nyfunnet intresse och utbrista "Ahaaa! Vad smart!"

Medan SVT berättar att det finns misstankar om att Bailey är dopad, men att "inget är bekräftat så nu går vi vidare med saker vi vet i stället"...
...så spekulerar TV4 vidare om vad det skulle innebära om utifall kanske även Bolt är dopad. Ett långt inlägg där varannan mening innehåller ett "om", "utifall" eller ett frågetecken.

på riktigt

Jag förundras över mirakel. "Sån't där man ser på TV" hände i kväll framför mina ögon.

En sambo jag känner väldigt väl höll i kopplet, och en hund jag känner väldigt väl gick bredvid. Med hjälp av en man som verkligen kan tala med hundar såg jag mirakel hända. Vi har gjort mycket rätt hittills. Nu får vi hjälp att göra ännu mer rätt.

Under kvällens promenad provade jag och Rolff nya färdigheter, och även om vi inte riktigt förstår det hela riktigt än, var det en ny matte och en ny hund som förundrades över hur enkelt det kan vara. Och hur svårt det enkla är!

glada virus

Chalmers samlar de nya studenterna idag. Massor av, ja tusentals människor som aldrig träffats förut. Många som just kommit hem från sommarens äventyrliga resor. Först packas de ihop på Götaplatsen. Sen packas de ihop tätt, tätt inne på Svenska Mässan. Sen packas de ihop tätt, tätt för registrering i bottenvåningen på huset där jag just nu sitter...

Influensaviruset jublar och skuttar antagligen från student till student hela dagen. Undrar lite stillsamt om jag sitter tillräckligt långt bort för att undkomma det där skuttandet. Eller om mina kollegor gör det. Uppriktigt sagt vore det ett mirakel om jag lyckas slippa influensan sittande i det här huset i år...

mästerskap

Ni har väl uppmärksammat att det snart är VM?
Ja, i friidrott alltså. Men har ni också upptäckt att det samtidigt är

Man kan anmäla sig ända fram till att tävlingarna börjar.

Jag ska sticka en sjal, och av provlappen att döma kommer den att bli fantastisk!

en bild

Ibland hittar man en bild som man tycker så mycket om att man bara måste dela med sig av den.

tårarnas summa är konstant

Jag har ärvt mitt sätt att visa känslor med tårar. Jag gråter när jag skrattar, jag gråter när jag gråter. Jag gråter av ilska, av förvåning, av känslor som hastigt blandas och av vackra saker. Jag gråter när jag blir visad omtanke och när någon gör mig orätt. Jag gråter av lycka, av sorg och av kärlek. Jag gråter mig ibland till sömns och jag gråter i stark vind. Jag gråter när jag gäspar, när jag nyser och när jag känner alla världens känslor på samma gång.
Samma saltvatten. Olika sammanhang.

Idag på bussen satt två flickor och pratade om livet. De var inte tjejer, inte kvinnor, utan ljuva flickor i tonårsålder, sommarklänningar och välkammat hår.
- Men tänk om alla egentligen får lika mycket av allting - skratt, tårar, sorg... och sen är det upp till oss att sprida ut det över livet?
- Men det stämmer ju inte? En del är ju glada jämt?
Och då svarade ljuv sommarflicka nummer ett, ett av de vackraste, men också sorgligaste ordspråk jag vet:
- "Avundas inte andras lycka, för du känner inte deras hemliga sorg!"

De fortsatte samtalet och sade säkert fler saker värda att citera, men jag försvann i egna tankar.

Om alla skulle haft en tilldelad mängd tårar - Vems tårar har då jag och mina likar blivit tilldelade extra? Sedan tänkte jag om.

Jag har en massa tårar som borde ha fällts som aldrig föll. Det sägs ju att de känslor man håller inne med svämmar över åt andra håll? Kanske sker det alldeles bokstavligt med tårar?

Kanske grät jag inombords, eftersom jag kämpade som en galning för att ingen skulle få reda på när jag mådde dåligt. Gud så dumt.

Det är tur att jag lärde mig att gråta, och kanske fäller jag nu alla de tårar som blev instängda när jag inte visste bättre. Så bli inte rädd när jag gråter. Det kan betyda vad som helst.

en semestersaga

Det var en gång en Englandssemester som inte blev av. Den blev en liten Sverigesemester i stället, och det blev så bra så. Måndag morgon var det avfärd. Bilen var packad, kartan uppslagen på rätt uppslag, målen uppsatta, nyckeln i låset och off we go!

Det var meningen att vi skulle stanna här och där under måndagen och helt enkelt stanna över natten där vi hamnade, på väg mot Falun. Men hur kul är det att stanna och se sig omkring i hällregn? Nej just det. Det blev bara en trevlig lunch i Skövde på vägen. Så vi kom ända till Ludvika där vi checkade in på camping med vårt nya tält.

Tält? Tält?! Ja. Tält. Jag har inte tältat sedan… Ja, säg det. Nu har jag tältat nyligen och det gick så himla Bra! För det första var det uppehåll precis så lång tid som behövdes för att lista ut hur vårt nya fina tält skulle sitta ihop. För det andra är ljudet av regn utanpå ett tätt, torrt tält när man sitter inuti väldigt mysigt. För det tredje visade det sig återigen att jag och sambo kan samarbeta alldeles ypperligt kring saker som tältkonstruktion – inte en enda svordom. För det fjärde upptäckte jag en helt ny tillfredsställande känsla som infinner sig när man hittar tretton myggor innanför yttertältet, men utanför innertältet!

Under tisdagen vaknade våra inre turister när vi svängde in vid Falu Koppargruva.

Många röda stenar (Vovven kissade på så många han kunde komma åt) och en souvenirshop senare åkte vi för att hämta min söta mamma på Falu Station. Henne tog vi sedan med oss förbi skylten som det står ”Sveden 3” på, och vidare hem till vänner – nya och gamla. Ena halvan av familjen känner vi sedan gammalt. Den andra halvan har nu varit där ett tag, men var en ny och trevlig bekantskap för oss. ”Det var länge sen vi sågs tror jag!” sa lilla B och kramade mig. Ja, så kan man ju också uttrycka att träffas för första gången. Lille P skojade lyckligt med vår vovve (”Lojff! Lojff!”) medan Lilla B lät oss hälsa på hästar och kaniner. Efter att Rolff bevisat att han inte hör hemma på landet, genom att gå på niten att sätta pannan i ett elstängsel, lugnade sig även han, och vi vilade upp oss i trevligt sällskap i dagarna två. Hästskjuts, Orsa Björnpark, god mat från grillen, glada skratt, gamla minnen och nya upplevelser om vartannat.


På torsdagen tog vi farväl av masar och kullor och styrde mot Kungliga Hufvudstaden. Värmeallergisk hund gjorde fredagen lite väl äventyrlig för min smak, men efter att vi hittat dunderkuren ”mjukglass” mådde vovven bra igen. Har ni sett en vovve äta sin första mjukglass någon gång? Det är hur sött som helst att se frysrysningarna krypa i huden på en njutande varm vovve!

På lördagen var det dags för veckans, och en av livets höjdpunkter! Medan Rolff fick bo hos vän i förorten (Tacktacktacktack igen!) så stod min bonussyster brud i Uppsala Domkyrka, och det var precis som i sagorna. Hon var vackrast, han var finast och tillsammans var de lyckligast! En persisk prinsessa fick sin blonde dalmas-riddare. Tårarna sprutade och leendena glittrade och det var så fint, så fint, så fint, så fint, så fint, så fint, så fint, så fi…

Sen åkte vi hem.