lördag 27 januari 2007

husgud

Härom dagen blev jag intervjuad.

Jag blev intervjuad av en flicka som skriver uppsats i kursen jag varit handledare i de senaste två åren, men inte i år. En grupp i kursen har tema "arkitektur och kommunikation".

Det är mitt ämne.


Jag skrev exjobb om det. Jag har tänkt alla tankarna de skriver om hundra gånger. Jag har startat ett eget företag på de tankarna. Jag tar de jobb som finns i en nisch jag nästan skapar själv. Så då mailar en student och säger att: "Du har ju skrivit allt det jag ville skriva så jag undrar om jag kan få intervjua dig".
Smickrad? Javisst.

Vi möts i receptionen på museet där jag just hållit en lektion. Vi sätter oss på ett café i huset intill. Jag är uppspelt över att få prata om mitt ämne med nån som bryr sig igen, smickrad över förfrågan. Hon visar sig vara lika uppspelt hon. Hon börjar intervjun med orden:

"Det känns nästan konstigt att sitta och prata med dig. Du har ju blivit vår husgud på kursen! 'Lisa sa så här' hit, och 'Lisa skriver ju att' dit... hela tiden"

Och vi pratar. Kanske jag babblar. Men en del bra saker säger jag nog. Och jag är expert på mitt ämne. Mitt ämne är mitt igen. Och jag sitter samtidigt och tänker på hur jag håller lektioner och springer från ett jobb till ett annat och har ångest för att administrera det hela. Hur jag inte är just här, i mitt ämne, särskilt ofta egentligen. Det är mycket planering och administration just nu. Och planering och administration är jag inte alls bra på.

Jag är bra på att teckna roliga gubbar, på att sticka, på att pyssla och på det här. Mitt ämne. Kommunikation. Det goda samtalet. Språket. Orden. Ett ämne som är i ropet. Som efterfrågas. Och var är jag? Experten? Jo, jag pratar om CocaCola-flaskans design med högstadie-elever (vilket i och för sig är roligt). I ämnets periferi.

Jag har valt min egen karriär. Jag är väldigt bortskämd på det viset. Så hur lät jag mig bli bortlurad så här? När jag är på rätt plats känns det i hela kroppen, och så känns det ju inte att jobba just nu. Alls.

TACK Elin, för vår intervju. Du gav mig inspiration att våga fundera på vart jag ska igen. Jag ska försöka svänga tillbaka. Till mitt ämne.

Där jag är husgud.

3 kommentarer:

  1. vajlan4:09 em

    husgud? helt jävla galet! vilken grej! hoppas du hittar tillbaks eller rätt eller what ever som gör dig glad o tillfreds med dina val! häpnar över din begåvning, o kanske mest bredden! :)

    SvaraRadera
  2. Anonym9:05 em

    see?

    you're wonderful.

    SvaraRadera
  3. Errh, är de där anonyma kommentarerna från den jag tror att de är?

    SvaraRadera