måndag 23 oktober 2006

jag har...


Jag har inte bloggat. Jag har jobbat. Jag har inte jobbat tillräckligt. Jag har stressat. Jag har inte stickat (så mycket). Jag har försökt. Jag har inte alltid lyckats. Jag har haft roligt. Jag har inte haft roligt alls. Jag har varit duktig. Jag har varit lat. Jag har planerat. Jag har blandat ihop och strulat till det. Jag har sträckt ut mig, tänjt mig, försökt räcka till...
...sen sist.
Jag räcker faktiskt inte till. Inte till allt. Till exempel inte till att blogga om alltihopa.

Tänk er en ballong – uppblåst till bristningsgränsen. En vattenballong, för ibland spricker den. I tårar. Jag måste göra något åt att jag känner så här så pass ofta. Och det är en tanke som ställer hela livet på huvudet.

Ska jag inte jobba så här kanske? Vad ska jag göra i stället? Vad skulle jag behöva? Vad är det som saknas?

Svaret blir oftast: Trygghet. Lugn.

I alla livets fyra kapitel saknas det trygghet. Lugn.

Hälsa: Jag har på ett mycket övertygande sätt blivit varse om hur sårbar jag är.
Boende: För trångt. För tillfälligt. Jag har inte råd att ändra det vilket leder till...
Ekonomi/ försörjning: Ju mer jag jobbar desto mer stressad blir jag. Ju mer stressad jag är desto sämre jobbar jag. Ju sämre jag jobbar desto sämre mår jag. Ju sämre jag mår desto... Ja, det går runt, runt.
Relationer: Kärleken vinglar omkring i hjärtat och undrar var den ska få höra hemma och känna sig trygg en dag. Vissa kramar betyder betydligt mer än andra, men jag är minst sagt ganska vilse även här. Vänner hinner jag knappt träffa, men det är i stunderna med vänner som jag är som lugnast just nu. Jag träffar er inte ofta, men ni anar nog inte hur viktiga ni är för mig!

Därför har jag inte bloggat. Nu bloggar jag.

Det här vill jag blogga om:

Titta vad fin den blev! Ja, den ville jag bara skryta om...

Och titta vad jag har fått!

Fantastiska "Stella" hade en skämtsam liten tävling i översättning från tyska på sin blog för en tid sedan. Jag vann. Och så skickar den fantastiska människan ett 100gramsnystan av det vackraste bruna sock-garn man kan tänka sig! Lycka! Och efter att jag köpt sock-garner från Ingrid idag så måste jag väl börja snegla på än fler sockmönster. Fastän jag först ska göra klart Baudelaire... och sticka en tröja, och sticka en annan tröja, och en halsduk och... Ja ni vet hur det är.

Sen var jag med om en bisarr upplevelse idag:
Jag satt i ett lärarrum på Styrsö-skolan. På ett bord låg en fin liten bok som hette ”Inspiration” som jag fick för mig att bläddra lite i. Det var en skrift om Rum För Lärande från Lokalförsörjningsförvaltningen (LFF) och Målarmästarna. En märklig skrift som jag borde ha hört talas om, men Målarmästarnas kommersiella intresse i boken gjorde den ganska meningslös eftersom den kom fram till att ny färg på väggarna löser alla problem. Den var med andra ord ganska dålig, tycker jag som jobbar en hel del med skolans miljö. Men så bläddrade jag till litteraturlistan... Och dröm om min förvåning när jag hittar Mitt Examensarbete angett som referenslittaratur! Jag har åtminstone gjort mig ett litet namn i min lilla bransch. En bekväm tanke när det stormar som bäst i självförtroende-hålet.

Några har mailat mig och saknat mig och brytt sig om mig, helt enkelt för att ni saknat mig här. TACK.

3 kommentarer:

  1. Sjalen är helt enkelt fantastiskt vacker. Den fyller mig verkligen med habegär:-)

    SvaraRadera
  2. Härligt att du är tillbaka! Men du måste vara rädd om dig.
    Jättevacker sjal!
    Kram

    SvaraRadera
  3. KRAM !
    Sjalen är jättevacker i verkligheten ;)
    Jag är full av beundran över din förmåga att säga så mycket med lite ord.
    Ditt hem är vackert skrev hon avundsjukt...

    SvaraRadera