onsdag 17 maj 2006

teitur


När man hör en röst, som man känner så väl, samtidigt som man ser hans fingrar röra sig vant och skickligt över gitarrens strängar... Samtidigt som han blinkar åt trummisen. Samtidigt som violinisten ser lycklig ut. Samtidigt som ljuset går från blått till rött och samtidigt som du är bara där och då. I den tonen, det ackordet, den melodin.
När man hör hans röst i nya melodier man inte hört förut...
När man får den där lilla vibrerande känslan längst ner i maggropen när man hör de första ackorden till den där låten du hört så många gånger.... Du kan den utantill. Du har hört den om och om igen. Den betyder så många minnen och känslor. Men du har aldrig hört den så här. På riktigt.
När den lilla lyckokänslan i magen stiger som kolsyra i en läskflaska och får din andhämtning att liksom bubbla sprittande i lyckliga små suckar...

Då är du på en riktigt bra konsert.

Ikväll hörde jag Teitur spela på Storans scen. Den lilla lyckokänslan växte till ett lyckorus som jag tänker leva flera dagar i.

3 kommentarer:

  1. Teitur är fint. Hörde honom på en liten svettig klubb på Gotland i somras. Han hade Ane Brun och Tobias Fröberg med sig och det var så vackert i sommarnatten. Fast om jag ska va ärlig så var Fröberg bäst...

    SvaraRadera
  2. Vilket härligt bildspråk

    Ulla

    SvaraRadera
  3. elin a.k.a zoomin4:38 em

    Lisa!
    Ville bara säga tack.
    För genom dig ( eller rättare sagt dina inlägg ) har jag hittat ny fin musik som får mig att bli glad och känna harmoni. Först var det Anthony and the Johnsons och nu Teitur.
    Så underbart bra :)
    Tacktack!

    SvaraRadera