lördag 1 april 2006

torsk på Ödeshög


I gryningen samlades kvinnorna kring bussen. Förväntansfulla mumlade och fnissade de om kärlekarna de hoppades finna vid resans slut. De bar på ryggsäckar och kassar och de packade in sig i bussen nästan klättrande över varandra, ivriga att komma iväg. Busschauffören hette Rickard och bad alla spänna fast säkerhetsbältena. Kvinnorna lydde snällt och bussen rullade iväg med Ödeshög som mål.

I bussen diskuterades kärlek och möjligheten att hitta nya kärlekar vid resans slut. De flesta jobbade på sina dåvarande respektive relationer på vägen. Kärleken kommer i alla färger. Ibland är den beige och tråkig, men ändock mjuk och med en känsla av att förhållandet kommer att vara länge. Ibland är den en explosion i färg och glädje. Ibland är den mjukt midnattsblå som liksom tröstar en med varje sammetslen beröring. Vi har alla olika kärlekar...

Efter kisspaus och mer prat om kärlek nådde bussen så småningom Ödeshög. Det var vår i luften och i marken var det tjällossning så kvinnorna fick gå på en något lerig grusväg mellan ekar, gärdesgårdar och fårhagar på väg mot vad de hoppades skulle vara himmelriket.
Så nådde de Pärleporten...

De fick se hur kärleken föds och förädlas till att passa så väl färgglada och yviga som lite mer lugna och mjuka personligheter. De kärlekstörstande kvinnorna fick se objekten för deras åtrå snurra runt och visa upp sig. Kärleken lockade och pockade och till slut radade kärlekarna upp sig så att kvinnorna fick välja.

Det är inte lätt att välja, när så många möjligheter till långa och lyckliga relationer ligger framför ens fötter, eller händer. Den ena var mjukare än den andra. De förförde med sin skönhet såväl som med mjuk beröring och kvinnorna var som galna.

Det går inte riktigt att beskriva vad som händer när det säger klick. Plötsligt står man och håller kärleken i handen och ser för sitt inre en relation, ett resultat, en framtid tillsammans med just den här.

Flera av kvinnorna valde mer än en. Det omoraliska i detta försvarades med att man ju inte måsta ha en monogam relation med varje kärlek. ”Vissa har man ju mest till att klämma på ibland”, sa någon. Många av de övriga nickade i samförstånd och klämde lite extra på någon som var extra mjuk och mysig.

I bussen hem fortsatte kvinnorna att prata om kärlek och de flesta ägnade sig helhjärtat åt sin passion, med nya eller gamla kärlekar i händerna.

Nu hoppas jag innerligt att ni läsare förstått att jag pratar om garn. Om en resa till Östergötlands Ullspinneri, med besök bland vävstolar och spinnmaskiner och med alldeles för mycket shopping bland förförande vackra, mjuka, sensuella garner. Den här dagen handlade helt och hållet om passion.

Låt mig få presentera mina nya kärlekar:

13 kommentarer:

  1. vilken mysig dagbok! är det okej om jag länkar till dig från min blogg?

    SvaraRadera
  2. Ååååå jag blir galen. Men vad härligt ni har haft det! Och vad jag är avundsjuk, det är löjligt. Vad är väl en dag bland spinnmaskinerna? Nåväl, det kommer fler tillfällen. Hoppas vi ses snart!

    SvaraRadera
  3. Ni verkar ha haft en bra resa...

    SvaraRadera
  4. Tack Lisa för alla fina bilder från en fin dag, både på din blogg och på Flickr!

    SvaraRadera
  5. Vilken härlig reseskildring du har skrivit.Jag håller med Mia,man blir avunsjuk,Suck,jag får hitta mina små förälskelser på närmare håll.Kika in i garnaffärer jag inte besökt.Då får man lite"pirr"
    i kroppen och förälskelsen är i regel född.

    SvaraRadera
  6. Blir också sotis!
    Vilken mysig resa.
    Vad blir det av garnerna???

    SvaraRadera
  7. Åh, så vackert och sant om kärleken till garn.

    SvaraRadera
  8. Anonym8:14 fm

    Tack Lisa för en trevlig berättelse. Maria

    SvaraRadera
  9. Vilken underbar resa!

    SvaraRadera