kramp

Det kliar i fingrarna. Efter alla maskor och garnstumpar längtar jag efter ord igen. Jag vill se mina tankar klicka fram bokstav för bokstav på skärmen, men så fort några ord har ställt sig på prydlig rad ser de ut att ha hamnat i oordning ändå. Det stämmer inte. I huvudet dansar det. Tanke följer på tanke och det känns som om det går framåt, men när tankarna kommer ut och försöker visa upp sig så dansar de fortfarande i samma invanda cirklar.
Jobb, stickning, trött, pank, saknad, vänner jag borde höra av mig till oftare, mer garn och några nya böcker, ännu pankare. Inte kommer jag fram till något nytt i den raden av ord? Antingen har jag tankekramp, eller så är det den mer välkända åkomman skrivkramp som drabbat mig.