tisdag 31 januari 2006

ovanor

Maria utmanade mig i att avslöja fem av mina ovanor i min blog, och jag är alldeles för svag för att stå emot när någon ber mig om något jag faktiskt kan tänka mig att göra. Ingen av dessa ovanor är så svår att de här avslöjandena på något sätt kommer att förändra er syn på mig... Hoppas jag. Men kanske kommer jag, genom att avslöja dem, bli lite mer aktsam på dem och kanske akta mig för att fastna i dem lika ofta? Vad tror ni?
1. Jag skjuter upp saker till sista sekunden. Ofta. Någon kallade mig tidsoptimist nyligen och det är jag inte alls. Tvärtom. Men det blir oundvikligen bråttom i slutet om man gör Ingenting i början. Till samma ovana hör mina prioriteringar: Jag stickar till exempel hellre än jag tar hand om disken. Det är inte alls att jag är lat. Jag tar mig gärna för en massa saker och startar en massa projekt, men jag tar sällan hand om det som ska göras först. Det är dumt för det slutar med att jag går runt och slösar energi på en massa dåligt samvete när det är så mycket enklare att bara diska först, så kan jag sticka i lugn och ro sen.
2. Jag har enormt svårt att ta emot komplimanger. I stället för att säga tack så förklarar jag bort dem. Det är dumt. "Vad fin du är idag!", "Äsch, det är bara för att jag för en gångs skull får volym i håret när det blåser ute". Jahapp, så lyckades jag poängtera att jag tycker att jag har platt, tunt hår också. Lysande. Varför gör jag så? Till alla som tycker om mig som jag är: Tack för att ni gör det!
3. Jag pratar en hel massa, och ofta för mycket. Men jag försöker övertyga mig om att det inte är odelat negativt eftersom fler än en har sagt till mig att "Ja, du pratar mycket, men du säger ju faktiskt något också".
4. Jag stör mig på matljud. Så till den milda grad att jag var tvungen att stiga av bussen när en männsika bakom mig åt äpple. Han eller hon sörplade och tuggade med öppen mun och smackade så min ryggrad i det närmaste krullade ihop sig. Det här är en ovana eftersom jag vet att problemet är oproportionerligt stort för mig. Därför är det i huvudsak min sak att bearbeta det, så att jag inte behöver ändra mitt beteende för att anpassa mig efter ovanan. Som att stiga av bussen och komma för sent pga ett oskyldigt äpple till exempel.
5. Jag samlar mina kvitton på hög och sorterar senare, istället för att sortera in dem i en pärm direkt. Det är en mycket dum ovana att ha som egen företagare, men å andra sidan hatar jag hela administrations-, bokförings- och tråkpappersdelen av mitt jobb, så det kanske inte är så konstigt att det är den jag missköter mest.
Det var fem ovanor. Jag har fler.

1 kommentar:

  1. kul att du gjorde det. :) men att stiga av bussen på grund av ett äpple? kunde du inte bara byta plats? eller var smaskandet SÅ högljutt? ;)

    usch vad konstigt det ser ut med stavningen "högljutt" förresten. ljutt. helfel.

    SvaraRadera