måndag 17 november 2014

start på koftKAL

Stickamera i samarbete med Dödergök startar idag sin Koft-KAL. Det här är ett projekt som jag fått följa planeringen av lite och jag ser fram emot hela processen. Gökens koft-tänk är något som hon och jag ofta diskuterar och jag ser KALen som en chans att bryta mina egna tankemönster lite och verkligen försöka utveckla min stickning genom att försöka tänka "gamla tankar i nya banor".

Idag kom första "uppmaningen" i KALen och det ska skissas och tänkas garn. Jag har fortfarande bebisfilten som prioritetsprojekt nr 1, men jag ska verkligen försöka hinna lite koftstickning emellan också. Här är min skiss på vad jag vill göra:

Kommer ni ihåg min grå kofta med skorstenskrage? Det gör jag och jag sörjer den. Den blev precis som jag tänkt mig, men jag provade den lite snålt, alltid med en för tunn tröja under och axeln passade så precist att den i slutändan inte passade alls. I alla fall inte när jag hade en vettig tröja under. Så den koftan har jag gett bort till en den passade bättre på.

Nu vill jag alltså göra om den, men ändå på ett nytt sätt. Raglan den här gången och i ett annat garn (Jag återkommer till det). Dessutom vill jag göra två olika sorters fickor. En osynlig i vänster sida och en blaffig och lite knasig ficka på det större höger framstycket. Ja, jag vill göra den asymmetrisk, för jag tycker att jag passar i det. Jag vill dra in den lite högt i svanken och jag vill göra bakstycket lite längre, som jag brukar för jag tycker det är snyggt.

Garnet då? Ja, jag letade lite i skåpen och jag har ett svart mysterie-garn med lite tweedeffekt i. Det verkar vara nån form av ull-silke. Jag funderar på att sticka med det och en tråd tunnare mörkgrått (entrådig ull eller kanske en alpacka), men om provlappen inte blir bra kanske jag tänker om alldeles. Kanske ljusgrått igen, men med detaljer i grönt eller rött. Så jag har inte valt klart ännu...

fredag 14 november 2014

att leva i nuet är att vänta

Det är november. Min födelsedagsmånad. Andra år har november handlat mycket om vädret (Är det en fin höst, tidig vinter eller grådaskig skit?), men i år har november hittills varit väldigt inomhus. Jag har haft hosta och inte riktigt haft lust eller ork med nånting och vädret... Ja, det har varit nåt som berör andra. Över huvud taget känns stora delar av det som var viktigt för ett tag sedan som om det inte är lika viktigt längre, för jag går och väntar på nåt viktigare. Så är det ju.

Jag mår bra. Hostan har gått över och även om jag är obekväm, trött och inte så aktiv så mår jag väldigt bra. Magen är ofta i vägen och det sparkar och har sig, men även om det är obekvämt och ömt och uttröttande, så är det så klart mest fantastiskt. Jag går och småler och klappar mig på magen även när jag mår illa eller är öm och trött. Jag växlar mellan att vilja göra allt på en gång och att göra absolut ingenting. Det blir mest av det senare, för när jag sätter igång med mina projekt så orkar jag inte så länge... Allt är en väntan på nästa steg i livet, även om det finns massor att göra här och nu.

Vi hade besök i helgen som gick. Fina Gökvännen och hennes fina karl var här och vi fick lite tid att bara prata inspiration, livet, garn och glädje. SÅ himla fint besök. Dessutom bjöds det på rena rama julaftonsstämningen då jag blev överöst av presenter jag inte vet hur man ens tackar för! Det är så fint att ni kan inte tro! Kolla mattan som Rolff ligger på... Den Har Göken Vävt! Och färgat trasorna till! Hur tackar man för nåt sånt?

Och som om det inte var nog har hon stickat allt det här till den kommande Bomble-bebisen! En väst med matchande byxor i ull och alpacka. En mössa. Och inte mindre än FYRA par tossor och strumpor för pyttesmå fötter. Hur tackar man för nåt sånt här? Jag har sagt tack på alla sätt jag kan, men det känns futtigt ändå...

En del presenter köper jag åt mig själv just nu. Eller... Det var ju inte sant. Jag köper grejer till den kommande bebisen så klart. Det mesta lyckas vi ärva eller köpa begagnat och på det temat köpte jag en av de finaste sakerna - En ekobabyeko-påse! Det är en fenomenal idé där hantverk i returmaterial och återbruk ger en påse av unika, fantastiska, ekologiska saker, som kontrast till den "välkommen till världen-påse" full med reklamprodukter som bebisar tydligen får på BB. Extra fin tycker jag att påsen är för att min älskade Johanna har stickat vantarna som är med!

Det största vi skaffat är en vagn. Köpt begagnad. Först skulle vi inte köpa nån vagn förrän senare. Låna en och fundera på vad vi behövde, men när vi fick jämföra och titta lite på ett par vänners vagn så var det en sån vi ville ha och via blocket hittade vi dessutom en tjusigt lila! Det var inte bara vi som uppskattade den, för så här hittade jag Evert nedbäddad häromdagen... På kudden sitter Tobbes första present till sitt blivande barn - en gose-Cthulhu.


Och så har jag äntligen hittat tillbaka till stickmojon! Och det i ett projekt som jag har planerat i månader! Jag dubbelstickar en bebisfilt! Det är ett galet projekt, men det blir så fint, så fint! Mönstret heter Perianth och var ett par vantar i Twist Collective. Pinneguri tolkade mönstret till en (enkelstickad) bebisfilt och om man köper vantmönstret kan man få det förstorade diagrammet, så det följer jag nu, över 162m/ sida och varv. Det blir inte många varv per dag, men minst två en vardagskväll och fler på helgerna. Garnet är Easyknits Deeply Wicked DK, där jag fick köpa några härvor ofärgade och några härvor har Jon färgat lila åt mig.

Så i väntan på nästa fas i livet så fortsätter jag dubbelsticka, boa lite och vänta lite. Jag ska fylla år och jag ska vara med på en finstickeri-helg i Göteborg och jag ska vara med i Stickameras Koft-KAL. Jag ska försöka njuta av både resten av november och december, men i ärlighetens namn så väntar jag bara... på nästa fas. 

torsdag 16 oktober 2014

trögt

Hej bloggen!
Länge sen. Jag vet. Det måste vara fullt upp då va? Inte? Nej... jag är bara lat. Eller nåt.

Det har varit trögt med bloggandet ett tag. Det har inte hänt så där särskilt många saker där jag tänker "Vill blogga!" när det händer. Stickmojon har det varit lite si och så med. Jag stickar små-projekt och inget har riktigt greppat tag i mig och stickpassionen utan jag har påbörjat, rivit upp, stickat nåt litet, letat bland restgarner... Jag väntar på Projektet som jag ska älska igen. En sån där njutstickning. Jag har planer, men ännu inget på stickorna som känns så där wow! Och dålig stickmojo är inte så kul att blogga om.

Jag inväntar i och för sig garn till ett sånt där projekt jag längtar till och jag har avslutat en av mina mer fantastiska stickningar som jag längtar efter att visa er, men det ska ordnas lite med blockningen först... Så det kommer!

Och så skulle jag hålla kurs i Örebro till helgen och jag såg fram emot det. Men nu blev det inget. En kombination av orsaker om vi ska vara helt ärliga, men jag suckar lite av lättnad över att slippa tågresan. Jag älskar att åka tåg, men inte just nu. Det är ganska mycket som är obekvämt just nu. För visst har jag blivit tjockare och det händer spännande saker med kroppen, men just nu... är det mest obekvämt. Och skakande tåg är inte roligt alls. Så vi sköt kursen på framtiden och jag hoppas komma till Norrgården under 2015 i stället.

På jobbet sitter jag och skriver och det blir bättre och bättre, men det är ett märkligt jobb att vara doktorand. Ensamt, ensamt, ensamt och sen plötsligt ska alla tycka till samtidigt om vad man har gjort. Påfrestande på ett helt annat sätt än "många bollar i luften" eller "kreativt kaos" som är stress-sorter som jag hanterar mycket bättre än det här långdragna; Sitta själv och blicka mot deadlines långt borta...

Jag skulle kunna blogga om all politik jag funderat, diskuterat och fascinerats av på sistone, men bloggen känns inte som rätt ställe. Men i tankar om politiska ställningstaganden, debattläget, samarbete och engagemang har jag rört mig rätt mycket på sistone. Kanske öppnar jag en ny dörr i livet för den sakens skull också någon gång...

Hundarna är söta. Ankorna är roliga. Katterna är fina och följer gärna med på skogspromenader... Kanske får jag göra en liten bildhistoria över en ledig höstdag på torpet snart eller nåt. Men det är svårt att se fina blogg-historier bland de blöta löven dessa ganska grå dagar.

Mellantid. Det är så det känns. Halvtidsvila i en viktig, men ganska tråkig match. I väntan på bättre väder och en ny del av livet. Därför känns nuet lite... stillastående, sovande... och just nu alltså, lite obekvämt. 

måndag 6 oktober 2014

Rolff-dagen!

Idag har min magiska vän bott hos oss i sex hela år. Han kom till oss som tvååring, så Farbror börjar bli lite grå, men blicken... Den nyfikna, vänliga, omtänksamma blicken är alltjämt densamma. Jag skulle vilja påstå att vi har räddat livet på varandra Rolff och jag, på lite olika vis. Och båda våra liv vore oändligt mycket fattigare utan varandra. Det går knappt en dag då jag inte överväldigas över hur speciellt vårt band är och hur mycket jag älskar denna omöjliga, men helt underbara vovve. Nu bjuds det på blodpuddings-godis och allt gos han kan önska sig. Och ikväll min älskade Rolff, så får du sova i min säng.

Hurra på Rolff-dagen!

onsdag 24 september 2014

en liten recension...

Det har blivit lite kulet ute de senaste dagarna. Vänner lägger upp bilder på hur de skrapar rutor på bilarna och vänner ännu längre norrut visar snöfall... Är det vinter snart alltså? Jag vet inte om jag är beredd!

En del av vintern har jag dock varit beredd på länge, för redan innan sommaren fick jag händerna på en ny stickbok och nu har jag äntligen tittat mer i den i jakt på nästa stickprojekt till den kommande Bomblebebisen. Boken heter Stickad Vinterfröjd med barnplagg designade av Sanna Mård Castman och den har helt enkelt känts lite vintrig... tills nu.

Jag tog fram kameran och tänkte visa såna där riktigt fina bilder på den fina boken... Men självklart var det idag jag hade glömt att ladda ett kamerabatteri i förväg. Så eftersom jag redan tänt ljuset och laddat för att skriva det här inlägget, så blir det tyvärr mobilbilder. Jag ber om ursäkt.

Till att börja med gillar jag bilderna i boken. De två modellande barnen får vara som de är, grimaserande och rörliga, och bilderna är fina. Att man valt att göra alla plaggen i grått och vitt gör det till en väldigt snygg bok, men det får mig genast att fundera på andra, färgglada garner. Det skulle vara en helt annan bok i fler färger och jag är inte säker på om det är ett plus eller minus. Jag väljer att se det som ett plus att den väcker min egen inspiration. Men vissa små varma, grå plagg ser himla mysiga ut i just grått...

Här är mitt favoritplagg i boken: En ganska enkel modell, men med lite extra detaljer. Fint! Jag tänker dock genast att jag nog skulle vilja förlänga den lite... Det är möjligt att det är den här jag ska lägga upp till härnäst!

Eller den här: En mössa med lååånga öronlappar. Men kanske vill jag sticka den för att bilden är så söt!

Alla plaggen är designade i Baby Ecoull och det här garnet finns ju faktiskt i en massa glada färger, så till och med i originalgarnet skulle det här kunna vara en färgglad kollektion. Jag gillar det monokroma som layout i boken, men tänker verkligen att det finns dolda möjligheter för den i en massa färg! Att alla modeller är stickade i samma garn är både en fördel och en nackdel. Medan boken visar en variation i vad ett enda garn kan åstadkomma, så känns några av plaggen lite stabbiga. Kanske lite väl vintriga. Men det beror då på garnvalet snarare än designen.

Nu har jag ju inte lagt upp till något av plaggen ännu, så hur mönstren är skrivna kan jag inte riktigt recensera på ett bra sätt ännu. Men en genomläsning ger mig några tankar:
Jag är jätteglad att det börjar dyka upp fler nya svenska stickböcker, men jag tycker det är synd att vår svenska mönsterkultur inte riktigt känns som att den håller samma detaljeringsnivå i olika mönster. I den här boken är mönstren inte jättedetaljerade. Jag skulle gärna se beskrivet hur designern har tänkt att man ska minska 1, avmaska eller öka... Inte bara att man ska göra det på något sätt. Det här gör att boken kräver lite förkunskaper, som så många svenska mönster. Så även om jag tror att jag kan sticka fina plagg enligt mönster från den här boken, så saknar jag en nivå detaljering i den. Å andra sidan följer den svensk praxis för hur de flesta skriver mönster, så den kritiken gäller kanske mönsterskrivande i stort, inte den här boken i synnerhet.

onsdag 3 september 2014

Vi.

Har haft så många texter på g och har velat skriva av mig en del av den frustration jag känner inför valet, inför världsläget, inför debattläget...
Men sammanfattningen av alla pratiga försök som aldrig blev färdiga är enkel:

Det finns bara VI. 

(Kanske blir nåt färdigt nån gång, eller så har jag börjat jobba politiskt i ren frustration och i behovet av att göra NÅNTING åt saken innan jag lyckats formulera mig färdigt... )

fredag 29 augusti 2014

MER kurser

Grundkursen i dubbelstickning på Vuxenskolan blev FULL, så vi hittade ett datum till och nu finns ett par platser kvar på den extra-insatta kursen den 1 oktober! Klicka här för att komma till anmälan.

Och så ännu roligare nyheter! Jag ska Äntligen återvända till paradiset Granhammar utanför Örebro. Ateljé Norrgårdens garnbutik och Ostbutiken där är verkligen himmelriket på jorden!
Helgen den 18e och 19e oktober är jag där och håller kursen Utveckla din Slätstickning. Det är samma kurs två gånger, så man har två chanser att komma med. Det ska bli så himla roligt och jag hoppas du kommer dit och träffar mig där? Det blir min enda "åka iväg och hålla kurs-resa" den här hösten...