alltid redo

Jag skrev om det här på instagram och på Facebook, men det är så fantastiskt att bloggen behöver få veta också! Det är en liten historia från bröllopet vi var på i lördags. Jag hade min Rotor-sjal på mig och plötsligt fastnade en maska i ett spänne på klänningen. Katastrof! Jag drog ut en ögla på över decimetern...
"Om man ändå hade haft en virknål med sig", suckade jag.
"Men Tobbe har väl en kniv så att han kan tälja en åt dig?", skämtade Emil.
"Tja..." sa Tobbe och gick loss på växtligheten i parken. Det blev en enkel, men fullt fungerande liten virknål av en ek-kvist och jag kunde laga min sjal. Jag har ännu ett bevis på att jag har gift mig med Världens Bästa Tobbe-man!

garnet förenar

Jag råkar alltså vara i Stockholm och utnyttjade lite lunchrast åt att promenera till Kungsan för att ropa hurra åt våra VM-hjältar. Jag råkar plötsligt gå sida vid sida med en kvinna i en Fantastisk virkad kofta i glada färger, och jag sneglar som bara garnintresserade kan på hennes kofta... och upptäcker att hon sneglar tillbaka! Vi ler mot varann och konstaterar att vi "sneglar på varandras hantverk". Jag har min Offe-kofta på mig och hon säger just det: "En Offe va?" "Men vad kul att du känner till den!" säger jag och hon säger att hon har stickat flera! Jag är nu helt varm inombords. Det visade sig vara Anna-Lena som är med i Online Stickcafé, så hon visste vem jag var när hon fick mitt namn! Men så roligt! Du lyste upp min dag Anna-Lena! Hurra!

miljöombyte

Ett bröllop senare är jag kvar i Stockholm. Svågern är lyckligt gift och lördagen var en fantastisk dag. Hurra för dem! Och nu är jag kvar här. För jag behövde vara Någon Annanstans med jobbet.

Hemma påminde för mycket om Hemma och Kontoret var för mycket Kontoret och jag behöver Något Annat, för jag måste få en massa gjort. Det här skrivs i en paus mellan Mycket och Litegrann. Funderar på att gå till Kungsträdgården och jubla VM-guld lite på lunchrasten.

En text ska skrivas om. Den där texten jag pressade fram ur tårar och skrivkramp, ska bli bättre... och sen ska allt bli bra. Jomenvisst serru.

Försök ta fram en av dina första huvudfotingar ur dagispärmen och omarbeta till ett realistiskt och välgjort porträtt av din första kärlek. Där har du ungefär hur utmaningen känns. Men den känns i alla fall bättre här - Vid ett bord någonstans i Stockholm. Inte där. Här. Någon Annanstans.

I övriga nyheter har jag fått dansa med min make. Det var fint och oväntat och något jag aldrig trodde skulle hända. Det är ibland lättare än vanligt att bli nykär i den här mannen.

dagen då katastroferna inte hände

Det finns en hemlig skatt på torpet. Snart är den inte hemlig längre, men när hunden hade BÄDDAT I SKATTEN i morse kan vi säga att jag hade lätt panik. Om skatten var trasig skulle det vara katastr... Det var den inte. Det gick bra.
(Och jag längtar efter att berätta om den här skatten när den inte är hemlig längre. )

Jag har varit handledare åt en student som skrivit sitt exjobb under våren, och idag presenterade hon sitt arbete vid ett slutseminarium och skulle få reda på om hon blir godkänd eller inte. Hon var nervös (inte jag) och det är klart att bli underkänd på ett exjobb är katastrof, då det sinkar ditt liv minst ett halvår. Men jag var lugn för jag visste hur bra hennes arbete var. Hon klarade det galant, med bravur och jag är stolt och glad och... ja det är toppen helt enkelt. Och jag har fått en ny grym kollega i yrkeskåren!

På eftermiddagen var det jag som var jury på ett exjobb och skulle tillsammans med en annan jurymedlem ha kommentarer på en students arbete. Jag var nervös, för jag hade uppriktigt sagt ganska stora förändringar och förbättringar att föreslå. Beroende på hur en student är och mår vid seminariet vet man ju aldrig hur de ska ta kritiken, hur välgrundad den än är. Men det blev ett jättebra och kreativt samtal kring vad ett exjobb är och bör vara... Det blev jättebra.

Dagen blev längre än jag tänkt mig och när jag äntligen kom till pendeln rusade jag... 1 minut till avgång! Jag hinner! "Pendeltåget mot Lerum, Alingsås har ny avgångstid..." 5 minuter, 10 minuter, 20 minuter senare än utsatt tid. Jag var så less. Stod och svor för mig själv och tyckte att det var en jävla katastr...

"Hej! Du får inte tycka att jag är galen, men jag älskar att sticka och jag läser din blog och jag tycker så om din Offe!"

Det stod en vänlig, leende människa framför mig och pratade stickning! Och jag blev alldeles rörd. Och glad. Den vänliga, leende människan visade sig vara Anna, som bor åt mitt håll! Så i stället för att sitta och svärande mumla och sen somna på den försenade pendeln hem, satt jag och log och stickade i regnbågsfärger hela vägen hem.

Inga katastrofer alls. Men en lång dag är en lång dag. Jag är alldeles trött. Glad torsdag!

det där med självbild

Ja, alltså, jag är tjockare igen. Jag har varit trött och haft ont nånstans hela vintern, så konstigt kanske det inte är, men kilona jag hade blivit av med kom tillbaka. Jag ser inte mig själv som tjock och jag är inte ute efter att bli smal. Men det här jävlas med min självbild ändå. Jag känner mig inte som den jag ser ut som, när jag ser bilder på mig. Och den senaste tidens "gulliga änglahår" har inte hjälpt. Många komplimanger för hur lockigt, blond, gullig jag är - men jag har mest känt mig som ett tufsigt troll. De tufsiga, tunna lockarna råkade bara vara gulliga också. Nu är de borta. Nästan.
Längre hår på ena sidan. Några lockar är kvar.
Men jag har fått lite form på huvudet och är lite mindre... tufs. Nu är jag liksom lite mer... jag.

hemlispaket

I ett litet hemlisbyte passar vi på att skämma bort varann lite, men Ulrika tog liksom skämma bort till en ny nivå idag. Jag fick ett paket fullt av paket! Det fanns flera paket till mig, ett till vovven (godis!), ett till katterna (boll!) och ett till maken som han får öppna själv när han kommer hem.

Jag är liksom... överväldigad! Garn, ull, te, godis, kaffe, knappar och... och... ett par handstickade strumpor! Som icke sockstickande stickerska är det en lyx utöver det vanliga att gå i hemstickade strumpor. Nu ska jag dricka kanel-lakrits-te och sticka några varv. Och känna mig älskad.
Tack Ika! Du är väldigt älskad tillbaka!

hemlisar

Jag är bra på viktiga hemligheter. Det är jag.
Men jag är faktiskt nästan kass på små hemlisar. Jag tycker det är så rooooligt med överraskningar och jag tycker att roliga nyheter borde delas med alla direkt - även när det är hemligt. Men jag fåååår inte. Ju.

Nu har jag flera såna småhemlisar samtidigt och jag liksom spiller över lite.

Inga stora grejer.

Bara att jag har skickat ett hemlispaket som inte kommit fram ännu och att jag har två presenter som väntar på mottagare här hemma och som jag längtar ihjäl mig för att få överlämna. Jag hoppas så att de som ska få dem blir glada! Och så en liten överraskning som jag väntar på att någon ska upptäcka.
Det var allt. Så här fnissbubblar jag av allt roligt som är på gång i små hemlisar och överraskningar!

en sån där lista

Vem är i rummet med dig just nu? Rolff och Larsson
Vem skickade du senaste sms:et till? Äkta maken. "Inte SÅ viktigt. :)"
Vem saknar du mest just nu? Svår fråga. Älskade stickvännerna och kanske just idag Dödergök lite extra då jag skulle behöva just sånt "må bra" som jag mår i hennes närhet. Men jag saknar även mitt allra piggaste jag... så jag vill svara mig själv också.
Var är din mobil just nu? Uhm... ute i hallen i väskan... tror jag.
Vad var det senaste du åt? En tugga av Tobbes knäckemacka
Vad ser du mest fram emot just nu? Nästnästa helg ska vi på bröllop och efter det har jag en vecka jobb annanstans och sen stickläger i Docksta. Hela den veckan längtar jag till.
 Om vad tänker du just nu att “näe, jag vill inte”? Valda delar av mitt jobb.
Vems hem var du senast i (ditt eget räknas inte)? Vännen Ks som jag skrev om häromdagen
Vad står på ditt “schema” idag? Den här dagen är snart slut, så det är middag, mys och stickning kvar.
Vad finns till vänster om dig där du sitter/står just nu? Min sovande hund. 
Om du tittar rakt fram, vad ser du då? Röken från nya grillen genom fönstret i hallen.
Vilken blogg besökte du senast? Amandas. Där snodde jag de här listan.
Vad vill du helst av allt göra just nu? Skratta ihop med älskade vänner.
Om du fick välja en “superkraft”, vilken skulle du välja och varför? Perfekt ämnesomsättning och outtömlig energi.
Är det en superkraft? Ja, nog känns det ganska övernaturligt att kunna funka Perfekt?
En låt du gärna lyssnar på om och om igen just nu? Väldigt lite musik just nu. Njuter av tystnad och fågelsång och hackspettsknackande hellre än musik.
Härligaste ljudet just nu? Tystnad och fågelsång och hackspettsknackande
Något du skulle vilja lära dig? Uhm... allt. Mer språk, mer design-dataprogram, mer hantverkstekniker... Jag tror jag vill börja med brickbandsvävning... nån dag.
Tre saker i din väska: Nycklar, stickning, ipad
Var i världen skulle du vilja befinna dig just nu? Precis just här. Hemma. Men gärna med några kära vänner på besök.
Nattuggla eller morgonpigg? Nattuggla. Men jag önskar jag var morgonpigg för det är magiskt med tiiiidiga morgnar.
Det första du tänker på när du vaknar? "Uh... va?"
Vad spenderar du helst pengar på? Garn, pryttlar till mina garnhobbies och presenter till nån jag tycker om
Vem kramade du senast? Larsson som spinner i mitt knä (innan dess min man)
Vem pussade du senast?  Larsson som spinner i mitt knä (innan dess min man)
Vad är du rädd för? sjukdom, olycka, strukturell orättvisa och pengars makt
Vad gör dig glad? kramar, leenden, andras glädje, kreativitet
 “Pryl” du saknar mest just nu? Jag behöver en ny nystmaskin... Jag vill ha en bra!
Favoritglass? Ben & Jerry's Chocolate Fudge Brownie eller Cookie Dough

Grill'n Smoke Big Boy

Det kom ett mystiskt paket.
Högt. Stort. 

Insvept i massa plast var det... Och det luktade mystiskt. 

Tobbe kunde inte hålla sig, så efter middagen...

...började det BYGGAS!

Ett stort åbäke fick ben och hylla.

Husdjuren fick gosa med varann. Vi hade inte tid.

"Är du klar snart husse?"

En glad Tobbe börjar ana hur den kommer att se ut.

Vi hade publik under hela bygget...

Till slut var det lilla lokomotivet klart...

...och Tobbe släpade upp 114kg grill till huset! 

Stolt grillmeister.

Imorgon ska den invigas.
Nu har vi bäddat ner den under sitt täcke.
"Kan ni leka med MIG nu?" sa Rolff.

en helg i Småland

Jag åkte till Värnamo. Värnamo. Det är ett av mina favorit-ortsnamn. Det låter så snällt.
Värnamo är snällt. Där finns fina Tine och hennes garnaffär C-knit.

Förut låg affären i det vackra stationshuset i lilla Bor utanför Värnamo och det var en gullig lokal. Men ganska svår att "råka hitta" till. Så den nya lokalen, inne i Värnamo, under Hemköp, blir nog ett lyft för den här härliga butiken. Jag stormtrivdes så fort jag klev in och Tine har verkligen lyckats göra en blandning av mysigt, öppet, stilrent, blandat... Det är helt enkelt en härlig garnbutik där många kan trivas! Ett hett tips för Smålands-besökare med garnhunger!

Jag kom dit för att hålla kurs! Borden rensades och stolar ställdes fram och i tre kreativa timmar kämpade deltagarna med att lära sig dubbelstickning. Alla knäckte koden och jag hoppas få höra att tekniken kommer till användning bland smålands-stickerskorna nu!
Alla var så koncentrerade att jag tror alla glömde att ta ett enda kort under kursens gång...

När kursen var slut och alla hade handlat garn (Ja, jag också. Jag kan inte hålla mig... Men bara lite!) slängde jag mig i bilen för att åka än längre in i Smålands skogar för ett efterlängtat besök. Jag skulle till min fina vän K, som är den jag känt längst av alla. Systra-mi som jag träffar alldeles för sällan. Men resan dit tog lite längre än jag hade tänkt mig. Jag fastnade i Vetlanda. Där var det nämligen någon slags cruising-träff. De två rondellerna jag skulle igenom för att ta mig förbi Vetlanda var fulla av poliser, som vinkade fram en parad av jänkare, limosiner, hotrods och andra samlarbilar. Karavanen körde i ca 5km/h och några tonårstjejer gick förbi min bil ett par gånger för att umgås med killarna i bilen framför respektive bakom mig... medan vi rullade.

Vetlanda hade gått man ur huse för att titta på bilar såg det ut som, och aldrig har vår lilla Capuccino-metallic Skoda känts så beige... Men det var bara att finna sig i läget och kryyyyyypa genom Vetlanda. Många fina bilar fick jag se i alla fall, men det var skönt när det var över och jag fick gasa vidare till middag och mys hos Ks lilla familj.

K har just blivit mamma och jag fick äntligen träffa det lilla miraklet Love. Det måste vara en av de gladaste bebisar jag någonsin träffat! Härliga unge! Jag överlämnade en Tomten-kofta som visade sig passa perfekt. Under besöket lade jag till två i-cords att knyta ihop koftan med, men de kom till efter liten konsultation om hur de trodde koftan skulle användas.
Jag är jättenöjd, och det verkade Love vara också!

Jag gör gärna om hela den här helgen många gånger. Både kursandet och mysandet med kär vän. En härlig helg som laddat mina batterier något. Nu kör vi full fart mot nästa helg!