lördag 19 juli 2014

hemester

Årets finaste veckor för mig är semester-veckorna hemma på torpet. De går alldeles för fort och vi gör alldeles för lite, samtidigt som vi ofta ser tillbaka på dem och inser att vi fick massor gjort! Men framför allt får jag och Tobbe umgås, prata, pyssla och bara vara utan att samtalen till 90% handlar om vardagens vanor och logistik.

Vi är uppe för länge och sover för länge (å andra sidan tupplurar jag numera varje dag). Jag orkar inte så mycket som jag skulle vilja, men njuter av att jag inte måste orka mer än jag gör.

Jag tittar på kockprogram och stickar, plockar bär, kokar gelé och röjer i lådor här inne. Mer ska röjas eller sorteras och mer förvaring är på gång.

Tobbe bygger hönshus och jag hjälper till när han behöver extra händer. Men mest är vi bara.

Nästa vecka åker vi iväg på årets tältsemester. Även om jag älskar den resan och längtar dit så önskar jag fler hemesterveckor.

söndag 13 juli 2014

Vilken DAG!

Över 60 personer kom och gick och trivdes och grillade och åt och stickade och sköt och lekte på torpet igår. Vi hade sommarfest och vänner och bekanta från många olika kretsar kom och umgicks en avslappnad sommardag. Knytkalaspicknick-aktig samvaro i torpträdgården där grillen hölls varm hela dagen, katter gosades, maskor stickades, pilar och skott sköts i prick och skratt skrattades. Jag vill tacka alla våra vänner, stickvänner, kollegor, grannar, långväga gäster, respektive och barn till våra bekanta och annat löst folk som dök upp för en ljuvlig dag!




Vi tjuvstartade redan i fredags med ett par älskade stickvänner med respektive på besök och de stannade ihop med ett par till ända till idag. Nu har lugnet sänkt sig. Hundarna sover, Tobbe slumrar och jag plockar upp maskor längs en framkant på en kofta. Och så sitter jag och tänker på hur rika vi är, som får bo här, känna alla er och att vi har möjligheten att bjuda in till dagar som igår. Det var verkligen alldeles, alldeles underbart...


torsdag 10 juli 2014

Girasole

Jag har stickat Girasole. Ett mönster av Jared Flood som beroende på garntjocklek blir olika stora runda filtar. Jag lade upp den 25 juni och den blev klar i förrgår. SÅ rolig stickning!

Girasole betyder solros och man ser verkligen varför i den tydliga blomman i mitten. Jag är imponerad över hur de olika spetsmönstren går in i och över i varandra. Runda spetsmönster tenderar annars att bli mer "randiga" i sektioner än den här var. Kanten stickas på tvären över 6 maskor och det är 213 små spetsar runt om. Den kändes som om den aldrig skulle ta slut, men ett par fotbollsmatcher senare så... Tadaa!

Jag har stickat i Fyberspates Rural Charm i färgen Pebble Beach. Garnet är riktigt lyxigt med sin blandning av BFL, silke och kashmir. Det är lite mer ljusblått i garnet än jag hade tänkt mig. Jag trodde det var ännu gråare, men de små skiftningarna blev himla fina i spetsmönstret så jag har ändrat mig och nu älskar jag färgen.

Den är skir, men ändå inte på något vis. Då jag tänkt använda den här som liten filt snarare än som sjal passar det fint att den är tät och lätt samtidigt. Värmande men luftig.

Jag kommer att sticka det här mönstret igen. I tjockare garn. En av de roligare stickningarna på länge verkligen! Åh vad jag tycker om den!

måndag 30 juni 2014

God Juli!

För andra året firar jag och maken Juliafton. I år hamnade det dessutom på rätt datum, eftersom vi fick idén en bit in i juli i fjol...

Det är nämligen så att både jag och maken har våra födelsedagar mitt i kallaste vintern och vi behövde helt enkelt en anledning till att fira och ha kalas mitt i sommaren. Då föddes idén om att fira juli. Så nu gör vi det.

Juliafton är alltså kvällen innan juli, alltså sista juni. Imorgon är julidagen och den andra juli är såklart annandag juli... Enkelt och logiskt. Hur firar vi då? Tja, vi vet inte riktigt än. Vi säger "God Juli!" och ger varandra varsin liten juliklapp. I fjol försökte vi göra nån sorts somrig variant på julmat, men sill och potatis blev bara midsomrigt. Men is-glögg-drinkarna var goda!

I år hamnade juliafton på en vardagsmåndag då semestern inte börjar förrän om en vecka, så vi valde att fira med att behöva göra minimalt med måsten, så i år blev det pizza. Så småningom har vi nog kommit på vad den traditionella maten ska vara. Det här är vår påhittade högtid och därför kan vi hitta på traditionerna lite eftersom. Idag hängde vi upp lite julikulor i en gran. Det blev fint och skojigt!
God juli på er allihopa!

torsdag 26 juni 2014

Ett svårt inlägg om oändlig glädje

Det mest efterlängtade av små troll är på väg! Vi ska få en ny liten Bomble i familjen lagom till nyår. Jag är gravid. Det är nytt och konstigt och fantastiskt och det är klart jag vill ropa det lyckligt över hela världen, visa upp det, fira det…

Men jag klarar inte riktigt att fira i blogg, på Facebook, på Instagram... För jag vet hur det drabbar. Jag är så klart överlycklig, stolt och förundrad över vårt mirakel och att min kropp plötsligt vet hur den ska göra, och i vilken ordning, för att bygga en helt ny människa! Jag hoppas att jag verkligen hinner med att försöka uppleva och ta in vad som händer på vägen. Men det dåliga samvetet hos den jag nyss var, som sörjde och längtade, finns kvar. Jag vill inte glädja mig på andras bekostnad. Jag vill inte slänga ultraljudsbilder på den som inte vill se.

I flera år nu har längtan efter ett barn varit ständigt närvarande för mig. Det är inget som jag har pratat med många om och ofrivillig barnlöshet är inget man gärna pratar om alls när man är mitt i det. Men jag ska försöka skriva några rader om hur den här längtan känns. Inte för att ni ska tycka synd om mig, inte heller för att döma andra, utan för att jag vill att fler ska förstå längtan… och skammen.


Om jag gått en promenad i staden så har jag efteråt kunnat svara på hur många putande magar och barnvagnar jag mött, även om jag inte medvetet räknat. Jag har försökt hålla leendet på plats i varje ”Grattis!” när andra berättat om kommande bebisar, för att sedan, så fort jag kunnat, har stängt en dörr om mig och gråtit. Jag har verkligen försökt att hitta den där glädjen för andra i maggropen, men allt jag hittat har varit avund, missunnsamhet… och dåligt samvete för att jag känner så.

Ja, mycket har handlat om dåligt samvete, för tankar och känslor som legat alltför nära. Sorg. Avund. Inte den glädje som ska finnas… Ska finnas? Hur i hela friden? När hela kroppen skriker orättvisa? Nej, när man själv längtar så är det riktigt svårt att hitta glädjen för andra, hur mycket man än vill. Och ingen har dömt mig för den missunnsamheten värre än jag själv. Den här sortens längtan hittade en hel del mörker i mig.  Bitterhet kan vara det mest destruktiva som finns och i längtan, misslyckanden, hopp och förtvivlan så har mycket kraft gått åt till att försöka acceptera utan att låta just bitterhet ta över.

Jag trivs på sociala medier. Jag gillar att se vänner och bekanta berätta om sin vardag på Facebook eller visa sina vyer på Instagram. Men i längtan efter barn är sociala medier ett minfält att navigera. Ultraljudsbilder och hurrarop. Knall-lila uppdateringar från ”gravidappen” med beräknad ankomst. ”Titta på min mage!”-bilder... Och visst förstår jag de som gläder sig, mer än åt något annat åt detta livets allra största. Men jag har suttit där och klickat ”göm inlägg” och gråtit av skam för att jag inte har kunnat glädja mig. Jag har bara varit avundsjuk. Det är den enda känslan som får plats där just då. .

Jag kommer att blogga om stickade barnkläder. Och att vara gravid är nu en del av min vardag, så visst kommer det att nämnas. Men jag tror inte att jag kommer att blogga och uppdatera om graviditeten i sig. Det kan jag glädjas åt i verkliga verkligheten. Utanför internet. 

Så det här blogginlägget är märkligt dubbelt. Det berättar de största nyheter jag någonsin haft, samtidigt som det berättar att det är svårt att berätta. För jag vet fler som längtar. Och jag vill glädjas utan att trampa dem på tårna. Och jag kan glädjas och fira utan bilder och uppdateringar på internet. Jag vill säga att jag längtar åt dem också. Och jag hoppas att de också får sina mirakel en dag. För det är du som längtar värd. Det var jag värd och jag gläder mig nu till att få träffa denna efterlängtade lilla människa om några månader.

söndag 22 juni 2014

Nu börjar det...

Kvällar vid eldgropen. Middagar i trädgården. Abborrfiske i sjöarna omkring oss. Hundar rullande på gräsmattan. Potatis ur eget land. Lata stunder i hängmattan. Trallen kring badtunnan ska fixas. Hönshus planeras. Fåglar på besök i dammen. Kokkaffe över öppen eld. En stund med spaden i näven. Tre sorters pioner som blommar. Jordgubbar med mjölk. Vänner på besök. Läsa en bok liggandes på en filt. Testa tältet inför semestern. Blommande kaprifol. Måla utemöbler färdigt. Skrapa ett fönster. Morgonkaffet på trappan. Katt i knät. Kvällssol genom ekarna. Kvällssol på falurött torp. Svart älskad katt spinnande kring benen. Nakna tår i gräset. Häpna åt frodig vinranka. Förena nytta med nöje med röjsågen. Njuta.

På bilden ses förberedelserna för gårdagens middag. 
Jag jobbar i två veckor till, men sommarlivet på torpet har redan börjat och jag älskar sommaren här. Mitt hem är mitt sommarparadis. Kan det bli bättre än så? 

måndag 16 juni 2014

WWKIPD 2014

Vilken härlig dag vi fick i Bältesspännarparken igår!  Det allra bästa är ju att sticka tillsammans!

Det var inbjudet till sticknick i parken klockan 13 och vi började lite innan 13 i en tapper liten skara i den gassande solen. Sen droppade det in fler och fler hela eftermiddagen!

Och strax efter två kom en STOR drös folk som hade stickat på en spårvagn fram till dess, eftersom vi hade lyckats samordna Världsstickardagen med Stickspår (Hur rolig är inte den idén, va?)

Det satt stickerskor högt...

...och lågt.

I sol och skugga. Jag kom hem alldeles stickspirerad igår, solbränd och leende. Dessutom hade jag tagit med mig två projekt som behövde knappar isydda, för det tråkigaste som finns är att sy i knappar. Nu blev det gjort, så jag kom hem med två Färdiga stickprojekt också! Hurra!

TACK alla som kom och förgyllde sticknicken med ert garn, era skratt och er inspiration!