lördag 21 februari 2015

Marin och en mössa

Många har stickat sjalen Marin av Ysolda på sistone. Jag förstår varför. Den är snygg. Den är rolig att sticka och mönstret är Så Himla Smart! Jag älskade att sitta och mysa över hur Ysolda själv måste ha blivit nöjd över hur saker bara blev... logiska och gick ihop. Den är helt vändbar och mönstret är verkligen fiffigt i sättet det sker liksom automagiskt.

Färgen på min Marin är omöjlig att fånga perfekt, men färgen är perfekt. En levande, skiftande djupröd i garnet Malabrigo Mecha - ett tjockt entrådigt ull-silke-garn som glänser och är fluffigt som ett moln samtidigt. En dröm att sticka med! Och så blev min sjal mysigt stor! Men sjalen åt mycket garn och jag fick köpa till extra... Så det blev ingen billig sjal, men det är en magisk sjal. Som tur är för min plånbok så var större delen av garnet en födelsedagspresent från mamma!
(Mamma berättade förresten om hur hon köpte garnet av fina Karin på fina Litet Nystan på Söder i Stockholm. "Det var lite märkligt att stå och prata om dig med nån jag inte kände, men som kände dig!")

Ja, jag har stickat en mössa också. I garnet jag fick över i härvan jag köpte till. Jag har använt mönstret Capucine, men stickat den helt rätstickad och lite mindre (så att garnet skulle räcka) och utan tofsar. Det blev som en hätta jag känner mig ohemult söt i.

En sjal som både kan vara en enorm fluffkrage på en vinterjacka och ett smycke att svepa runt axlarna! Den här kommer att bli välanvänd! Och så har den fått mig att sakna den svarta ulljacka jag slet ut för säkert 10 vintrar sedan... Årets jakt på den ultimata svarta, tunna vårjackan är härmed startad.

Rödluvan säger du? Tja, det smeknamnet kan jag väl ta, för jag tycker alldeles oblygt och ödmjukt att det här blev ett väldigt Lisigt och ett attans snyggt och lyxigt set.


måndag 16 februari 2015

En liten tomte

Ett litet mittemellan-projekt blev världens sötaste tomte-mössa till A. Lite stor ännu, men jisses så gulligt det blev! Garn från Limmo Design och mönstret är en improviserad mix av ett helt gäng gratismönster, då inget var preciiiiis det jag sökte.


fredag 30 januari 2015

tre färger, många garner

Jag har stickat 3 Color Cashmere Cowl i restgarner.

Jag brukar sällan sticka mönster som många andra stickar samtidigt. Det är en liten hang-up jag har med stickningen, att jag vill göra grejer som är värda alla de timmars jobb jag lägger på dem och blir så speciella som arbetet och hantverket är. Då faller en del av tjusningen för mig när många andra stickar samma sak samtidigt. Ibland är det nästan synd, för jag har gett upp mönster som jag tycker är jättefina, för att "alla andra" redan gör dem...

Men jag gillar många KAL-projekt också! Det beror ju på hur KALen görs. Ibland är det att sticka samma mönster, ibland bara peppa varann att göra klart eller sticka i ett visst garn... Och ibland gör alla helt unika projekt inom ett tema. Men när Dödergök visade det här mönstret sa jag genast "Jag vill också!" för den här cowlen passade perfekt där jag var mellan olika stora planerade projekt och dessutom mitt i en inventering av mina restgarner. Den här kragen blev verkligen stickad av stumpar!

Sen är Dödergök himlans inspirerande och på instagram blev #3colorcashmerecowl extra populär tack vare hennes fina version tror jag!

Även om jag höll mig till grått, grått och rött är det fler än tre olika garner i den. Det mörkgrå har jag skrapat ihop av tre olika kvaliteter och de ljusgrå av två, så sammanlagt är det sex olika garnkvaliteter i min krage. Jag är väldigt nöjd med att jag valde lite tjockare, tyngre garner och tajtare stickfasthet än mönstrets föreslagna fluff, för min krage är precis lagom tajt att vara både krage och luva.

Övre kanten skulle vara åtta varv resår, men garnet tog slut så det blev bara fyra... Så tyvärr räckte inte blockningen. Kanten rullar sig.

Det röda garnet tog slut när jag hade fem varv spets kvar att sticka... så det blev en tvåfärgad spets-rand.

Det största mörkgrå fältet skulle egentligen ha varit bredare, men gissa vad som hände? Jo, garnet tog slut, så det blev så här stort.

Men lika glad för det är jag...

...för det här mönstret gick verkligen att leka med. Nu har jag sett en himla många varianter på den och alla är fina! Och jag gillar min, trots alla oplanerade modifikationer. Och hurra för att alla fina små stumpar kom till användning! Grått och rött är en favoritkombination helt klart!

Så vilka garner använde jag egentligen? Nerifrån och upp är det Onion Organic Wool&Nettles i mörkgrå, sen handfärgat ljusgrå från YarnYard. Det röda tror jag är Colinette Jitterbug. Det breda mörkgrå fältet är Schoppelwolle Cashmere Queen och det ljusgrå i spetsfältet är Easyknits Cherish. De mörkgrå ränderna längst upp är i ett ullgarn jag inte har en aning om varifrån det kommer eller vilket märke det är... Så länge har den stumpen legat i restgarnskorgen.

Apropå restgarner har jag nu äntligen fått ihop till mitt paket i Stickameras Restgarnsbyte och jag hoppas min mottagare blir nöjd... Jag postar det i helgen! (Om vi kommer ut! Vi är alldeles insnöade i vårt skogstorp!) 

tisdag 20 januari 2015

#Filten

Den. Är. Färdig.
(Och jag är inte helt nöjd med bilderna. Men jag är nöjd med Filten!)
Jag planerade det här projektet i nästan ett år innan det kom igång och nu är det nästan det enda jag stickat på sedan början av november. Första veckan med det här projektet tog ett varv ca 40 minuter. På slutet tog ett likadant varv ungefär en kvart. Jag vågar nog påstå att jag fick lite flyt...

Nej Q. Den är inte till dig.

Nej Grimm. Den är verkligen inte till dig. Särskilt inte efter att du visat vad du kan göra med handstickade sockar.

Ja, den kan vara lite för virkade figurer. Okej då.

Men mest är den förstås till Alve.

Jag inser att jag nästan bara fotograferat den lila sidan, men den är liksom framsidan för mig.

Filten är alltså stickad med dubbelstickning i DK-garn och den är kanske mer ett täcke än en filt. Stunsigt tjock och mysig. Garnet är Deeply Wicked DK från Easyknits. Det vita är ofärgat och det lila kallas "Rajesh". Mönstret på filten var från början ett vantmönster i Twist Collective som heter Perianth. Sen gjorde Pinneguri en filt med mönstret på och om man köper vantmönstret får man nu tillgång till det förstorade diagrammet också. Rapporten är 52 maskor bred och 64 varv hög.

Idag var filten på premiärpromenad i snövirvlande väder. Och Alve är klädd även i annat hemstickat förstås. Och så ligger han på en fårfäll. Det här barnet ska läras älska ull!

Jag räknade och gjorde provlapp och testade upplägg, avmaskningar och kanter för att få till filten i dubbelstickning precis som jag ville ha den. Min filt är till slut 162 maskor bred på var sida med en enfärgad kant som är 5 maskor bred. Jag startade och avslutade  med 5 enfärgade varv.

Kanterna bör få ett eget kapitel: Jag lade upp 162 maskor med tillfällig uppläggning, stickade tre varv slätstickning i ena färgen, sedan tre i den andra färgen. Sedan vek jag det lilla stycket på mitten och plockade upp min uppläggning som de aviga i dubbelstickningen. Då blir det ingen kant utan tyget liksom viker sig runt kanten. När det var dags att maska av tänkte jag ett varv extra, för jag ville inte sy ihop  kanten utan jag ville att mötet mellan färgerna skulle bli som i uppläggningen. Så sista varvet så plockade jag av de räta på en ny sticka och stickade de aviga. Sedan sydde jag ihop de räta med de aviga med kitchener stitch och de sydda maskorna blev då det sista varvet på ena sidan så att säga. Bra blev det i alla fall.

I sidorna lyfte jag sista paret maskor för att få en fin kant. Så här: Lyft varvets sista räta med garnerna bakom arbetet. Lyft fram mönsterfärgen över bottenfärgen att ligga framför arbetet och lyft sedan den sista aviga. Vänd. Nu sticker garnerna ut på varsin sida mellan första och andra maskan. Sticka den första räta i bakre maskbågen och fortsätt sedan med dubbelstickningen som vanligt.

Den vita sidan är också himla fin. Kanske tar jag fler bilder på den... en annan dag.

Nej Q. Den är inte till dig! 

lördag 10 januari 2015

Han är här.

Alve.

Han heter Alve. Vår son. Mitt barn.
Det är helt otroligt och ofattbart att kunna skriva så. Vi har längtat länge. Och nu är han här. Undrar om kroppen någonsin kommer ikapp den känslan så att den verkligen landar?

Beräknad till den första januari, så kom han den första januari. En Bomble kommer på utsatt tid? I alla fall den här. Vi lever i bebisbubblan och försöker hitta rutiner och system för sysslorna i torpet nu när vi är tre. Det är lugna dagar och tur är det, för jag har en del ork att försöka ta igen.

Amma. Byta blöja. Jollra lite. Stirra ner i det lilla sovande ansiktet och försöka förstå att han är på riktigt. Amma. Byta blöja. Jollra lite. Stirra ner i det lilla sovande ansiktet och försöka förstå att han är på riktigt. Amma. Byta blöja. Jollra lite. Stirra ner i det lilla sovande ansiktet och försöka förstå att han är på riktigt. Ungefär så ser mina dagar ut.

Djuren har accepterat hans ankomst och är fantastiskt gulligt försiktiga med honom. Det känns väldigt tryggt. Den lilla torp-flocken känns harmonisk.

Och att se Tobbe med Alve i famnen kanske är det allra häftigaste av allt. Känslorna blir liksom ännu större av att se dem speglade i Tobbes ansikte. Och orden som har blivit våra - Vårt barn, pappa, mamma, familj - liksom kittlar i munnen varje gång vi använder dem. Jag är upp över öronen nyförälskad i min man samtidigt som jag har mer ny kärlek i kroppen än någonsin förut. Det får inte alltid plats och hormoner, känslor och tårar svämmar över ganska ofta.

Det är verkligen enormt stora känslor åt alla håll och egentligen finns så många ord som behöver skrivas för att jag ska minnas och ta vara på den här första tiden. Men de flesta av de orden skriver jag med en penna i en bok i stället för i bloggen...

Älskade, efterlängtade Alve. Välkommen. 

måndag 29 december 2014

Evert flyttar

Det här gör ont, men vi har fått problem på torpet. Vår lilla katt-klan har problem.

När Evert flyttade in trodde vi han var en röd hona. Det är han inte. Han är en stöddig och galet gosig kille.

Det funkade länge bra med Larsson (hane) och Quisling (hermafrodit). De två hanarna gjorde upp om utomhusreviret så att hemkäre Evert alltid fanns i trädgården och vandraren Larsson slog en cirkel runtom ägorna. Larsson kom hem med jämna mellanrum och Evert och Q var alltid här.

Evert är, som bekant för er som har träffat honom, katten som kräver uppmärksamhet, gosar med allt och alla och helst vill vara i händelsernas centrum.

I somras flyttade Larsson, delvis i protest mot en alltmer ansträngd relation med "brorsan" Evert, hem till en "granne" (en dryg km över skogen härifrån). Hon vill inte ha honom där, men har betett sig minst sagt klantigt kring det hela och bl a matat honom, så han går dit direkt när han får chansen. Grannen klagar på oss för detta, men lockar Larsson med godis samtidigt. Jag har hämtat honom där ett otal ggr och vid nästa besök kommer det att bli regelrätt bråk mellan mig och tanten som inte förstår den skada hon gör. (Det finns fler delar i hur hon betett sig illa, men det är inte en grannfejd det här ska handla om.)

Larsson och Q funkar ihop. Ingen konkurrens på samma sätt där alls. Eller tja... Lite tjafs om att Larsson är fåfäng och inte vill dela låda ens med sin syster, men det har vi löst förr...

Evert och Larsson kan dock inte vara inne tillsammans några längre stunder. Och nu är Evert så svartsjuk och i behov av uppmärksamhet att han skriker konstant efter att få komma in, samtidigt som jag försöker rädda vår relation med Larsson och håller honom hemma. Evert har redan innan av ren svartsjuka hoppat upp i famnen på folk med klorna först om de inte svarat fort nog på hans inviter och nu litar jag inte på honom längre när det är en bebis på gång...

Kort sagt: Vi har inte möjlighet att vara världens bästa hem åt Evert i vår flock längre.

Jag älskar vårt Evert-lejon och att skriva det här gör ont långt ner i maggropen, men det gör ondare att stänga Evert ute från torpet så mycket som jag måste just nu, när han inget hellre vill än komma in i värmen. Så idag flyttar Evert hem till en ny flock.

Efter lite efterlysning via Facebook tror vi att vi hittat bästa familjen och flocken åt vårt röda lejon. Lättnaden är stor för att han får fortsätta ha det himla bra, men det är klart att det känns alldeles förfärligt - också. Jag tänker allt hälsa på honom när jag kan, för hjärtat släpper inte Evert. Där kommer han alltid att bo.

söndag 21 december 2014

julförberedelser

Adventsljusen har lyst en stund. Det blir jul i år också. En liten jul.

Det blir inte så mycket julpysslat, men jag vill ha lite undanplockat, lite fint dukat och lite traditioner omkring mig, även om skalan på årets julfirande blir väldigt litet, men lagom.

Idag har Tobbe i alla fall fällt årets gran och jag får börja vår julafton med att klä granen, precis som det ska vara.

Och jag samlar krafter för nästa ryck idag. Har blivit av med en del återvinning och nu ska jag plocka och feja lite medan Tobbe såpar golvet på nedervåningen.

God jul!