onsdag 15 april 2015

hantverksbyte

Instagram har blivit en väldigt fantastisk värld. Det är inte bara att dela bilder med varandra utan det är en värld som fått en sorts egen sociala-medier-kultur och bland det mest fantastiska är i mitt tycke hur det har blivit ett forum där olika hantverkare hittar varandra. Jag ser keramiker diskutera glaseringar och hittar nya keramiker att följa och imponeras av... allt för att jag en gång följde en hashtag och klickade hjärta på en kopp (och började följa dess skapare). Idag följer jag, förutom alla stickvänner, ett litet gäng keramiker, några som syr (då främst i retro- eller återanvända tyger), tecknare och konstnärer som i mitt instagramflöde inspirerar och imponerar på mig dagligen!

I detta medium av bilder har också fenomenet med hantverksbyten etablerat sig på nåt vis och det är ju så fint! Du får min tid, kunskap, stil och skapelse... så får du min. Inga pengar. Bara skaparglädje. Jag har länge tittat på och sett andra byta koftor mot väskor och serviser, utan att våga fråga om jag får vara med. Varför? Jag har varit rädd att lova bort nåt stort projekt med deadline och sen råka göra någon besviken eller låta någon vänta för länge...

Men nu har jag hantverksbytat! Och jag kommer att göra det igen! Men jag vågade inte lova koftor... Det bidde en mössa från mig. Det var jätteroligt att knåpa något extra noga och fint för att göra en hantverksidol glad, för min byteskompis är någon som blivit lite instaidol. Inte bara pga hennes fina saker, utan för tänket bakom!

Tigerbabylove kallar hon sig (men heter egentligen ett alldeles vanligt namn på J). Hon är en av hjärnorna bakom ekobabyeko-påsen, som är en fenomenal idé som förverkligas säsong efter säsong numera. Och hon syr fantastiska skapelser i återbrukat tyg. Jag har länge varit smygförälskad i de goserävar och kaniner som hon syr och till slut vågade jag fråga...

"Finns det något jag kan sticka åt dig, som skulle få dig att vilja sy en räv till mig? Och går det att önska sig räven i svartvitt för att det ska symbolisera vår hund Grimm?"


Och hon sa ja!

Hon svarade med en bild på tre olika stickprojekt hon önskade sig, varav det ena var en mössa som var så fin, så fin och precis den sorts stickning jag själv tycker jag är ganska bra på; Ett finurligt och fint strukturmönster som var beroende av ett fint garn i fin färg i DK-tjocklek. Ett projekt lagom stort att lova bort och precis ett sånt projekt jag just då kände för att göra och som jag redan hade garn till! Jag lade upp samma kväll...

Mer om mössan längre ner, för jag vill visa den svartvita Grimm-räven som låg i brevlådan igår!

Kolla! Kärlek! Uppsynen i det lilla ansiktet! Hängselbyxor i äppeltyg! Och den lilla koftan!
TACK J den är perfekt!

Och den är redan godkänd av mottagaren.


Mössmönstret jag stickade hade jag inte sett förr och jag är så glad att jag hittade det på ett så här roligt vis. Beeswax hat heter det och blev så här fint:

Garnet är Easyknits Deeply Wicked DK som jag hade kvar från ett annat projekt och mönstret var både roligt och vackert och snabbstickat.


Hantverksbyte alltså... Vilken alldeles synnerligen fenomenal grej.

Näst högsta berget

"Glittertind är Norges näst högsta berg, beläget i Jotunheimen i Loms kommun i Oppland fylke." - Wikipedia

"Glittertind är ett barnkoftmönster designat av Dödergök. Ett norskinspirerat mästerverk som är vansinnigt roligt att sticka!" - Visalisa

Jag har stickat Glittertind


Den har varit klar ett tag, men så gav jag mig på det där att sy i band i den och nål och tråd känns alltid så avigt i mina händer att det tog lite tid. Mest tid tog det att övertyga mig själv om att det skulle bli bra med de fina banden (Köpta hos Magasin Duett, men jag är rädd att jag fick tag på sista snutten av just det här...). När jag väl sydde tog det två kvällar och det blev... helt okej. Även om jag egentligen borde ha sytt med grön tråd i ena bandkanten och blå i den andra. Nåväl.
Koftan är Jättefin! Den är alldeles för stor för Alve ännu, men till hösten kommer den att vara perfekt!

Och små, grå pärlemorknappar isydda med röd tråd blev pricken över i om jag får säga det själv.

fredag 10 april 2015

Ett par kunskapstips!

Oj vart tog jag vägen? Oj vad dagarna går! Jag är lite försvunnen i föräldraledighet och annat att göra... Men stickar gör jag förstås. Dels lite saker jag längtat efter att sticka och så en massa små teknik-provlappar och test-mojänger som vanligt... När bebis tillåter.

Nyss fick jag ett meddelande där det stod så här:

"Hej!
Jag vile bara skriva till dig och tacka!!  Jag hittade ett filmklipp med dig där du i nyhetsmorgon visade att alla kan sticka en trekantssjal. Jag blev alldeles såld och knåpar i detta nu ihop min första sjal tack vare dig! Tidigare har jag stickat rutor, det var min nivå och de var inte fina men oj vad biten jag blev nu. Du var så pedagogisk och fick mig verkligen att vilja prova, så tack! "

(Här är klippet från TV4)

Så det tänker jag leva på ett tag framöver! Att VÅGA och att våga misslyckas för att lära sig mer är mina bästa tips inom stickningen. Därför vill jag också tipsa om två saker som handlar om stickning och kunskap:

Först ut Claras bloginlägg om att stickning inte handlar så mycket om talang, utan om kunskap och tragglande testande. 

Här ligger jag efter, då så många stickat hela sina liv (Det har inte jag!)... Så jag försöker komma ikapp så gott jag kan med att läsa och prova, misslyckas tills jag lyckas och att ge mig attan på att det ska bli som jag vill. Och att vara hungrig efter att lära mig mer.

För det andra vill jag tipsa er som missat den om den nya podden Nördic Knitting där Helene Wallin och Johanne Ländin delar med sig av stickkunskap! 

Jag återkommer snart med vad jag stickat på sistone... 

lördag 21 februari 2015

Marin och en mössa

Många har stickat sjalen Marin av Ysolda på sistone. Jag förstår varför. Den är snygg. Den är rolig att sticka och mönstret är Så Himla Smart! Jag älskade att sitta och mysa över hur Ysolda själv måste ha blivit nöjd över hur saker bara blev... logiska och gick ihop. Den är helt vändbar och mönstret är verkligen fiffigt i sättet det sker liksom automagiskt.

Färgen på min Marin är omöjlig att fånga perfekt, men färgen är perfekt. En levande, skiftande djupröd i garnet Malabrigo Mecha - ett tjockt entrådigt ull-silke-garn som glänser och är fluffigt som ett moln samtidigt. En dröm att sticka med! Och så blev min sjal mysigt stor! Men sjalen åt mycket garn och jag fick köpa till extra... Så det blev ingen billig sjal, men det är en magisk sjal. Som tur är för min plånbok så var större delen av garnet en födelsedagspresent från mamma!
(Mamma berättade förresten om hur hon köpte garnet av fina Karin på fina Litet Nystan på Söder i Stockholm. "Det var lite märkligt att stå och prata om dig med nån jag inte kände, men som kände dig!")

Ja, jag har stickat en mössa också. I garnet jag fick över i härvan jag köpte till. Jag har använt mönstret Capucine, men stickat den helt rätstickad och lite mindre (så att garnet skulle räcka) och utan tofsar. Det blev som en hätta jag känner mig ohemult söt i.

En sjal som både kan vara en enorm fluffkrage på en vinterjacka och ett smycke att svepa runt axlarna! Den här kommer att bli välanvänd! Och så har den fått mig att sakna den svarta ulljacka jag slet ut för säkert 10 vintrar sedan... Årets jakt på den ultimata svarta, tunna vårjackan är härmed startad.

Rödluvan säger du? Tja, det smeknamnet kan jag väl ta, för jag tycker alldeles oblygt och ödmjukt att det här blev ett väldigt Lisigt och ett attans snyggt och lyxigt set.


måndag 16 februari 2015

En liten tomte

Ett litet mittemellan-projekt blev världens sötaste tomte-mössa till A. Lite stor ännu, men jisses så gulligt det blev! Garn från Limmo Design och mönstret är en improviserad mix av ett helt gäng gratismönster, då inget var preciiiiis det jag sökte.


fredag 30 januari 2015

tre färger, många garner

Jag har stickat 3 Color Cashmere Cowl i restgarner.

Jag brukar sällan sticka mönster som många andra stickar samtidigt. Det är en liten hang-up jag har med stickningen, att jag vill göra grejer som är värda alla de timmars jobb jag lägger på dem och blir så speciella som arbetet och hantverket är. Då faller en del av tjusningen för mig när många andra stickar samma sak samtidigt. Ibland är det nästan synd, för jag har gett upp mönster som jag tycker är jättefina, för att "alla andra" redan gör dem...

Men jag gillar många KAL-projekt också! Det beror ju på hur KALen görs. Ibland är det att sticka samma mönster, ibland bara peppa varann att göra klart eller sticka i ett visst garn... Och ibland gör alla helt unika projekt inom ett tema. Men när Dödergök visade det här mönstret sa jag genast "Jag vill också!" för den här cowlen passade perfekt där jag var mellan olika stora planerade projekt och dessutom mitt i en inventering av mina restgarner. Den här kragen blev verkligen stickad av stumpar!

Sen är Dödergök himlans inspirerande och på instagram blev #3colorcashmerecowl extra populär tack vare hennes fina version tror jag!

Även om jag höll mig till grått, grått och rött är det fler än tre olika garner i den. Det mörkgrå har jag skrapat ihop av tre olika kvaliteter och de ljusgrå av två, så sammanlagt är det sex olika garnkvaliteter i min krage. Jag är väldigt nöjd med att jag valde lite tjockare, tyngre garner och tajtare stickfasthet än mönstrets föreslagna fluff, för min krage är precis lagom tajt att vara både krage och luva.

Övre kanten skulle vara åtta varv resår, men garnet tog slut så det blev bara fyra... Så tyvärr räckte inte blockningen. Kanten rullar sig.

Det röda garnet tog slut när jag hade fem varv spets kvar att sticka... så det blev en tvåfärgad spets-rand.

Det största mörkgrå fältet skulle egentligen ha varit bredare, men gissa vad som hände? Jo, garnet tog slut, så det blev så här stort.

Men lika glad för det är jag...

...för det här mönstret gick verkligen att leka med. Nu har jag sett en himla många varianter på den och alla är fina! Och jag gillar min, trots alla oplanerade modifikationer. Och hurra för att alla fina små stumpar kom till användning! Grått och rött är en favoritkombination helt klart!

Så vilka garner använde jag egentligen? Nerifrån och upp är det Onion Organic Wool&Nettles i mörkgrå, sen handfärgat ljusgrå från YarnYard. Det röda tror jag är Colinette Jitterbug. Det breda mörkgrå fältet är Schoppelwolle Cashmere Queen och det ljusgrå i spetsfältet är Easyknits Cherish. De mörkgrå ränderna längst upp är i ett ullgarn jag inte har en aning om varifrån det kommer eller vilket märke det är... Så länge har den stumpen legat i restgarnskorgen.

Apropå restgarner har jag nu äntligen fått ihop till mitt paket i Stickameras Restgarnsbyte och jag hoppas min mottagare blir nöjd... Jag postar det i helgen! (Om vi kommer ut! Vi är alldeles insnöade i vårt skogstorp!) 

tisdag 20 januari 2015

#Filten

Den. Är. Färdig.
(Och jag är inte helt nöjd med bilderna. Men jag är nöjd med Filten!)
Jag planerade det här projektet i nästan ett år innan det kom igång och nu är det nästan det enda jag stickat på sedan början av november. Första veckan med det här projektet tog ett varv ca 40 minuter. På slutet tog ett likadant varv ungefär en kvart. Jag vågar nog påstå att jag fick lite flyt...

Nej Q. Den är inte till dig.

Nej Grimm. Den är verkligen inte till dig. Särskilt inte efter att du visat vad du kan göra med handstickade sockar.

Ja, den kan vara lite för virkade figurer. Okej då.

Men mest är den förstås till Alve.

Jag inser att jag nästan bara fotograferat den lila sidan, men den är liksom framsidan för mig.

Filten är alltså stickad med dubbelstickning i DK-garn och den är kanske mer ett täcke än en filt. Stunsigt tjock och mysig. Garnet är Deeply Wicked DK från Easyknits. Det vita är ofärgat och det lila kallas "Rajesh". Mönstret på filten var från början ett vantmönster i Twist Collective som heter Perianth. Sen gjorde Pinneguri en filt med mönstret på och om man köper vantmönstret får man nu tillgång till det förstorade diagrammet också. Rapporten är 52 maskor bred och 64 varv hög.

Idag var filten på premiärpromenad i snövirvlande väder. Och Alve är klädd även i annat hemstickat förstås. Och så ligger han på en fårfäll. Det här barnet ska läras älska ull!

Jag räknade och gjorde provlapp och testade upplägg, avmaskningar och kanter för att få till filten i dubbelstickning precis som jag ville ha den. Min filt är till slut 162 maskor bred på var sida med en enfärgad kant som är 5 maskor bred. Jag startade och avslutade  med 5 enfärgade varv.

Kanterna bör få ett eget kapitel: Jag lade upp 162 maskor med tillfällig uppläggning, stickade tre varv slätstickning i ena färgen, sedan tre i den andra färgen. Sedan vek jag det lilla stycket på mitten och plockade upp min uppläggning som de aviga i dubbelstickningen. Då blir det ingen kant utan tyget liksom viker sig runt kanten. När det var dags att maska av tänkte jag ett varv extra, för jag ville inte sy ihop  kanten utan jag ville att mötet mellan färgerna skulle bli som i uppläggningen. Så sista varvet så plockade jag av de räta på en ny sticka och stickade de aviga. Sedan sydde jag ihop de räta med de aviga med kitchener stitch och de sydda maskorna blev då det sista varvet på ena sidan så att säga. Bra blev det i alla fall.

I sidorna lyfte jag sista paret maskor för att få en fin kant. Så här: Lyft varvets sista räta med garnerna bakom arbetet. Lyft fram mönsterfärgen över bottenfärgen att ligga framför arbetet och lyft sedan den sista aviga. Vänd. Nu sticker garnerna ut på varsin sida mellan första och andra maskan. Sticka den första räta i bakre maskbågen och fortsätt sedan med dubbelstickningen som vanligt.

Den vita sidan är också himla fin. Kanske tar jag fler bilder på den... en annan dag.

Nej Q. Den är inte till dig! 

lördag 10 januari 2015

Han är här.

Alve.

Han heter Alve. Vår son. Mitt barn.
Det är helt otroligt och ofattbart att kunna skriva så. Vi har längtat länge. Och nu är han här. Undrar om kroppen någonsin kommer ikapp den känslan så att den verkligen landar?

Beräknad till den första januari, så kom han den första januari. En Bomble kommer på utsatt tid? I alla fall den här. Vi lever i bebisbubblan och försöker hitta rutiner och system för sysslorna i torpet nu när vi är tre. Det är lugna dagar och tur är det, för jag har en del ork att försöka ta igen.

Amma. Byta blöja. Jollra lite. Stirra ner i det lilla sovande ansiktet och försöka förstå att han är på riktigt. Amma. Byta blöja. Jollra lite. Stirra ner i det lilla sovande ansiktet och försöka förstå att han är på riktigt. Amma. Byta blöja. Jollra lite. Stirra ner i det lilla sovande ansiktet och försöka förstå att han är på riktigt. Ungefär så ser mina dagar ut.

Djuren har accepterat hans ankomst och är fantastiskt gulligt försiktiga med honom. Det känns väldigt tryggt. Den lilla torp-flocken känns harmonisk.

Och att se Tobbe med Alve i famnen kanske är det allra häftigaste av allt. Känslorna blir liksom ännu större av att se dem speglade i Tobbes ansikte. Och orden som har blivit våra - Vårt barn, pappa, mamma, familj - liksom kittlar i munnen varje gång vi använder dem. Jag är upp över öronen nyförälskad i min man samtidigt som jag har mer ny kärlek i kroppen än någonsin förut. Det får inte alltid plats och hormoner, känslor och tårar svämmar över ganska ofta.

Det är verkligen enormt stora känslor åt alla håll och egentligen finns så många ord som behöver skrivas för att jag ska minnas och ta vara på den här första tiden. Men de flesta av de orden skriver jag med en penna i en bok i stället för i bloggen...

Älskade, efterlängtade Alve. Välkommen.