tisdag 18 augusti 2015

Asta

Jag fick Kate Davies bok Yokes av Tobbe i julklapp. Han kan min man. Jag visste genast att jag ville göra en Àsta Sòllilja. Men i annan färgställning.

Nu är hon klar. 
Kate skriver så bra om hur hon tänker i sin design. Hennes färgsättning i det här mönstret går från mörkblå till gul medan min vandrar från grå till rosa. Jag tog till mig hennes ord om hur och varför hennes färger är valda som de är och i vilken ordning, men anpassade till mig i min miljö i mitt röda torp och till min garderob och kroppsform... Då blev det så här. Grått, vitt, rött. I Lettlopi som jag köpt från Islina
Sen inser jag att jag tänkt liknande om min garderob förr... och det har blivit en del grått, vitt, rött. Kanske borde jag tänka nåt annat snart? Mer grönt igen? Kanske en annan gång, för nu är jag glad att min Asta blev alldeles precis så här. 

onsdag 17 juni 2015

Jag försvann

Hej bloggen!

Det var länge sen. Det har hänt massor, men inte så mycket jag velat skriva om...

Bloggen är som vanligt "alltid personlig, men aldrig privat", så jag nöjer mig med att jag lagt energi på att orka vara i nuet med bebis och njuta av det och inte på så mycket annat. För en massa som hänt i andra delar av livet har tagit mycket negativ energi på sistone, i form av grubbel och sorg.

Ibland har skogstomten tittat ut ur sitt torp och konstaterat att världen står kvar och att jag nog längtar ut i den ibland, så jag och bebis åker på lite äventyr ibland. Om så bara för att promenera i en park, eller som i måndags, för att träffa en massa bärsjals-nördar och lära mig mer om det.

(På bärsjalsträff där vi fick hjälp att knyta bättre på ryggen)
Vi bär bebis i sjal och älskar det och det är verkligen en ny nörd-sfär, där sticktanten kan slänga sig med ord som stash och merino-blandning utan att känna sig helt vilse. Men trots att jag känner mig trygg och säker på de knyt vi använder mest har det blivit en mysig lekstund med bebis att varje dag öva lite på nya saker... Jag skriver nog ett eget inlägg om bärande en annan dag.

Sen har jag gjort ett hantverksbyte till - och vilket byte!

Ljuvliga keramikern Åsa Olofsson gjorde goblin-fika-monster-muggar till oss mot att jag stickade en 3 Color Cashemere Cowl till henne! Det kändes som ett så lyxigt byte att jag såg till att hon faktiskt fick kashmir-garn i sin krage och nu dricker jag kaffe ur en mugg som gör mig glad varje dag.

(Bild lånad från Åsas instagram-flöde
Hantverksbyten är fantastiskt vill jag säga igen! (Vi kanske har ett byte till på gång... Hurra! Och det med ett projekt jag ser fram emot att sticka!)

I övrig stickning har det inte hänt så stora saker, men några små. Jag håller på med en present till en liten till en vän som såg världens ljus för en månad sen och så har jag stickat en Loki till Alve.

Den är jag väldigt nöjd med, men jag borde ha läst kommentarer om mönstret, för den är LITEN i storlekarna och ändå räcker inte garnmängden de föreslår. Hm, så koftan är fin men mindre än jag tänkt. Ganska precis lika stor som Glittertind, så till hösten bor Alve i två lika stora koftor tydligen.
Garnet i Loki är Sandnes Smart (Grått och vitt) och Cascade 220 Heathers i färgen Pumpkin Spice. Mysiga garner att sticka med, men när jag fuktade plagget måste jag få säga att Sandnes Smart fällde ludd nått förfärligt. Mina händer såg ut som om det vore fullmåne och jag höll på att förvandlas när jag stod och nålade upp den... Men den torkade och blev jättefin. Knapparna har jag köpt via nån butik på Etsy för länge sedan och de passar perfekt tycker jag. Bandet köpte jag ur en textilsamling som såldes på loppis (!) när Nääs hade REKO-festival för några helger sedan. Hade jag kunnat köpa hela samlingen band som damen hade till salu, så hade jag nog gjort det, men jag fick med mig ganska många meter godbitar hem ändå.

I övrigt har sommaren börjat och jag varvar föräldraledighet med att sitta och skriva på en artikel för jobbet under juni. Det funkar bra att jobba hemifrån och låta Tobbe vara hemma med Alve vissa dagar. Torpträdgården blommar utan att jag haft tid att riktigt få i ordning det jag hade velat odla i år, men jag kan gå ut och fukta tårna i gräsdaggen och njuta av den ändå. Min Klematis som hade en blomma i fjol har fullkomligt exploderat i skönhet och igår stod jag och tittade på den - länge. Det var en meditativ stund.

I morse levererades gräskarparna vi köpt till dammen, så nu simmar de runt där och förhoppningsvis betar de rent lite så dammen håller sig fin. Och så gör vi om i farstun. "Högen med saker" ska bli lite mer av ett försök till ordnat kaos åtminstone. Och med ljusgrå väggar i stället för jultomte-röda.


Vår plats på jorden är kaotisk men fin och vi gör den lite finare och lite mer vår en bit i taget. 

Så jag ordnar och donar lite omkring mig och tar mig an livet lite i taget på det vis jag orkar med just nu. På det stora hela så har jag mycket att vara glad åt och jag försöker stanna upp i den tanken och njuta här och nu.

tisdag 12 maj 2015

Pricken

Det är inte många som vet, men det bor faktiskt tre hundar på torpet. Pricken fick jag i BB-present för drygt 36 år sedan. 
Han var i perfekt skick i nästan 36 år. Sen träffade han Grimm...

I höstas hittade jag Pricken enögd och med uppsliten nos. Jag grät. Grimm skämdes, men skam lagade inte Pricken. Det gjorde Tobbe. Nyss. Eller ja, Pricken har i alla fall fått en ny nos i svart läder. Plastögat har vi inte lyckats ersätta, så han är enögd nu. Kanske får han en piratlapp eller så...

Fina gamla Pricken får hänga med flocken lite nu, så länge Grimm hålls under uppsikt! 

söndag 26 april 2015

koftan är klar

Koftan jag startade i samband med Dödergöks och Stickameras Koft-KAL är färdig. Jag är nöjd. Den ser ut som på skissen och den passar.


Jag har lekt ganska mycket med passformsgrejer på den här och jag är stolt över en hel del detaljfix. Intarsia för att göra övre halvan av ryggen mörk. Intagningar fram, under armen och på ett sätt så att bysten får plats men att framstyckena fortfarande ser raka ut. Intagningar bak i kanten på det mörka, så att det mörka fältet framhäver midjan genom att peka på den... Och så en resår indragning precis i svanken.


Fickan är väl lite strutigare än vad jag först tänkte, men den funkar och är rolig.

Det tog några försök att få de korta varven lagom många för formen, men när jag blockade den här versionen såg det ut så här:

Sen har jag prytt den med mina finaste keramikknappar och jag har sytt i en dragkedja! Det här blev verkligen jättebra om jag får säga det själv.

Den här koftan kommer att bli mycket välanvänd!

Jag har skrivit mer om planerandet, garnval etcetera till den här koftan här, här och här.

onsdag 15 april 2015

hantverksbyte

Instagram har blivit en väldigt fantastisk värld. Det är inte bara att dela bilder med varandra utan det är en värld som fått en sorts egen sociala-medier-kultur och bland det mest fantastiska är i mitt tycke hur det har blivit ett forum där olika hantverkare hittar varandra. Jag ser keramiker diskutera glaseringar och hittar nya keramiker att följa och imponeras av... allt för att jag en gång följde en hashtag och klickade hjärta på en kopp (och började följa dess skapare). Idag följer jag, förutom alla stickvänner, ett litet gäng keramiker, några som syr (då främst i retro- eller återanvända tyger), tecknare och konstnärer som i mitt instagramflöde inspirerar och imponerar på mig dagligen!

I detta medium av bilder har också fenomenet med hantverksbyten etablerat sig på nåt vis och det är ju så fint! Du får min tid, kunskap, stil och skapelse... så får du min. Inga pengar. Bara skaparglädje. Jag har länge tittat på och sett andra byta koftor mot väskor och serviser, utan att våga fråga om jag får vara med. Varför? Jag har varit rädd att lova bort nåt stort projekt med deadline och sen råka göra någon besviken eller låta någon vänta för länge...

Men nu har jag hantverksbytat! Och jag kommer att göra det igen! Men jag vågade inte lova koftor... Det bidde en mössa från mig. Det var jätteroligt att knåpa något extra noga och fint för att göra en hantverksidol glad, för min byteskompis är någon som blivit lite instaidol. Inte bara pga hennes fina saker, utan för tänket bakom!

Tigerbabylove kallar hon sig (men heter egentligen ett alldeles vanligt namn på J). Hon är en av hjärnorna bakom ekobabyeko-påsen, som är en fenomenal idé som förverkligas säsong efter säsong numera. Och hon syr fantastiska skapelser i återbrukat tyg. Jag har länge varit smygförälskad i de goserävar och kaniner som hon syr och till slut vågade jag fråga...

"Finns det något jag kan sticka åt dig, som skulle få dig att vilja sy en räv till mig? Och går det att önska sig räven i svartvitt för att det ska symbolisera vår hund Grimm?"


Och hon sa ja!

Hon svarade med en bild på tre olika stickprojekt hon önskade sig, varav det ena var en mössa som var så fin, så fin och precis den sorts stickning jag själv tycker jag är ganska bra på; Ett finurligt och fint strukturmönster som var beroende av ett fint garn i fin färg i DK-tjocklek. Ett projekt lagom stort att lova bort och precis ett sånt projekt jag just då kände för att göra och som jag redan hade garn till! Jag lade upp samma kväll...

Mer om mössan längre ner, för jag vill visa den svartvita Grimm-räven som låg i brevlådan igår!

Kolla! Kärlek! Uppsynen i det lilla ansiktet! Hängselbyxor i äppeltyg! Och den lilla koftan!
TACK J den är perfekt!

Och den är redan godkänd av mottagaren.


Mössmönstret jag stickade hade jag inte sett förr och jag är så glad att jag hittade det på ett så här roligt vis. Beeswax hat heter det och blev så här fint:

Garnet är Easyknits Deeply Wicked DK som jag hade kvar från ett annat projekt och mönstret var både roligt och vackert och snabbstickat.


Hantverksbyte alltså... Vilken alldeles synnerligen fenomenal grej.

Näst högsta berget

"Glittertind är Norges näst högsta berg, beläget i Jotunheimen i Loms kommun i Oppland fylke." - Wikipedia

"Glittertind är ett barnkoftmönster designat av Dödergök. Ett norskinspirerat mästerverk som är vansinnigt roligt att sticka!" - Visalisa

Jag har stickat Glittertind


Den har varit klar ett tag, men så gav jag mig på det där att sy i band i den och nål och tråd känns alltid så avigt i mina händer att det tog lite tid. Mest tid tog det att övertyga mig själv om att det skulle bli bra med de fina banden (Köpta hos Magasin Duett, men jag är rädd att jag fick tag på sista snutten av just det här...). När jag väl sydde tog det två kvällar och det blev... helt okej. Även om jag egentligen borde ha sytt med grön tråd i ena bandkanten och blå i den andra. Nåväl.
Koftan är Jättefin! Den är alldeles för stor för Alve ännu, men till hösten kommer den att vara perfekt!

Och små, grå pärlemorknappar isydda med röd tråd blev pricken över i om jag får säga det själv.

fredag 10 april 2015

Ett par kunskapstips!

Oj vart tog jag vägen? Oj vad dagarna går! Jag är lite försvunnen i föräldraledighet och annat att göra... Men stickar gör jag förstås. Dels lite saker jag längtat efter att sticka och så en massa små teknik-provlappar och test-mojänger som vanligt... När bebis tillåter.

Nyss fick jag ett meddelande där det stod så här:

"Hej!
Jag vile bara skriva till dig och tacka!!  Jag hittade ett filmklipp med dig där du i nyhetsmorgon visade att alla kan sticka en trekantssjal. Jag blev alldeles såld och knåpar i detta nu ihop min första sjal tack vare dig! Tidigare har jag stickat rutor, det var min nivå och de var inte fina men oj vad biten jag blev nu. Du var så pedagogisk och fick mig verkligen att vilja prova, så tack! "

(Här är klippet från TV4)

Så det tänker jag leva på ett tag framöver! Att VÅGA och att våga misslyckas för att lära sig mer är mina bästa tips inom stickningen. Därför vill jag också tipsa om två saker som handlar om stickning och kunskap:

Först ut Claras bloginlägg om att stickning inte handlar så mycket om talang, utan om kunskap och tragglande testande. 

Här ligger jag efter, då så många stickat hela sina liv (Det har inte jag!)... Så jag försöker komma ikapp så gott jag kan med att läsa och prova, misslyckas tills jag lyckas och att ge mig attan på att det ska bli som jag vill. Och att vara hungrig efter att lära mig mer.

För det andra vill jag tipsa er som missat den om den nya podden Nördic Knitting där Helene Wallin och Johanne Ländin delar med sig av stickkunskap! 

Jag återkommer snart med vad jag stickat på sistone... 

lördag 21 februari 2015

Marin och en mössa

Många har stickat sjalen Marin av Ysolda på sistone. Jag förstår varför. Den är snygg. Den är rolig att sticka och mönstret är Så Himla Smart! Jag älskade att sitta och mysa över hur Ysolda själv måste ha blivit nöjd över hur saker bara blev... logiska och gick ihop. Den är helt vändbar och mönstret är verkligen fiffigt i sättet det sker liksom automagiskt.

Färgen på min Marin är omöjlig att fånga perfekt, men färgen är perfekt. En levande, skiftande djupröd i garnet Malabrigo Mecha - ett tjockt entrådigt ull-silke-garn som glänser och är fluffigt som ett moln samtidigt. En dröm att sticka med! Och så blev min sjal mysigt stor! Men sjalen åt mycket garn och jag fick köpa till extra... Så det blev ingen billig sjal, men det är en magisk sjal. Som tur är för min plånbok så var större delen av garnet en födelsedagspresent från mamma!
(Mamma berättade förresten om hur hon köpte garnet av fina Karin på fina Litet Nystan på Söder i Stockholm. "Det var lite märkligt att stå och prata om dig med nån jag inte kände, men som kände dig!")

Ja, jag har stickat en mössa också. I garnet jag fick över i härvan jag köpte till. Jag har använt mönstret Capucine, men stickat den helt rätstickad och lite mindre (så att garnet skulle räcka) och utan tofsar. Det blev som en hätta jag känner mig ohemult söt i.

En sjal som både kan vara en enorm fluffkrage på en vinterjacka och ett smycke att svepa runt axlarna! Den här kommer att bli välanvänd! Och så har den fått mig att sakna den svarta ulljacka jag slet ut för säkert 10 vintrar sedan... Årets jakt på den ultimata svarta, tunna vårjackan är härmed startad.

Rödluvan säger du? Tja, det smeknamnet kan jag väl ta, för jag tycker alldeles oblygt och ödmjukt att det här blev ett väldigt Lisigt och ett attans snyggt och lyxigt set.