torsdag 16 oktober 2014

trögt

Hej bloggen!
Länge sen. Jag vet. Det måste vara fullt upp då va? Inte? Nej... jag är bara lat. Eller nåt.

Det har varit trögt med bloggandet ett tag. Det har inte hänt så där särskilt många saker där jag tänker "Vill blogga!" när det händer. Stickmojon har det varit lite si och så med. Jag stickar små-projekt och inget har riktigt greppat tag i mig och stickpassionen utan jag har påbörjat, rivit upp, stickat nåt litet, letat bland restgarner... Jag väntar på Projektet som jag ska älska igen. En sån där njutstickning. Jag har planer, men ännu inget på stickorna som känns så där wow! Och dålig stickmojo är inte så kul att blogga om.

Jag inväntar i och för sig garn till ett sånt där projekt jag längtar till och jag har avslutat en av mina mer fantastiska stickningar som jag längtar efter att visa er, men det ska ordnas lite med blockningen först... Så det kommer!

Och så skulle jag hålla kurs i Örebro till helgen och jag såg fram emot det. Men nu blev det inget. En kombination av orsaker om vi ska vara helt ärliga, men jag suckar lite av lättnad över att slippa tågresan. Jag älskar att åka tåg, men inte just nu. Det är ganska mycket som är obekvämt just nu. För visst har jag blivit tjockare och det händer spännande saker med kroppen, men just nu... är det mest obekvämt. Och skakande tåg är inte roligt alls. Så vi sköt kursen på framtiden och jag hoppas komma till Norrgården under 2015 i stället.

På jobbet sitter jag och skriver och det blir bättre och bättre, men det är ett märkligt jobb att vara doktorand. Ensamt, ensamt, ensamt och sen plötsligt ska alla tycka till samtidigt om vad man har gjort. Påfrestande på ett helt annat sätt än "många bollar i luften" eller "kreativt kaos" som är stress-sorter som jag hanterar mycket bättre än det här långdragna; Sitta själv och blicka mot deadlines långt borta...

Jag skulle kunna blogga om all politik jag funderat, diskuterat och fascinerats av på sistone, men bloggen känns inte som rätt ställe. Men i tankar om politiska ställningstaganden, debattläget, samarbete och engagemang har jag rört mig rätt mycket på sistone. Kanske öppnar jag en ny dörr i livet för den sakens skull också någon gång...

Hundarna är söta. Ankorna är roliga. Katterna är fina och följer gärna med på skogspromenader... Kanske får jag göra en liten bildhistoria över en ledig höstdag på torpet snart eller nåt. Men det är svårt att se fina blogg-historier bland de blöta löven dessa ganska grå dagar.

Mellantid. Det är så det känns. Halvtidsvila i en viktig, men ganska tråkig match. I väntan på bättre väder och en ny del av livet. Därför känns nuet lite... stillastående, sovande... och just nu alltså, lite obekvämt. 

måndag 6 oktober 2014

Rolff-dagen!

Idag har min magiska vän bott hos oss i sex hela år. Han kom till oss som tvååring, så Farbror börjar bli lite grå, men blicken... Den nyfikna, vänliga, omtänksamma blicken är alltjämt densamma. Jag skulle vilja påstå att vi har räddat livet på varandra Rolff och jag, på lite olika vis. Och båda våra liv vore oändligt mycket fattigare utan varandra. Det går knappt en dag då jag inte överväldigas över hur speciellt vårt band är och hur mycket jag älskar denna omöjliga, men helt underbara vovve. Nu bjuds det på blodpuddings-godis och allt gos han kan önska sig. Och ikväll min älskade Rolff, så får du sova i min säng.

Hurra på Rolff-dagen!

onsdag 24 september 2014

en liten recension...

Det har blivit lite kulet ute de senaste dagarna. Vänner lägger upp bilder på hur de skrapar rutor på bilarna och vänner ännu längre norrut visar snöfall... Är det vinter snart alltså? Jag vet inte om jag är beredd!

En del av vintern har jag dock varit beredd på länge, för redan innan sommaren fick jag händerna på en ny stickbok och nu har jag äntligen tittat mer i den i jakt på nästa stickprojekt till den kommande Bomblebebisen. Boken heter Stickad Vinterfröjd med barnplagg designade av Sanna Mård Castman och den har helt enkelt känts lite vintrig... tills nu.

Jag tog fram kameran och tänkte visa såna där riktigt fina bilder på den fina boken... Men självklart var det idag jag hade glömt att ladda ett kamerabatteri i förväg. Så eftersom jag redan tänt ljuset och laddat för att skriva det här inlägget, så blir det tyvärr mobilbilder. Jag ber om ursäkt.

Till att börja med gillar jag bilderna i boken. De två modellande barnen får vara som de är, grimaserande och rörliga, och bilderna är fina. Att man valt att göra alla plaggen i grått och vitt gör det till en väldigt snygg bok, men det får mig genast att fundera på andra, färgglada garner. Det skulle vara en helt annan bok i fler färger och jag är inte säker på om det är ett plus eller minus. Jag väljer att se det som ett plus att den väcker min egen inspiration. Men vissa små varma, grå plagg ser himla mysiga ut i just grått...

Här är mitt favoritplagg i boken: En ganska enkel modell, men med lite extra detaljer. Fint! Jag tänker dock genast att jag nog skulle vilja förlänga den lite... Det är möjligt att det är den här jag ska lägga upp till härnäst!

Eller den här: En mössa med lååånga öronlappar. Men kanske vill jag sticka den för att bilden är så söt!

Alla plaggen är designade i Baby Ecoull och det här garnet finns ju faktiskt i en massa glada färger, så till och med i originalgarnet skulle det här kunna vara en färgglad kollektion. Jag gillar det monokroma som layout i boken, men tänker verkligen att det finns dolda möjligheter för den i en massa färg! Att alla modeller är stickade i samma garn är både en fördel och en nackdel. Medan boken visar en variation i vad ett enda garn kan åstadkomma, så känns några av plaggen lite stabbiga. Kanske lite väl vintriga. Men det beror då på garnvalet snarare än designen.

Nu har jag ju inte lagt upp till något av plaggen ännu, så hur mönstren är skrivna kan jag inte riktigt recensera på ett bra sätt ännu. Men en genomläsning ger mig några tankar:
Jag är jätteglad att det börjar dyka upp fler nya svenska stickböcker, men jag tycker det är synd att vår svenska mönsterkultur inte riktigt känns som att den håller samma detaljeringsnivå i olika mönster. I den här boken är mönstren inte jättedetaljerade. Jag skulle gärna se beskrivet hur designern har tänkt att man ska minska 1, avmaska eller öka... Inte bara att man ska göra det på något sätt. Det här gör att boken kräver lite förkunskaper, som så många svenska mönster. Så även om jag tror att jag kan sticka fina plagg enligt mönster från den här boken, så saknar jag en nivå detaljering i den. Å andra sidan följer den svensk praxis för hur de flesta skriver mönster, så den kritiken gäller kanske mönsterskrivande i stort, inte den här boken i synnerhet.

onsdag 3 september 2014

Vi.

Har haft så många texter på g och har velat skriva av mig en del av den frustration jag känner inför valet, inför världsläget, inför debattläget...
Men sammanfattningen av alla pratiga försök som aldrig blev färdiga är enkel:

Det finns bara VI. 

(Kanske blir nåt färdigt nån gång, eller så har jag börjat jobba politiskt i ren frustration och i behovet av att göra NÅNTING åt saken innan jag lyckats formulera mig färdigt... )

fredag 29 augusti 2014

MER kurser

Grundkursen i dubbelstickning på Vuxenskolan blev FULL, så vi hittade ett datum till och nu finns ett par platser kvar på den extra-insatta kursen den 1 oktober! Klicka här för att komma till anmälan.

Och så ännu roligare nyheter! Jag ska Äntligen återvända till paradiset Granhammar utanför Örebro. Ateljé Norrgårdens garnbutik och Ostbutiken där är verkligen himmelriket på jorden!
Helgen den 18e och 19e oktober är jag där och håller kursen Utveckla din Slätstickning. Det är samma kurs två gånger, så man har två chanser att komma med. Det ska bli så himla roligt och jag hoppas du kommer dit och träffar mig där? Det blir min enda "åka iväg och hålla kurs-resa" den här hösten... 

onsdag 20 augusti 2014

kurser...

Pst! Till höger i menyn hittar ni de tre kurser jag håller på Vuxenskolan i höst.
Det blir inte fler än de och till våren har jag uppehåll i allt vad kursverksamhet gäller, så har ni funderat på att gå kurs är det NU ni ska passa på! 

söndag 17 augusti 2014

Katten!

Katten Larsson är min magiska katt. Ni som har katter tror jag förstår hur jag menar.
Han är en vandrare... Och medan man kan få gosa med Evert när som helst och hur länge som helst, så är gos med Larsson som en belöning och en ynnest, då det alltid sker helt på Larssons villkor. I sommar har jag fått sakna honom. Han gick iväg andra veckan i juli... och sedan dess har han inte setts till. Det har hänt förr och han har alltid kommit hem igen, men visst är man orolig!
I Larssons värld så räcker det med mig och Rolff. Vi är hans familj och Tobbe, de andra katterna och Grimm... nja, Larsson skulle lätt klara sig utan dem.

Idag ringde telefonen:
Okänd granne: "Saknar ni en svart katt?"
 Jag: "LARSSON!"

Hon hade sett honom däromkring senaste veckan. idag var första dagen hon fått klappa honom...
Åkte dit. Ropade "Larsson!" i hennes trädgård. Det sa "MJOU!" i buskarna och sen hade jag en svart katt i famnen. Älskade knaskatt!

Problemet är: Han vill vara Med Mig, men han vill inte vara inne. Han vill vara Med Rolff, men han vill även vandra iväg. Han vill Ha Mer Mat, men har inte ro att äta färdigt. Han verkar skrämd och stressad... Lilla Farbror Katt... Vad har du råkat ut för i dryga tre veckors tid?